Jag hoppas på att lugnare och – framförallt – trevligare 2012!

Det senaste året har varit tufft – rent politiskt. Fulspel skitsnack och lögnanklagelser präglade första halvåret. Omvalsrörelsen var om möjligt ännu fulare än valrörelsen 2010. Att referera Valprövningsnämndens beslut var inte populärt hos socialdemokraterna. Att visa på fördelarna med vår politik jämfört med deras var inte heller populärt. Jag förnekar inte att det fanns mindre smickrande inslag även från oss men det ursäktar faktiskt inte de övertramp som gjordes. Stämningen trissades upp och i stridens hetta blev det inte helt lätt att lägga band på sig. Jag upptäckte dock (av en slump) att så länge jag inte använde ordet ”fusk” kunde även (vissa) sossar hålla med om att ”Vivallakampanjen” var ”tveksam”, ”på gränsen” eller t.o.m. ”felaktig” .

Den tuffa, stundtals ganska aggressiva, attityd man möttes av bakom tangentbord och på tidningssidor var som bortblåst på valtorget. Det var för det mesta en trevlig stämning och minglet mellan valstugorna bjöd på både kaffe och skratt. Den enda gång jag möttes av en otrevlig attityd var när jag av nyfikenhet läste SD:s vallöften som klistrats upp på en ”trottoarpratare”. En av SD:s valarbetare uppmärksammades på att jag stod där (förmodligen av en väljare) men snäste bara att ”hon är folkpartist”. Vill dock påstå att de flesta valarbetare inkl. SD:s är trevliga och om detta var det enda otrevliga liveminnet jag har så får jag vara glad. Kritiska väljare är sällan otrevliga utan just kritiska. Och de sossar som härjade på nätet höll sig antingen borta eller i skinnet.

Från hösten finns inte mycket att rapportera. De stängda dörrarna har varit alldeles för många och när förslagen, ex nedskärningarna på WUC, sipprat ut kommer de som en bomb. Men att kritisera dem är inte populärt. Då heter det plötsligt att det inte är beslutat och att dialog och utredning skall genomföras – i efterhand! Debattens vågor har gått, och går, höga och S har tvingats släppa in oppositionen.

Jag hoppas att denna turbulens kommer att leda till att S lär sig en läxa och att vi framöver kommer att se mer av öppenhet och mindre av härskartekniker. Jag hoppas också att Lena Baastads nästan mantraliknande uppmaning till oss alla på utbildningsdagen på Conventum, att vi skall vara snälla och trevliga mot varandra och att vi skall ha roligt i politiken, blir verklighet!

Det betyder inte att vi skall avstå tuffa debatter men de skall vara schyssta. Inga lögner, inget skitsnack, inga otrevligheter. Bara saklighet och öppenhet och intensiva men trevliga debatter.

Ja, låt oss glömma allt gammalt groll och hjälpas åt att göra det kommande året till ett kreativt, innovativt och trevligt år i politiken. För vår egen skull men också, kanske framförallt, för Örebroarnas!!!

Dialog och social demokrati – inget för Örebros Socialdemokrater!?

Häromdagen bloggade jag om bristen på dialog i samband med de aviserade neddragningarna på WUC. Och i dagens NA fick vi förklaringen. Såhär säger skolkommunalrådet Thomas Esbjörnsson (S): ”Skulle vi föra dialog om hela gymnasieskolan skulle vi behöva prata med alla. Den processen orkar vi inte med nu…” Han tycker helt enkelt att det är för jobbigt att lyssna på berörda parter. Det är väl bra att han är ärlig men det är oroande att han har en så nonchalant syn på demokrati och inflytande. Självklart borde alla inblandade få en möjlighet att yttra sig och påverka! Jag tror att alla inser nödvändigheten med att minska lokalbeståndet men varför inte göra det i samförstånd med berörda istället för att förstöra jullovet för elever och lärare på WUC. Så bråttom är det väl ändå inte! Demokrati tar tid men det är alltid bättre att jobba igenom förslagen ordentligt så att det blir genomtänkt och förankrat. Alla kan inte bli nöjda men har man fått vara med och tycka till kan man åtminstone få en chans att känna sig delaktig och samtidigt få en förståelse för de nödvändiga prioriteringarna.

Det kanske värsta i sammanhanget är att man inte verkar bry sig så mycket om hur framtiden blir för de elever med Asperber som funnit en trygg och fungerande utbildning på WUC. Dessa kommer sannolikt att få det svårare än övriga elever att finna en trygg och anpassad utbildning i ny och för dem okänd miljö. Visserligen menar deras pol. sek. att förslaget naturligtvis inte kommer att genomföras om det visar sig alldeles omöjligt. Jag tror inte jag är alltför konspiratorisk om jag påstår att det nog är mer ett försök att få tyst på en kritiker än en sann vilja att utreda och vid behov ompröva.

S hävdar envist att detta bara är ett förslag men de allra flesta har uppfattat det som ett beslut (även om det inte är formellt klubbat ännu). Jag tror att de allra flesta elever (och lärare) på WUC kommer att få den välbehövliga och efterlängtade julfriden störd av detta, men kanske framförallt Aspergereleverna som ju är extra känsliga för förändringar och ruckande av rutiner.

För ett knappt år sedan lanserade (S) partiledare Håkan Juholt begreppet ”social demokrati” som en grundläggande utgångspunkt för den socialdemokratiska politiken. Detta var alltså i korthet hans sätt att beskriva och trycka på vikten av att värna de svaga. Personer med Asperger behöver inte stoppas av sitt funktionshinder, men de måste få rätt förutsättningar att hantera det. Då kan de klara sig väl i samhället trots sina svårigheter.

Jag behöver inte tycka att allt Jan Björklund säger är superklokt, jag behöver inte hålla med Johan Pehrson eller Staffan Werme om precis allting (det gör jag inte heller), men när det gäller grundläggande värderingar bör vi vara överens. Detta torde även gälla Socialdemokraterna! Som jag uppfattar det så anser Håkan Juholt social demokrati så viktigt att han upprepar det otaliga gånger under kongresstalet, men även vid åtskilliga gånger senare. Alltså borde även Örebros socialdemokrater anamma detta, inte minst när det gäller WUC och (kanske främst) de elever som har extra svårt för snabba uppbrott och brutna rutiner!

Som sagt, man behöver inte hålla med sin partiledare om precis allting, men däremot i grundläggande frågor. Social demokrati verkar vara en sådan och därför är det anmärkningsvärt att den inte tillämpas i ett fall då det är så tydligt att den borde tillämpas! Men varken social demokrati eller dialog verkar vara något som Örebros socialdemokrater orkar bry sig om. Det är ju så knöligt och jobbigt…

Läs också: Kent

Vad är egentligen en dialog?

Enkelt uttryckt (och enligt SAOL) betyder det helt enkelt ”samtal”, dvs att två eller flera personer pratar (även interaktivt) med varandra för att diskutera (dryfta, utbyta meningar, överlägga) om den bästa lösningen.

Detta verkar inte Socialdemokraterna i Örebro ha förstått. De anser snarare att de kan leverera ett förslag utan någon som helst information eller förankring två veckor innan jul. De hävdar visserligen att det inte är något beslut fattat ännu, och det är sant, att de är beredda att diskutera hur neddragningarna på WUC skall gå till. Inte om utan HUR! Det kallar inte jag dialog.

Att det är nödvändigt att göra förändringar i lokalbeståndet pga vikande elevkullar och ökande intresse för friskolor var den tidigare Koalitionen medveten om och försökte hantera genom att lägga ned Rudbecksskolan. Men det var tydligen ”fel” skola. Jag förstår inte varför, särskilt som tre av majoritetens ledande skolpolitiker erkänner i dagens NA att ”även om Rudbeckssolan hade varit nerlagd hade vi haft för mycket lokaler kvar”. De är alltså väl medvetna om att lokalöverskottet är stort, men istället för att ha en ordentlig dialog innan ”bomben” släpptes valde de att släppa den helt ut förvarning två veckor innan jul.

Begic och hans majoritetskolleger har helt rätt i att det inte är ett lätt beslut att lämna skollokaler, men att det kan vara nödvändigt, men varför göra det så klumpigt? Varför påbörjades inte (den påstådda) dialogen redan när insikten kom till er? Varför inte ge berörda elever och lärare men även opposition beskedet på att rimligare sätt som inte skapade så upprörda känslor? Varför inte redan från början vara tydliga med att det inte är beslutat något utan bara ett FÖRSLAG (det är i alla fall så majoriteten vill framställa det)? Kort sagt: varför skötte ni det inte snyggare?

Jag ifrågasätter inte nödvändigheten av att minska lokalbeståndet, det är rätt uppenbart, men jag ifrågasätter sättet majoriteten hanterat frågan. Dels var elever och lärare på WUC helt oförberedda då informationen kom, inga kontakter hade tagits och inga indikationer givits, och dels har de en mycket märkligt syn på tillgänglighet. Den skall enligt politiska sekreteraren John Johansson ske ”på alla fronter”. Vilka undrar jag. Enligt uppgift så var Kommunalrådet Thomas Esbjörnsson på plats på WUC igår men inte för att prata med elever och lärare utan för att sätta upp lappar om att man kunde kontakta just John om man hade frågor eller synpunkter. Varför i hela friden inte göra sig tillgänglig för samtal och dialog när man ändå är på plats???

Dessutom undrar jag verkligen vad John Johansson menar med ”på alla fronter”? Hans egen blogg verkar iaf inte omfattas, åtminstone inte när jag skriver. Jag har både igår och idag försökt få kläm på vad han menar. Igår gick det rätt bra men idag vägrar han att ens svara. Vi är oense JA, men det innebär inte att man kan behandla varandra hur som helst! Jag har verkligen försökt att vara saklig eller helt enkelt frågat och följdfrågat. Vissa klargöranden har han hett men när det kommer till dialogen lyckas han snarare öka antalet frågetecken än tvärtom. Har det förekommit en dialog innan mötet i fredags eller startar den först nu? Trots upprepade frågor har jag inte fått svar, nte på hela dagen… Det är nu sju och en halv timme, alltså nästan en hel arbetsdag, sedan jag skrev och inte minsta lilla reaktion trots att jag vet att han varit aktiv på andra sociala forum. Dialog på alla fronter eller härskarteknik (osynlgigörande)? Döm själva!

Jag var inte delaktig i förändringarna förra mandatperioden, då bl.a. Vasaskolan och Öknaskolan lades ner men såvitt jag vet så ordnades möten med elever och föräldrar för att just föra dialog. Att påstå något annat är lögn! Dessa dialoger fördes under lång tid INNAN besluten fattades, inte som ett slags ”vi får väl lyssna på er då men tro inte att ni kan påverka”.

Ja John Johansson m.fl, vad är egentligen en dialog?
Bloggar: Staffan Kent

Sossarna sparar och fegar!

I morse kunde vi läsa i NA att Brickebackens högstadium kommer att läggas ner ett år tidigare än planerat. Och nu kommer beskedet att den S-ledda majoriteten panikbromsar genom att lägga ner stora delar av verksamheten på Wadköpings Utbildningscenter (WUC). Detta för att spara 20 miljoner på skolområdet. Rimmar ganska illa med de löften man gick till val på.

Beslutet om nedläggningen av Brickebackens högstadium fattades av den tidigare Koalitionen men man lovade då att de som gick i högstadiet skulle få gå klart där. Men så blir det alltså inte.

När det gäller nedläggningen av stora delar av WUC:s verksamhet känns det varken genomtänkt eller seriöst. I valet lovade man att riva upp nedläggningen av Rudbeckskolan, vilket med facit i hand visade sig vara rent och skärt valfläsk! Tydligen finns det besparingsbehov och överskott på lokalyta, men Rudbeck skall vara kvar till varje pris. Nu snackar vi inte enbart ekonomi utan också svikna löften till elever och åtstramningar i verksamheten på andra skolor!

Det som gör det hela än med anmärkningsvärt är att de ytterst ansvariga håller sig undan. Får man tro FB-flödet så har varken ordf. Begic eller KSO Baastad ryggrad nog att stå för det utan låter andra ta smällarna. FEGT!!!

Media: NA

De små partiernas väl och ve även M:s intresse!

Igår kom SCB:s senaste opinionsmätning vilket är glädjande läsning för M, mindre rolig läsning för de övriga Allianspartierna (oppositionen lämnar vi därhän). Att M är så framgångsrika är förstås glädjande för dem men utan Fp, C och Kd kommer inte Alliansen att kunna fortsätta som hittills. Alla, inklusive M, är beroende av varandra. Jag tror det vore förödande om M fortsätter att roffa åt sig väljarstöd på bekostnad av de mindre
Allianspartierna. Inte minst för M själva.

Jag ser här två möjliga scenarier: Antingen åker ett (eller i värsta fall flera) parti(er) ur Riksdagen och risken för regeringsskifte blir stor såvida inte M är tillräckligt stort i sig självt. Möjligen ett drömscenario för dem men knappast troligt inom överskådlig tid. Eller också spricker Alliansen då småpartierna tröttnar på att agera stödpartier åt M. Inte alls någon trevlig utveckling. Detta skriver jag inte enbart som Folkpartist, även om jag naturligtvis önskar och hoppas att fler ska upptäcka liberalismens styrka, utan även ur ett rent demokratiskt perspektiv.

Det är viktigt att så många som möjligt kan känna sig representerade och det sker bäst genom att flera partier finns representerade där besluten fattas. För att det skall bli hanterbart tror jag dock det är viktigt med de spärrar som finns. Ju fler partier desto mer tungrott blir det, men också mer demokratiskt. I toerin skulle hela 25 partier kunna ta plats i riksdagen men det är naturligtvis varken önskvärt eller praktiskt möjligt. Dock tror jag det är lagom med det antal partier vi har idag. Möjligen med undantag av SD (och V), men respekten för demokratin gör att jag känner mig rätt komfortabel trots dessa partiers ”märkliga” åsikter. Är det så väljarna vill ha det så får vi helt enkelt respektera det.

Men vill Alliansen fortsätta styra och utveckla Sverige måste vi värna samarbetet och låta ALLA partier få samma möjligheter att utvecklas och växa. Jag har full förståelse för att M vill driva sin politik och att de gläds åt de stora opinionsframgångarna, men jag tror att de flesta (innerst inne) inser att samtliga fyra partier behövs och att det är viktigt med en någorlunda rimlig balans partierna emellan.

Det är ett faktum att det är först efter att Alliansen bildades som ett stabilt och långvarigt borgerligt styre blev verklighet. Senast det begav sig (1976-1982) var det skakigt och olika regeringsblidningarna avlöste varandra i rask takt. Men i och med att Alliansen bildades 2004 och segrade i valet 2006 bröts ett till synes i det närmaste evigt sossestyre. Det visade sig dessutom starkt och hållbart. 2010 blev, för första gången, en intakt borgerlig konstellation omvald. Låt oss ta vara på det förtroende som byggts upp under dessa år och utveckla samarbetet ytterligare. Det är långt till valet och S rasar i opinionen men vi kan inte slå oss till ro och invänta en promenadseger om knappt tre år. Särskilt inte som de små partierna är så små. De ligger rätt nära 4%-spärren (Kd t.o.m. under) och detta måste vi jobba på att ändra så snart som möjligt.

Valrörelsen är redan full gång (startar i princip redan dagen efter valet) och bara med gemensamma krafter kan vi se till att få en tredje mandatperiod. Detta torde även ligga i M:s intresse!

För att se de exakta siffrorna kan ni gå till i princip vilken dagstidning som helst, här får ni ett exempel: NA

Blogg: Staffan

Sällan har väl en klyscha ekat så tomt??!

Under helgens socialdemokratiska förtroenderåd fick vi äntligen något slags besked om vad S vill framöver. Det har varit tunnsått på den fronten under hösten. Mycket tid och energi har gått åt till att hantera en kris som bara förvärrats. Varje avvärjd brandhärd har ersatts av ett antal nya och till slut blev det ohanterligt på riktigt. Detta är tydligt för de allra flesta. Men inte för dem det borde vara tydligt för, VU och partiledaren själv.

För Alliansen är det förstås bra att han stannar så länge som möjligt men för samhällsutvecklingen är det katastrof. En skicklig regering är beroende av en kraftfull opposition för att kunna leverera på topp. Oppositionen behöver vind i seglen för att orka kämpa vidare. Att Juholt envist upprepar att det är valet som gäller är förvisso sant men ingenting att falla tillbaka på idag. Sällan har väl den klyschan ekat så tomt som nu?! Valet är fortfarande flera år bort och politiken kan knappast stagnera så länge. Vi är faktiskt skyldiga medborgarna att driva utvecklingen framåt, och vi är skyldiga att göra det nu!

Att det tydligaste beskedet på helgens förtroenderåd handlade om att förbjuda vinster i äldreomsorgen kan tyckas självklart men är egentligen märkligt. Dels innebär ju bolag per definition ett vinstintresse och dels ansågs ju vinster i vården helt ok så sent som i oktober för två år sedan. Såvida det inte går ut över kvaliteten. Men det vill väl alla?!! De skräckrapporter vi fått den senaste tiden mår nog alla dåligt av. Men lösningen är knappast att i sann populistisk anda vända kappan efter vinden och ropa på förbud. Tvärtom finns lösningen i enkel ”tillgång-efterfrågan”-logik. Håller inte vården måttet väljs den bort (eller läggs ner) till förmån för ett boende, offentligt eller privat, som lever upp till förväntningarna. Svårare än så är det egentligen inte. Vinster är alltså inte fel men de måste användas rätt! Investeringar i vården för att säkra dess kvalité bör prioriteras före populistretorik.

Dessutom borde Juholt avstå ”valet gäller”- klyschan till förmån för praktisk konkret politik!

Bloggar: Staffan och Kent

Människors fördomar ett minst lika stort problem!

Det faktum att Örebro är en segregerad stad med stora problem vad gäller skolans måluppfyllelse lyfts fram i en av dagens insändare. Det är ett problem men kanske inte fullt så svartvitt som skribenten vill få det till. Om förklaringen till dåliga skolresultat ligger i segregation borde även Adolfbergsskolan, Glanshammars skola och Karl Johanskolan ligga långt under snittet men det gör de inte. De ligger tvärtom på en behörighetsnivå över 90 %. Exakt hur elevunderlaget ser ut vet jag inte men de områden skolorna ligger i har betydligt högre status än exempelvis Vivalla, trots ”svensksegregationen”. Svaret på frågan om dåliga skolresultat står alltså inte att finna i segregationen. Därmed måste vi tänka ett varv till.

Att vissa skolor är ”tillvalsskolor” och andra ”frånvalsskolor” är inget vi kan göra något åt så länge det fria skolvalet existerar. Det vi däremot kan göra är att medvetet arbeta för att skolor med dåliga skolresultat och sämre rykte blir bättre. Att nöja sig med att konstatera att ”invandrarsegregerade” skolor har sämre resultat eller sämre dragningskraft än ”svensksegregarade” skolor eller skolor med mer blandad elevstruktur är inte särskilt konstruktivt. Det vi istället bör göra är att satsa på en bättre kvalitet i skolan överlag. Ingen elev oavsett etnisk tillhörighet, kulturell bakgrund, ekonomiska förutsättningar eller val av skola skall fråntas sin självklara rätt till en bra utbildning.

Jag håller med om att det är ett problem att den sittande majoriteten (S/C/KD) väljer att skära ner stort inom skolan, detta är något oppositionen kritiserat hårt, men ökade resurser är inte hela lösningen. Det är viktigt att skolorna får rimliga förutsättnignar att bedriva en fullvärdig verksamhet men om människors fördomar inte bryts kommer det problem Robin pekar på, segregationen, aldrig att kunna lösas. Fördomar finns och så länge dessa tillåts och sprids kan inga politiska ambitioner i världen bryta den.

Avslutningsvis (vilket jag redan antytt): varför är segregationen i invandrartäta områden ett så stort problem när segregationen i områden med en mycket stor del svenskar sällan eller aldrig nämns? Åtminstone inte i negativa ordalag… Segregation som segregation!


PS. Jag vet inte vart robin fått sina siffror men min jämförelse och de skolor som nämns finns på www.skollistan.se DS.

SD:s ”kursändring” kräver kritiskt tänkande!

Jag har lovat mig själv att inte kommentera Juholts bravader eller sossarnas opinionsläge, det får de hantera på egen hand. Men det finns andra partiledares manövrer som är mer värda att reflektera över, nämligen Jimmie Åkessons.

SD har inför sina kommande landsdagar aviserat en kursändring där nationalismen tonas ner och man istället förespråkar ”socialkonservatism”. Detta för att locka nya väljare (såklart) men vad som är nytt med detta begrepp är oklart. Bland det första Åkesson säger i söndagens Agendaintervju är att “nationalism är en grundsyn”. Även andra uttalanden i intervjun tyder på att det handlar mer om en kosmetisk förändring än en reell.

Detta förstärks av artiklar i dagens Aftonbladet och Dagens Nyheter. AB har gjort en genomgång av SD:s motioner det dryga år de suttit i Riksdagen vilken visar en tydlig anti-invandrarlinje. Man vill utvisa kriminella utlänningar, slopa SFI- och modersmålsundervisning, undervisa om “svenskfientlighet” och ta bort alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder avsedda för invandrare. I DN förstärks bilden av att nationalismen är viktig för SD men att det saknas något i detta begrepp. Socialkonservatism är alltså inte ett alternativ till nationalismen utan ett komplement.

Detta är tydligt om man lyssnar på vad Jimmie Åkesson säger men hans retoriska skicklighet (vilken man knappast kan förneka) gör att ett visst mått av kritiskt tänkande är nödvändig. Jag hoppas att detta också kommer att leda till att detta parti blir en parentes i den svenska demokratiska historien. Inte för att jag saknar respekt för vare sig enskilda människors självständiga val eller de demokratiska principerna om vars och ens rätt att själva välja för det gör jag inte. Jag har tvärtom stor respekt för detta, den enskildes suveränitet får aldrig ifrågasättas, men det sätt Åkesson och hans partikamrater lägger ut dimridåer på bör granskas kritisk och genomskådas. Vad är det egentligen de vill? Varför vill de genomföra just detta? Och vad leder det till? Om man fortfarande tycker att politiken håller får man naturligtvis rösta på dem men det bör ligga i allas vårt intresse att de politiker vi väljer står för en politik som syftar till ett inkluderande och framåtsyftande land i en alltmer globaliserd värld!

Media: Agenda, AB, DN

Klockren analys - märklig slutsats!

Tydligen har Håkan Juholt äntligen börjat inse att det är hans fel att sossarna rasar som ett gigantikt jordskred i opinionen, det tog "bara" en månad. Men trots att han säger sig ha insett detta envisas han med att stanna kvar. Inte mig emot i och för sig. Det är rätt skönt att han ensam gör ett så stort valarbete åt Alliansen. Eller är det det? Jo på ett sätt är det kanske det med problemet är ju att en stark och tydlig opposition är ett absolut måste för en stark och konstruktiv regeringspolitik. Utan någon som effektivt och envist protesterar och ifrågasätter kan man ju luta sig tillbaka och vara ganska nöjd med tillvaron utan att behöva anstränga sig för att hitta ännu bättre lösningar än de man redan har. Därför skulle jag önska att Juholt tog konsekvenserna av sin nyvunna insikt och avgår så att vi äntligen kan börja diskutera politik på riktigt igen!!! Läs också: Kent Persson

Vart tog den ”sociala demokratin ” vägen, Baastad?

I budgeten för 2012 (s. 14) framgår att driftbudgetramen för 2012 totalt sett ökar en aning, främst beroende på att kommun(s)tyrelsen skall få kraftigt utökade resurser, men i nämnderna och deras olika verksamheter skall det sparas rejält. Inte minst drabbas vård/skola/omsorg hårt. Barn och utbildning får nästa 30 miljoner mindre att röra sig med och Social välfärd får knappt 20 miljoner mindre, totalt ca 50 miljoner i besparing. Ett annat viktigt område, om man får tro budgeten, är arbetsmarknaden och satsningar på att få fler i jobb varför det också är märkligt att Vuxenutbildning och Arbetsmarknadsnämnden (Vuxam) får ett åtstramningskrav på ca 13. En effekt som vi redan ser är ju majoritetens vägran att anslå extra stöd till de elever som felaktigt placerats i särskola. Helt obegripligt. Har man gjort fel får man också se till att rätta till det! Tur att det finns några vettiga och ansvarstagande politiker som inte kan acceptera detta utan reserverar sig, BRA Karro! Jag förstår inte hur detta, de stora besparingarna på välfärdsområdet (bl.a. detta konkreta exempel) rimmar med S-ledaren Håkan Juholts nästan mantraliknande tal om ”social demokrati”. I sitt linjetal på extrakongressen i Mars använde han detta begrepp ett 15-tal gånger. Hans pratade bl.a. om hur viktigt det är med frihet att välja, trygghet i vård/skola/omsorg och en stark arbetsmarknad. Bland annat… Men hans partikamrater i Örebro gör tvärtom, satsar massor på administration och sin egen organisation på bekostnad av Program/driftnämnderna vilka ju ansvarar för den verksamhet som berör medborgarna. Ja Lena Baastad hur var det med den ”sociala demokratin” egentligen???

Om detta kallas ”nytänk” blir jag orolig!

I dagens NA finns en debattartikel av majoriteten där de beskriver hur de avser att utveckla Örebro de närmaste åren. Rubriken ”Vi vågar tänka nytt” inger förhoppningar. Men dessa grusas snabbt. Med löften och mångmiljonsatsningar på bl.a. skola och förskola (inte ett konkret ord om finansieringen, bara nåt allmänt om att det är finansierat men inte hur (chockhöjning av skatten?)), ökad tillväxt, bättre klimattänk och jobbskapande åtgärder samt ökad trygghet i vård/skola/omsorg. Gott så, men ärligt talat är inte detta i stora delar självklarheter!? Vem vill INTE att våra barn skall få en bra start? Vem vill inte att vården, skolan och omsorgen sköts på ett tryggt och ansvarsfullt sätt? Vem vill inte att vi skall ta ansvar för vår gemensamma framtid och minimera den skadliga klimatpåverkan? Vem vill inte att Örebro skall vara en trygg stad att bo och leva i? Jag ser inte ens i mina mörkaste stunder en enda hand som viftar! Inte mycket till nytänk från majoriteten alltså. Snarare gammal skåpmat och genuina självklarheter. Dessutom är de så allmänt hållna att det är svårt att ens spekulera. Ambitionerna är nog bra, om än inte skärskilt nytankande, men hur man tänkt sig att detta skall realiseras och implementeras är en mycket öppen fråga. Jag kan bara hoppas att de visar sig ha mer på fötter än det verkar och att löften om ansvar och att vi skall slippa skattechocker står kvar. Jag kan leva med att de inte tänker nytt bara de gör det de gör på ett ansvarsfullt och bra sätt till Örebroarnas bästa. Låt oss trots allt hoppas att det blir så!

Vill S hjälpa eller stjälpa Vivalla?

Konstig fråga kan tyckas, men i veckan har det kommit motstridiga besked. Det ena är i och för sig inte mycket till besked utan snarare en slags avsiktsförklaring. Man vill satsa på ett byggbolag som skall ”utveckla” den del av Vivalla som vetter mot Örebro. Detta skall ske främst med hjälp av långtidsarbetslösa och skall inte kosta kommunen något extra utan vara ”inom ramen” för ÖBOs och Örebroporten befintliga resurser. I klartext, det blir hyresgästerna som får betala oklart hur mycket. Ja, Baastad och hennes kompisar vet inte ens i vilken storleksordning detta handlar om. Det skall hon återkomma till. Känns det säkert eller otryggt? Idag kan vi läsa om hur man planerar att rusta upp delar av Vivalla med skyhöga hyreshöjningar som följd. Hyresgästerna går i taket och undrar om de har en chans att bo kvar?! Tankarna är måhända inte så tokiga men vad gäller det första faller är det alldeles för många frågetecken som behöver rätas ut. Är det bärkraftigt? Vad säger liknande försök? Vad kommer det att kosta? Vad händer om det inte fungerar som tänkt? Vilka skall ta ev. kostnader om det skulle falera? Allt detta och säkert ytterligare ett antal frågor måste besvaras innan man ens går vidare med det! Vad gäller renoveringen av de slitna bostäderna är det förmodligen nödvändigt men varför satsa på en så dyr lösning? Vill vi verkligen inte att folk skall kunna bo där till rimliga kostnader? Vill vi verkligen inte ha en blandad befolkning i våra områden? Är det inte bättre att skapa en attraktiv stad där människor har råd att bo och där segregeringen är minimal? Varken svenskar eller invandrare är betjänta av att ”isolera” sig i varsina områden. Örebro skall INTE gentrifieras!!!

Lagstiftning måste bli humanare i utlänningsfrågor (Insändare NA 31/10)

För ett drygt år sedan, i början av september 2010 avled svårt sjuka Rim Al-Amir, blott 2,5 år gammal. Trots sin svåra sjukdom och sitt livshotande tillstånd skulle hon utvisas till sitt hemland Libanon. Varken barnkonventionens krav på att sätta barnets bästa i främsta rummet, att konventionsstaterna är skyldiga att värna barnets ”liv, överlevnad och utveckling” eller utlänningslagens skrivning om ”särskilt ömmande omständigheter” räckte för att hon och hennes familj skulle få stanna i Sverige. Proteststormens vågor gick höga men ingenting hjälpte. Nu har mamman och systrarna trots allt utvisats. Bilden av det humana Sverige har fått sig en rejäl knäck. Jag hade hoppats att den uppmärksamhet fallet fick och de protester som framfördes skulle gett resultat och att bedömningen av ”särskilt ömmande omständigheter” hade mjukats upp och humaniserats, men icke! Nu har det uppstått en ny liknande situation. En multisjuk 91-årig kvinna utan anhöriga kvar i Ukraina skall utvisas dit. Detta är horribelt. Motiveringen från migrationsminister Tobias Billström att inte ens se över lagen är att det skule bli för dyrt. JA, humanitet kostar och det måste den få göra! Eller ska vi dra ner biståndet med samma motivering? Eller strama åt trygghetssystemen som ju också kostar enorma summor? Minska den offentliga verksamheten till ett absolut minimum och inte bedriva någon som helst frivillig verksamhet överhuvudtaget? Listan kan göras lång…. Jag tycker det är självklart att Sverige skall vara ett humant land där medborgarna bemöts på ett värdigt sätt. När luckor som denna upptäcks skall vi vara beredda att se över lagar, regelverk och praxis så att vi slipper liknande fall i framtiden. Jag vill därför uppmana politiker att diskutera och anta ett beslut om att utlänningslagstiftningen ses över så att den stämmer bättre överens med våra humana värderingar!

Några frågor Juholt borde svara på imorgon!

Jag har respekt för den juridiska bedömningen, uppenbarligen har det inte kunnat styrkas att Juholt gjort några juridiska felaktigheter, men det finns även en del moraliska aspekter som är svårare att prata sig ur. Gustav Möller, S-riksdagsman 1918-1954, myntade uttrycket ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Trots att Juholt kommit undan juridiskt finns i detta uttryck klara indikationer på att det han gjort är klart tveksamt. Enligt det regelverk som Aftonbladet sammanställt har en ledamot endast ersättning för sin del av boendekostnaden om han/hon delar boendet med någon annan och att de skall göra avdrag om någon anhörig övernattar i dennes lägenhet. Vidare har Socialdemokraterna själva satt upp etiska regler för hur de skall agera. Av dessa framgår bl.a. att man som förtroendevald skall leva som man lär, ogilla fusk och fiffel, redovisa hur man utför sitt politiska uppdrag samt vara aktsam om skattebetalarnas pengar. De frågor jag, utifrån detta hoppas att Juholt kommer att svara på när han besöker Örebro imorgon är: -Hur kan du med hedern i behåll hävda att det boende du begärt full ersättning för, trots att du delar den med en person som inte är riksdagsledamot, är i enlighet med regelverket? -Hur kan du med hedern i behåll hävda att ditt agerande är i enlighet med de etiska riktlinjer ditt eget parti satt upp? -Hur går detta ihop med Möllers klassiska tes från början av förra seklet?

Vi får inte luta oss tillbaka!

Som många av oss säkert minns så utdömde statsvetarprofessorn Sören Holmberg vid upprepade tillfällen Alliansens chanser att bli omvalda 2010. Han hävdade att Alliansen var ”rökt”. Men ack så fel han hade! Lite märkligt kan man tycka, han om någon borde veta att den enda opinionsmätning som räknas är valresultatet! Klyschvarning, jag vet, men det är ju så… Att opinionen sviktade kraftigt under delar av förra mandatperioden var kanske inte så konstigt med tanke på den kraftiga förändring som regeringen genomförde initialt men när politiken började ge resultat började också opinionen vända uppåt igen. Sakta men säkert. Gapet mellan Alliansen och De rödgröna minskade succesivt. Förvisso inte tillräckligt för egen majoritet men dock. Det politiska landskap vi har idag med en minoritetsregering och en kraftigt vingklippt opposition är inte bra, men uppenbarligen hanterbar. Regeringen har förvisso gått på några nitar men inte så allvarligt att en regeringskris varit riktigt nära. Att finanskrisen hindrar en fortsätt utveckling av den inslagna vägen är att beklaga men verkligheten kan vi inte blunda för, bara hantera. Detsamma gäller för Socialdemokraterna med den skillnaden att ledaren för partiet vägrar ta in och hantera verkligheten. En verklighet som gör det oerhört lätt att vara Alliansare. Juridiskt kommer Juholt undan men knappast moraliskt. Att reglerna är otydliga är ingen ursäkt. Det står inte uttryckligen att den riksdagsledamot som delar lägenhet bara skall få halv ersättning, men det står att man skall få ersättning för ”faktisk logikostnad”, (kap 5, §4) vilket i detta fall torde var hälften av den totala (eller gör jag det för enkelt nu?). I vilket fall som helst står det i de etiska riktlinjer S själva satt upp för sina riksdagsledamöter bl.a. att man skall vara ”aktsam med skattebetalarnas pengar”. I klartext; Slösa inte och sko dig inte! Usla opinionssiffror har kommit som ett brev på posten. Mumma för oss Alliansare såklart men ingen vet vad som kommer att hända framöver. Visa av Holmbergs alltför snabba slutsatser under den förra mandatperioden får vi därför inte luta oss tillbaka och låta S med Juholt i spetsen göra valarbetet åt oss.

Vårdnadsbidraget - kvinnofälla eller valfrihetsreform?

Att diskutera vårdnadsbidraget med en Kristdemokrat är som att diskutera skattesänkningar med en sosse. Det går liksom inte. De försvarar det in absurdum och man riskerar att pådyvlas konstiga åsikter av typen ”nedvärdera moderskapet” och ”misstro mot (invandrar)kvinnors förmåga att tänka själva och göra självständiga fria val”. Det är inte bara absurt det är helt fel! Jag är övertygad av att människor, även kvinnor (oavsett bakgrund) kan tänka själva och fatta egna beslut, men det är ett faktum att endast en liten del av dem som finns i målgruppen har tagit del av bidraget. Av dem som utnyttjat reformen är en stor majoritet kvinnor, ungefär 1/3 har utländsk bakgrund. Statistiken hittar du här. Om det innebär att invandrarkvinnor är hemma i större utsträckning än svenska kvinnor har jag inte kunnat utläsa men att kvinnorna är i en så kraftig majoritet visar med all önskvärd tydlighet att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla, för såväl svenska som invandrade kvinnor. Ambitionen må vara hur god som helst men om det motverkar de grundläggande principer om jämställdhet mellan könen och integration av invandrare som vårt samhälle vilar på är det inte bra! Dessutom cementeras gamla strukturer och gamla föreställningar om att kvinnans plats är i hemmet och att mamma är bättre än pappa. Att fördelningen mellan kvinnor och män är så skev visar att det är mer ett ”kvinnobidrag” än ett ”föräldrabidrag” vilket ytterligare minskar vårdnadsbidragets legitimitet. Det är inte OK att på detta sätt cementera gamla strukturer. Kvinnor måste få samma möjligheter som män på arbetsmarknaden och invandrares hjälp till integration får inte motverkas på detta sätt. Att många drabbas av sämre karriärmöjligheter och lägre pension stärker ytterligare tesen att detta är en dålig reform. Istället bör man satsa på jämställdhetsfrämjande åtgärder såsom pappamånader, jämställdhetsbonus och attitydpåverkan. Inte minst arbetsgivare måste bli mer positivt inställda till att pappor är hemma med sina barn och att de ibland VABar. Självklart får människor göra som de vill men om deras val motverkar övergripande syften vi gemensamt, genom politiska beslut, kommit överens om skall det inte sanktioneras av staten!

Krismöten på Sveavägen 68 – politik på Tage Erlandergatan, liberal politik!

Den senaste veckan har jag varit extra glad att jag är liberal och inte sosse. Det har varit skönt att slippa engagera sig i en kris och låtsas att man trots allt tror på sin partiledare. Även om Juholt gärna vill ge sken av att det nu är frid och fröjd och att arbetet för att återta förtroendet skall börja snarast och att gå relativt enkelt är det knappast den bild man får när man läser exempelvis Aftonbladet och Expressen. Att ”Juholtaffärerna” påverkat Socialdemokraterna negativt bekräftas av bl.a. DN, SVD och SVT. Uppförsbacken är inte bara lång och extremt vansklig, minsta grus korn (pytteskandal) riskerar att välta lasset en gång för alla… Då är det roligare att vara liberal. Helgens landsmöte på Karlstad CCC, komiskt nog beläget på Tage Erlandergatan, har kunnat handla om politik och ingenting annat!!! Tyvärr verkar det ha hamnat rätt mycket i skymundan av Juholtkrisen. Det mesta som rapporteras är de frågor landsmötet gått emot partistyrelsen. Exempelvis nej till drogtester i skolan, ingen utökning av antalet pappamånader samt en kompromiss i skattefrågan. Det är förstås bra att PS och medlemmarna i stora stycken är överens men det är glädjande att ombuden är kloka nog att debattera och ifrågasätta när de inte är riktigt nöjda med PS förslag. Det visar ju att vi ÄR ett liberalt och demokratiskt parti. Medlemmarna/ombuden vågar tänka själva och det beslut som fattas gäller även om det inte var exakt det man förväntade sig. Inga ”egna race” i Juholtanda här inte!

Vad har du emot ungdomarna i Vivalla Juholt?

Den rubriken hade jag velat ha på debattartikeln i dagens NA (istället för den rätt intetsägande det blev "Vad har Juholt emot McDonalds"). Det var nämligen den vinkel jag hade. Dvs. McDonalds samhällsengagemang och att utan detta hade inte "Vivalla Dreamteam " varit vad det är idag. Denna vinkel valde jag inte minst som hans företrädare på partiledarposten Mona Sahlin vid flera tillfällen var i Vivalla och kampanjande, men uppenbarligen har Juholt inte samma engagemang trots sitt tal om "social demokrati". Hur som helst, så här skrev jag: Socialdemokraterna har nu presenterat sin ”skuggbudget” som svar på regeringens budgetproposition. En av de saker som fått mest uppmärksamhet är att man vill ta bort de sänkta arbetsgivaravgifterna för den som anställer ungdomar under 26 år. I intervjuer kallar partiledare Juholt detta för ”McDonalds-bidraget”, vilket anses kosta för mycket och ge för lite. Mycket märklig inställning! McDonalds är en av landets största ungdomsarbetsgivare där många unga får sin första kontakt med arbetsmarknaden. Alternativet är arbetslöshet vilket kostar oerhört mycket, dels rent ekonomiskt men även mänskligt. Såväl utanförskapet som klyftorna skulle vara ännu större utan dem. Juholts tydliga aversion mot McDonalds får mig osökt att tänka på ungdomarna i Vivalla. Inte för att jag tror att dessa är överrepresenterade bland de anställda, dessa kommer säkerligen från stora delar av Örebro, utan för att McDonalds franchisetagare här i Örebro är med och stöder ”Vivalla dreamteam” vars syfte är att få ungdomarna att tro på sig själva. våga utbilda sig och skapa sig en bra framtid. McDonalds är alltså inte enbart intresserade av att kränga hamburgare utan har också att tydligt samhällsengagemang. Varför är du emot detta, Juholt? Karin Forsling FP Örebro

Juholts mardröm, Alliansens lycka?

De senaste dagarnas drev mot Håkan Juholt kan tycka vara lite av ett drömscenario för Alliansen. Oppositionsledaren och blivande statsministerkandidaten har inte koll på vare sig Riksdagens ersättnigsregler eller det egna partiets etiska riktlinjer. Det står inte uttryckligen att man enbart ersätts för sin del av hyran men det säger ju vanligt sunt förnuft! Och de etiska riktlinjer behöver man inte vara alltför smart för att förstå. Extra anmärkningvärt blir det att han själv ledde ett möte om dessa riktlinjer. Och en förutsättning för att kunna informera om det är ju att man själv har koll på det man skall informera om! Frågetecknen är många men klart är att han agerat mycket tveksamt och att han, medvetet eller omedvetet tillskansat sig skattepengar på ett olagligt sätt. Det hjälper inte att han skyller ifrån sig. Reglerna är glasklara och kan man inte hålla ordning på mitt och ditt skall man heller inte aspirera på att leda landet. Om denna mardröm, som dessutom innehåller ett tjurigt barnsligt debattavhopp och ett märkligt utspel om temporära uppehållstillstånd, innebär att Alliansen får oförtjänt draghjälp av den som BORDE vara den som skall övertyga väljarna om varför de skall byta regering vid nästa val är för tidigt att säga. Allt beror på vad som händer härnäst. Lyckas Juholt på något mirakulöst sätt rida ut stormen och återta ledartröjan eller om han väljer att ta konsekvenserna och avgå kan det gå vägen. Det beror förstås på vem som i så fall ersätter honom men om detta inte rids ut snart blir nästa valrörelse om inte en promenadseger för Alliansen så i alla fall en rejäl uppförsbacke för Socialdemokraterna. Läs också: Staffans blogg Gabrielle Peteri

Klart politiker skall ha läsplatta!

Igår, samma dag som Steve Jobs avled, publicerades nyheten att vissa ledande politiker i Örebro skall utrustas med läsplatta på nätet (och i dagens papperstidning). Många av kommentarerna är förvånansvärt negativa även om det finns de som ser det positiva i förslaget. Det är ganska märkligt. Årligen skickas enorma mängder handlingar till oss förtroendevalda, varje månad kommer det centimetertjocka (ibland kanske flera centimeter) buntar med handlingar i brevlådan. Detta tär på jordens resurser i form av nästintill oändliga mängder papper. Dessa skall dessutom distribueras vilket kostar ytterligare. Jag har ingen aning om vad det kostar (vore intressant att se en siffra), men att det handlar om åtskilliga tusenlappar per förtroendevald varje år står i vart fall klart. En läsplatta skulle minska såväl pappersåtgången som kostnaderna och dessutom slipper man släppa med sig tunga pappersbuntar/pärmar med handlingar då dessa finns på läsplattan och en pappersversion inte alltid blir nödvändig. Detta är inte en dåres försvarstal i egen sak! Jag tillhör inte de politiker som föreslås få en läsplatta, åtminstone inte initialt, men jag tycker det är ett intressant initiativ och något Örebroarna borde välkomna. Om man kan använda mer av skattepengarna till vård, skola, omsorg etc. istället för dyra utskick torde det väl bara vara bra och inget som skall motarbetas!

Logiskt att Birro rök!

Jodå jag gillar Birro och jag tror att han skulle blivit en lysande programledare för Kvällsöppet. Om det inte varit för den hastigt återtagna partiledarkandidaturen! En programledare för att samhällsprogram kan inte gärna ha så tighta kopplingar till makten. Det krävs ju inte ens att man själv har sådana kopplingar, det räcker att man råkar vara någons släkt! För ganska exakt ett år sedan utsågs Karin Hübinettes syster Hillevi Engström till arbetsmarknadsminister vilket fick till följd att Karin fick sparken från Agenda eftersom det fanns uppenbara jävsrisker. I fallet Birro är det minst lika uppenbart risk för jäv. Han tighta kopplingar till KD torde vara minst lika stort skäl att plockas bort som att man råkar var släkt med någon. Därför är det logiskt att Birro rök. Tråkigt men logiskt!

Förgrömmade onge... förlåt sosse!!!

I dagens NA (papperstidningen) försvarar Socialdemokraternas kanslitchef utckicket i våras med att det var ett misstag. Det må så vara och det säger jag ingenting om. Alla kan göra misstag men dessa måste man lära sig av och aldrig göra om! Med Astid Lindgrensk terminologi skulle man nog kunna kalla detta för "hyss", något Katthults lilla busfrö Emil var en mästare på. Men han lärde sig varje gång att man inte fick göra så och därmed gjorde han heller inte om dem. Han lär aldrig ha gjort samma hyss två gånger. Med sossarna i Örebro verkar det vara precis tvärtom! De skakar av sig sina "misstag", lovar att det aldrig skall upprepas men... hoppsan, det blev visst lite tokigt...igen! Nilsson anser inte att man gjort något fel men lovar samtidigt att det skall betalas så snart som möjligt oavsett man betalat eller inte - OM det är möjligt. Varför det skulle vara svårt lyckas han inte förklara, i alla fall inte så jag begriper det. Han erkänner alltså att man gjort fel, annars finns det ingen anledning att betala. Som sagt alla kan göra misstag men i likhet med Emil borde man lära sig av dem och inte upprepa dem om och om och om och om igen! Emil må ha varit ett värsta sortens busfrö men han var ett läraktigt sådant: "Oj var detta ett hyss, då ska jag aldrig mer göra om det!" Så borde även Örebros socialdemokrater tänka och agera!!!

Varför vill S g(l)ömma över 100 000 människor?

Utanförskapet handlar egentligen mycket lite om siffror och procent, det handlar om MÄNNISKOR! Detta verkar S och deras kompisar gärna vilja förneka då de skall kritisera Alliansens ansträngningar att hjälpa människor tillbaka till arbetsmarknaden.

I början av 2008 släppte Arbetarrörelsens Tankesmedja, som står S nära, en rapport i vilken man bl.a. kan läsa att av den dryga miljon människor Alliansen definierat som ”utanför” är endast 450 000 beroende av de stödsystem som finns. Det är mestadels förtidspensionärer vilka ändå inte har en chans att komma tillbaka. Alltså skall de inte räknas in i utanförskapet. Märklig slutsats tycker jag. Även dessa borde väl beredas möjlighet att bidra i den utsträckning det är möjligt istället för att g(l)ömmas bort och passiviseras i total sysslolöshet?!

Även färsk statistik talar mot detta. I januari 2006 var 455 816 personer förtidspensionerade, i juli i år var samma siffra 332 358. Alltså har över 100 000 människor som enligt S har omöjligt att återgå till arbetsmarknaden faktiskt gjort det. Detta borde även S kunna glädjas åt! Det skrämmande är ju att hade S fått fortsätta förtidspensionera människor på löpande band hade denna siffra varit oändligt mycket högre. Att vissa har så stora problem, sjukdom eller funktionshinder, att de trots stöd och hjälp inte kan återgå till arbetsmarknaden måste vi ta hänsyn till och skapa en bättre politik för, vilket också är på gång, men att per definition utradera människor ur statistiken och klassa dem som icke rehabiliteringsbara utan att ens försöka är förödande för vår välfärd och konkurrenskraft och, kanske framför allt respektlöst mot den enskilde!!!

Vågar jag skriva "kulsprutesmatter"?

Ja, bevisligen! Men det gäller att se upp...

Efter att ha lyssnat på CUF-ordf Hanna Wagenius blir frågan om rimligheten i att oskyldiga formuleringar med kraftfulla metaforer fastnar i FRA:s nät aktuell.

Häromdagen beskrev jag på facebook det kraftiga regnet som "kulsprutesmatter mot fönsterblecket", vilket mycket väl kan ha fått FRA att reagera. Helt i onödan! Förutom att det kränker min integritet, att inte kunna skriva vad jag vill så länge det håller sig på en schysst nivå, borde den tid och det arbete det krävs för att försäkra sig om att det är en oskyldig metafor och ingenting annat ha kunnat ägnas åt att jaga dem som verkligen har något skumt i kikaren.

Jag förstår att det kan vara svårt att dra gränser och veta vad som är vad, och jag tvivlar inte på att intentionerna är goda, men att registrera all elektronisk kommunikation bara för att den sker på nätet är inte rimligt! Vem vill få sin snigelpost granskad och läst, barautifallatt?! Skillnaden är faktiskt hårfin...

Är det detta som kallas an(s)var?

Nyligen presenterade S ett förslag om att upplåta lokaler till KIF:s nya friskola F-6 i delar av Risbergska skolan. Detta har INTE mottagits väl. Såväl skolan som eleverna verkar kritiska. Bl.a. menar man att lokalerna visst utnyttjas och att det inte finns några 1000 kvm att ”dela med sig”. Ett annat argument är att man inte ska blanda olika typer av skolor eller åldrar på samma ställe. I dagens NA säger nämndens 2:e vice ordf. Karolina Wallström (fp): ”Gymnasieutbildningar skall in i gymnasielokaler. De lokaler vi har skall fyllas och så får vi stänga skolor i de fall vi har för mycket lokaler så att det blir rätt innehåll i rätt skola”.

Programnämndens Socialdemokratiske ordf. Thomas Esbjörnsson verkar däremot ha bestämt sig. Lokaler skall upplåtas åt KIF! Till vilket pris som helst!?

I dagens NA (finns ej på nätet) publiceras några av frågorna och svaren från gårdagens stormöte som elever på Risbergska tagit initiativ till, bl.a. denna:
Fråga: ”Borde inte du vara smått medveten om vad det kommer att kosta kommunen?”
Svar: ”Det är ekonomer som jobbar med det här. Dessutom är det viktigt för mig att inte lägga mig i de här uträkningarna. Jag vill inte på något vis framstå som att jag gynnar eller missgynnar Risbergska skolan eller KIF. Jag vill att den här uträkningen skall vara så professionell och korrekt som möjligt”.

Han är alltså helt övertygad om att idén är bra men är inte ens intresserad av vad det kommer att kosta. Förutom alla andra aspekter på detta vilka skall övervägas noga torde väl en bärighet i ekonomin vara A och O?!!

Men inte när S får bestämma verkar det som, då är det bara att tuta och köra! Ansvaret får nån annan ta…

Läs också: Staffans blogg

Skärpning Jimmie Åkesson

Årets Riksmöte (Riksdagsår) har inte ens öppnats men redan, eller ska vi säga återigen, har Jimmie Åkesson och hans kompisar gjort bort sig rejält!

I eftermiddag inleds Riksmötet traditionsenligt med en frivillig gudstjänst (pågår i skrivande stund) och därefter en ceremoni i riksdagens plenisal med bl.a. tal av kungen och statsministerns regeringsförklaring.

Under förra årets riksmötesgudstjänst ställde delar av SD:s riksdagsgrupp till med en smärre skandal genom att, under biskopens predikan och mitt framför ögonen på kungafamiljen, rusa ut ur Storkyrkan i protest mot…ja vadå? I naiv förhoppning önskade jag att detta främst var ett utslag av rikdsagsovana och att de skulle lära sig spelets regler och skärpa till sig, men icke!

I år kunde man inte ens vänta tills den inletts innan man började protestera. Man kan ha olika åsikter om hur en gudstjänst skall utformas och vilka som skall delta, men då de ansvariga fattat sina beslut och agendan spikats får man gilla läget, eller avstå, svårare än så är det faktiskt inte!

Men SD vägrar anpassa, ens till sin egen påstått mjukare linje. Jag läste häromdagen att de inom kort skall slopa nationalismen och istället bli ”socialkonservativa”, men vad de lägger i det begreppet framgick inte. Reaktionen på riksmötesgudstjänsten visar i alla fall att de gamla ränderna sitter i.

I de fyra stora tidningarna kan man läsa yttranden från såväl olika Sverigedemokrater, främst Jimmie Åkesson, som ansvariga för gudstjänsten (saxat ur de olika tidningarna):

Apropå den interreligiösa prägeln:
"Det gör mig illa berörd att man i dag valt att återigen politisera gudstjänsten" (Jimmie Åkesson)

"Det är kristendomen och dess värderingar som utgör grunden på vilket vårt samhälle vilar, trots att det tycks vara svårt för många att acceptera. Därför gör det mig illa berörd att man i dag valt att återigen politisera gudstjänsten i samband med riksmötets öppnande genom att upplåta delar av gudstjänsten åt att låta en imam och en rabbin predika inför församlingen" (Jimmie Åkesson)

…interreligiös dialog "kan vara av godo" (Jimmie Åkesson)

"Man känner ett behov att ta varje tillfälle för att manifestera den mångkulturalistiska samhällsordning som sju av riksdagens åtta partier så okritiskt hyllar" (Jimmie Åkesson)

"smått ofattbart" (Erik Almqvist)

”Jag var inte jätteimponerad av arrangemanget förra året och vad jag läst om årets evenemang tror jag inte det blir bättre i år. Jag tycker traditionen är fin, men för att jag ska gå måste det bli bättre kvalitet” (Erik Almqvist)

"beklagligt och provocerande" (Richard Jomshof),

Apropå traditionen att vartannat bjuda in en imam och en rabbin:
"Vi lever i ett multikulturellt och multireligiöst samhälle och när riksmötet samlas är det naturligt att vi även kommer samman från flera olika religioner och har en gudstjänst tillsammans" (domprost Åke Bonnier)

"Det är inget mångkulturellt jippo, det handlar om en övertygelse om att det finns en gud. Det handlar inte om en muslimsk, en judisk eller kristen gud. Gud är gud" (domprost Åke Bonnier)

"Det är farligt om vi stänger in oss i slutna rum och att just en judisk och en muslimsk företrädare är med understryker det. Att se varandra och leva tillsammans även om vi har olika uppfattningar är en stor fråga för vårt land och för världen". (biskop Jan-Olof Johansson)


Dessa citat visar tydligt att SD fortfarande håller bergfast kvar vid sin nationalistiska linje och att inte mycket hänt. Vad som händer i framtiden lär vi bli varse men idag är det nästan läskigt övertydligt var de står.

Men det är bra att Svenska kyrkan och den övriga delen av riksdagen vågar/orkar stå på sig och inte viker ner sig för denna intolerans!

Media: SVD, DN, Expressen, Aftonbladet

”Jak inte veta do lesa schelv”

Jag förstår att insändarskribenten ”Anni” i dagens NA inte vågar stå för det hon skriver utan väljer signatur, eftersom den dryper av fördomar och intolerans. Hon påstår att ”inte en enda” busschaufför talar svenska. Detta kan knappast kallas en överdrift utan ren och skär lögn! Jag håller det inte för otroligt att de hennes son frågade är invandrare eftersom många av dem som kör buss kommer från andra länder, men att dessa inte skulle kunna göra sig förstådda ställer jag mig starkt frågande till. Många bryter, vissa ganska kraftigt, det är sant, men ingen av dem jag träffat har varit obegripliga.

Jag kan förstå om det är läskigt att komma till en ny, och betydligt större stad, och att man därför kan behöva fråga sig fram. Jag är själv dalkulla, uppväxt på landet utanför Falun och efter en mellanlandning i Arboga (också pyttelitet jämfört med Örebro) tyckte jag det var superläskigt att lämna detta trygga invanda för bl.a. Stockholm och senare Örebro, men att fråga sig fram är varken farligt eller svårt. Om man bara är öppen för ev. brytningar och verkligen vill förstå så är det oftast inga större problem. Jag vet naturligtvis inte vad som sas på bussarna mellan Vivalla och Rockgymnasiet, men även om det låtit som i rubriken hade jag inte reagerat alls utom med besvikelse över att inte få den information jag efterfrågade.

För den delen av kritiken kan jag hålla med om. Vill man åka nån annanstans är man vanligtvis gör är det alldeles för ofta chauffören inte vet vilken linje man skall byta till. Detta är dock inte unikt för invandrarna inom denna yrkeskår utan generellt. Visst finns de som kan svara men alltför många kan det inte. Och DET tycker jag borde vara ett baskrav. Att chaufförerna kan linjenätet och vet vart de skall hänvisa vilsna resenärer!

Demokratins dilemma!

De senaste dagarna har det förekommit många rykten och felaktigheter kring ”samarbetet” mellan Fp/M/Mp och avhoppade ex-Sverigedemokraten David Kronlid. Det har hetat att vi samarbetar vilket inte är sant. Detta handlar enbart om teknik och inte det minsta om politik. Detta borde de flesta politiskt medvetna ha kännedom om. Men uppenbarligen icke. Som exempel uttrycker John Johansson (s) stor ilska över detta på sin blogg. Dessutom påstås att Kronlid fortfarande stöder SD, vilket inte heller är sant. Han tar tydligt avstånd från partiets mest radikala åsikter. Det är också just detta, att SD på riksplanet vill utesluta dem med extremast åsikter, han stödjer, inte partiet i sig. Att han blivit felciterad kan väl knappast läggas vare sig honom eller den blågröna kartellen till last!? Istället så borde väl alla partiföreträdare (utom SD:s) jubla över att han kommit till insikt!!!

Jag förnekar inte att det finns ett dilemma här: Man kan tycka att det är aningen tveksamt ur ett rent demokratiskt perspektiv att på detta sätt manövrera ut och marginalisera SD. Tydligen tycker 4500 Örebroare att SD är så pass vettiga att de är värda att rösta på vilket borde återspeglas i förtroendemannaorganisationen. Samtidigt är det ju glädjande att David Kronlid kommit till insikt om att SD:s politik är alldeles för grumlig och ingenting han vill förknippas med längre. Detta borde alla partier, inte minst ”Vi kommer ALDRIG NÅGONSIN under några som helst omständigheter att samarbeta eller göra oss beroende av SD”-sossarna välkomna istället för att bli rosenrasande och sprida lögner och felaktigheter!

Även John Johansson och hans kompisar borde rimligen tycka att det är bättre med blågrönt inflytande än SD, och därmed välkomna att David Kronlid hjälpt till att manövrera ut och marginalisera sina forna partikamrater från vilka han numera tar avstånd. Allt annat vore ytterst märkligt!

Oh vad jag älskar Kaninen – men snart är det dags att bli stor!

I dagens NA finns en insändare som bekymrar sig över att det stora gula kaninen på Stortorget snart skall försvinna. Jag delar uppfattningen att den varit en fantastisk del av utställningen men jag tycker inte att man ska hålla fast vid den hur länge som helst. Ungefär som ett barn som vägrar släppa nappen eller sluta leka med dockor och nallar så länge det bara går. Det kommer säkert ett kännas tomt ett tag men vi kan inte cementera oss i det gamla. Vi måste blicka framåt. Vi kan inte låsa Stortorget för all framtid utan vi måste öppna upp för kommande OpenART och andra evenemang. Kaninen är helt underbar men snart är det dags att släppa taget om den, inse att ännu en fantastisk sommar snart är till ända, och se fram emot kommande kulturevenemang i vårt älskade Örebro!

Alla borde göra som M – nobba Svenska kyrkan!

Enligt Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter föreslår den moderata partistyrelsen (PS) att partiet skall avstå kyrkovalet fr.o.m. 2013. Det är bra. Alla övriga partier borde följa efter. Sedan skilsmässan från staten för snart 12 år sedan borde partierna hålla sig borta från kyrkopolitiken. Detta innebär inte att partipolitiskt aktiva inte kan vara engagerade också i kyrkopolitiken. Jag är det redan idag, ersättare (POSK) i kyrkoråd och kyrkofullmäktige sedan januari 2010, och än så länge har det inte varit aktuellt med ideologiska debatter. Men bara det faktum att man kandiderar under partibeteckning signalerar partibok framför Bibeln. Annars borde det inte vara viktigt att det på valsedeln står M, Fp, KD, MP etc. i Svenska Kyrkan.
Det finns ingen motsättning mellan att vara partiaktiv och aktivt troende men det, allt annat överskuggande, viktigaste bör (skall) vara att kyrkans grunduppdrag står i fokus, ingenting annat.

Det, från de flesta partierna, så vanliga argumentet att det inte är partierna som ställer upp utan nomineringsgrupper fristående från partiet köper inte jag. ”Den vanliga väljaren” tror sannolikt att det är partierna som ställer upp eftersom partibeteckningen finns på valsedeln.

Därför är det glädjande att M nu tar detta steg (om partistämman går på PS linje), vilket förhoppningsvis kan få övriga partier att följa efter. Nu har första steget tagits så det är bara för övriga partier att hänga på!


Noterar också att hälften av riksdagens partier skulle åka ut ur riksdagen om det vore val idag. Detta tänker jag dock inte kommentera på annat sätt än att det är glädjande att väljarna uppskattar ansvarstagande för den svåra ekonomiska situationen och en tydlighet i skolpolitiken (M och Fp skulle ensamma få majoritet), och att rasister och kommunister skulle slängas ut. Men opinionsmätningar går upp och ner och mycket kan hända under de kommande tre åren innan nästa val.

Läs mer i Expressen, Aftonbladet, SvD och DN.

Flum eller krav? Valet borde vara självklart!

Visst är det viktigt att inte enbart stirra sig blind på betygsnivåer men vi får heller inte frestas att bortförklara de ibland katastrofala resultaten. Att många elever kommer hit sent under sin grundskoletid och därför kan ha svårt att hinna uppnå målen kan mycket väl vara en viktig förklaring till de dåliga resultaten på Vivallaskolan. Men man får inte nöja sig med det. Istället bör man arbeta målmedvetet för att de skall få en så bra start som möjligt på sin vistelse i Sverige så att de får en bra grund att stå på i fortsättningen.

Utanförskap är ett stort problem, inte minst för den enskilde individen men också för samhället, vilket alla aktörer bör arbeta hårt för att komma till rätta med. Här har skolan en mycket viktig roll att spela!

Det är viktigt att vara medveten om att utanförskap inte är ett specifikt ”invandrarproblem” utan drabbar bredare än så, men som NA visar idag så är problemen med bristande kunskaper större i invandrartäta skolorna än skolor med hög andel svenskar. Men att nöja sig med att konstatera att många Lundbyelever väljer bort Vivallaskolan utan att försöka göra något åt det håller inte. Vi ska inte tvinga elever till skolor de inte vill gå på men vi bör se till att de skolor som har sämst resultat och sämst rykte blir bättre så att eleverna vill gå där och förutsättningarna att lyckas långsiktigt blir bättre.

För att avslutningsvis citera den bästa skol/utbildningsminister vi haft på mycket länge: ”Att ställa krav är att bry sig”!

Läs också http://frisinnad.blogspot.com/2011/08/om-betyg.html
Media: NA

Nu är hösten här!

Eller i alla fall möteshösten. Imorgon nämnd, onsdag kyrkoråd och torsdag Liberala Kvinnor. Fast såhär ser ju inte alla veckor ut så lite rivstart blir det…

Att det första nämndmötet är redan imorgon känns faktiskt lite märkligt med tanke på att alla valen till nämnder och styrelser ännu inte är gjorda, de sker först nästa vecka, men vissa nämnder var det mer bråttom med. Men som sagt först nästa vecka blir det helt klart. På måndag är det nomineringsmöte och på onsdag är det valfullmäktige. Då har det gått 364 dagar, alltså nästan exakt ett år, sedan Socialdemokraterna med statsministerkandidat Mona Sahlin i spetsen tänjde rejält på vallagens förbud mot att kampanja i och utanför röstningslokal, med omval och politiskt kaos som följd. Detta vägrar de (naturligtvis) att erkänna men faktum kvarstår, det tar nästan ett år innan förtroendemannaorganisationen är i hamn. Och detta bl.a. beroende på ett S handlade ”i uppenbar strid”, som Valprövningsnämnden uttryckte det, mot vallagen 8 kap 3 §.

Jag kan bara konstatera att detta bidrog starkt till att det ser ut som det gör. Men nu får vi hantera denna situation och se till att göra det bästa av den. Uppmärksamma medborgarna på de fel och brister som den nya kommunledningen har så att vi kan återta makten om fyra…eller förlåt, om TRE år!

Har statsministern gjort tillräckligt efter Utøya-massakern?

Ja jag tycker faktiskt det!

Jens Stoltenberg säger själv att han bara gjort det man kan förvänta sig av en statsminister och av media att döma är de drabbade nöjda med det stöd de fått. Även från omvärlden har det kommit positiva omdömen om hur han hanterat den tragedi som drabbare Norge för exakt två veckor sedan. Inte minst hans sätt att mana till lugn och besinning och att låta demokratin segra över hatet.

Men även Fredrik Reinfeldt måste få godkänt tycker jag. Enligt media drog han igång krisorganisationen omedelbart, om än ”bakom kulisserna”. Att det tog över ett halvt dygn innan han uttalade sig innebär inte att han inte gjorde någonting, bara att han inte syntes utåt. Att han inte fick delta i minnesgudstjänsten i Oslo domkyrka, trots att han ville, är väl knappast hans fel. Dock känns det rimligt med tanke på att detta i första hand är ett norskt trauma. Krisen är faktiskt inte vår även om vi berörs starkt av det och därför blir statsministerns ansvar begränsat. Att skicka kondoleanser, skriva artiklar och vara tillgänglig är väl ungefär vad Reinfeldt kan göra i det här läget.

Om det, Gud förbjude, skulle drabba oss är jag övertygad om att vår statsminister skulle se till att hantera det lika bra som Stoltenberg gjort. Med tanke på hur snabb han var att dra igång krisorganisationen den här gången är jag övertygad om att han kommer att göra det även i ett riktigt skarpt läge! Att han i bästa (eller rättare sagt sämsta) Göran Persson-anda fortsätter sitt julbordsfrossande/semestrande eller vad han nu ägnar sig åt är i alla fall uteslutet, det visar ju dessa senaste veckor med all önskvärd tydlighet.

Så till alla sossar som försöker plocka politiska poänger på Norges värsta trauma sedan Andra Världskriget vill jag säga: Sluta med det och stötta era vänner i Norge istället!


Avslutningsvis två citat som fastnat hos mig de senaste veckorna (mina översättningar):
Jens Stoltenberg: Svaret på våld är ännu mer demokrati, öppenhet och humanitet…

AUF:are: Om en människa kan visa så mycket hat, tänk så mycket kärlek vi kan visa tillsammans!

ALLT är ”Bögarnas fel”!??

Att Prideveckans ”Allsång på Skansen” skulle avslutas med Grotescos ”Bögarnas fel” var både otippat och helrätt!

Hur denna praktsatir kan uppväcka vrede och skapa tittarstorm har jag väldigt svårt att förstå. Det är ju en drift med folks fördomar och visar hur absurt det är att sprida dessa fördomar. Som Fredrick Federley så riktigt konstaterar så är det bara att byta ut bögarna mot invandrarna så inser man hur absurt det kan bli om man låter fördomar florera fritt.

Det jag däremot reagerar på är att man försöker göra detta till ett religiöst problem. Visst finns det många kristna som reagerar på detta men inte alla. Jag tror att fördomarna är förekommande i många sammanhang och jag vet att många kristna han hantera detta på ett bra sätt. Själv tycker jag mig t.o.m. finna stöd i Bibeln för det (Matt 19:6 torde även kunna appliceras på homorelationer). Så länge det är sunt och gott är det knappast mot Guds vilja!

Jag tycker det är både modigt och logiskt att framföra denna låt och hoppas att det kan få fungera som en väckarklocka för de som fastnat i sina fördomar. Varför inte göra experimentet att byta ut bögarna mot invandrarna, då börjar nog de flesta (utom möjligen inbitna Sverigedemokrater) att skruva på sig. Men egentligen är skillnaden hårfin. Fördomar som fördomar!

Bön för Norge

Ibland blir det så enkelt men samtidigt, eller kanske just därför, så svårt. Då är det skönt att kunna luta sig mot andras ord. Att förmiddagens andakt skulle ha med Norgeattentaten att göra var på nåt sätt ganska självklart. Det visade sig vara helt rätt eftersom det fanns en sådan efterfrågan bland deltagarna. Lägger här ut texterna jag använde.

Ur ”bönboken – tradition och liv”:
Vårt samhälle har sorg
Mitt i vår vardagliga verklighet
har en olycka hänt, som delar
tiden i ett före och ett efter.
Ingenting kommer längre
att bli som förut. Vi kommer
inte att kunna glömma denna
dag. Vi får inte glömma den.
Nu måste vi hjälpas åt att låta
vår omtanke och kärlek flöda
över. Vi måste be om mod och
styrka att komma igenom. Vi
måste hjälpa varandra när vi
står uppgivna av förtvivlan
och frågor, och låta kärlek och
livskraft få växa ur det svåra.
Till detta hjälpe oss Gud.


1 Kor 13:4-13
Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå.
Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå.
Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad.
Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.
När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn
och tänkte som ett barn.

Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga.
Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte.
Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig
som Guds kunskap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.


Franciskus fredsbön
O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.

O gudomlige Mästare,
låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet

Juholts dilemma – daggmask till frukost OCH samarbete med SD eller daggmask till frukost OCH ett femte jobbskatteavdrag

Det blev inget ”Almedalen utifrån”-bloggande i år, kanske för att det är mellanvalsår och inte lika spännande som i fjol. Det mest spektakulära var nog när den vanligtvis så seriöse och småtorre Christer Fuglesang sluddrande påstod sig inte vara det minsta påverkad av en kraftig överdos av nåt slags homeopatika. Det tog uppenbarligen inte livet av honom (tack och lov) men tydligt påverkad var han i alla fall. Och trovärdigheten fick sig en rejäl knäck. Men rent politiskt verkar inte årets Almedalsvecka ha varit någon höjdare.

Det kanske mest intressanta var nog den rävsax Håkan Juholt trasslade in sig i. En rävsax inga paraplyer i världen lär skydda mot (med association till hans kongresstal i mars).


I valet mellan att samarbeta med SD och det femte jobbskattavdraget skulle han alltså välja daggmask till frukost. Det valet finns inte! För att stoppa jobbskatteavdraget är han ju beroende av SD! Nu säger säkert vän av ordning: ”Ja men Alliansen är ju i minoritet”. Och så är det ju men regeringen sätter agendan, lägger förslag som oppositionen har att förhålla sig till och reagera på. För att de skall kunna sätta press på regeringen, kanske t.o.m. fälla den, krävs att HELA den samlade oppositionen (inkl. SD) röstar emot. Jag är hemskt ledsen Håkan men så är det!

Oavsett vad han till slut väljer, samarbete med SD för att stoppa jobbskatteavdraget eller acceptera en politik han egentligen ogillar skarpt, står trovärdigheten på spel! Frågan är ju vad som svider minst???

(Om han sen väljer att toppa med daggmaskfrukost är upp till honom)

Att vara liberal är att vara kluven

som den tidigare FP-ledaren Gunnar Helén uttryckte det.

Enligt dagens NA siktar den avhoppade Sverigedemokraten David Kronlid på Moderaterna eller Folkpartiet (http://na.se/opinion/ledare/1.1256129-valkommen-kronlid-).

Jag säger inte JA, men jag säger inte heller ett definitivt NEJ. Jag tror inte att avhoppat kom spontant eller beror på något häftigt uppblossande konflikt, iaf inte att döma av rapporteringen i samband med avhoppat. Jag hoppas dock att han har omdöme nog att noga överväga ett ev. partibyte. Och att det parti han till slut väljer får rimliga chanser att avgöra om man är välkommen eller inte. Det är stor skillnad mellan mitt eget hoppande mellan M och Fp (det var åren i M som lärde mig att jag ÄR (social)liberal), och klivet mellan SD och FP (eller M).

Jag håller inte för uteslutet att det KAN vara möjligt men det är VÄLDIGT VÄLDIGT stort och kan knappast göras "över en natt". Det måste dessutom vara ömsesidigt. Huruvida det är eller kan komma att bli det återstår att se!

F.ö. hoppas jag att denna ev. huvudvärk kan få vänta tills efter sommaren...

Kom igen nu S. Nu är (om)valet vunnet – det är dags att lämna besked!

Efter att ha läst Staffan Wermes (Fp) debattartikel i dagens NA frågar jag mig för väl tusende gången (minst): Hur skall alla dessa fina löften finansieras?

Det kan ju låta som en typisk oppositionspolitikers envist upprepande mantra. Men jag är faktiskt inte bara det, jag är medborgare också! Och jag tycker att vi har rätt att få veta.

Faktum är att jag vid otaliga tillfällen under (om)valrörelsen försökte få svar på detta. Utan att lyckas. Det enda man fick var diverse olika varianter på temana ”Det fixar vi” och ”Vi har visat förr att vi klarar det”. Men inte ett ord om HUR!

Nu är (om)valet vunnet – nu är det dags att ge besked! Medborgarna har faktiskt rätt att veta.

Jag ger er gärna chansen att visa att jag har fel men så länge majoriteten med S i spetsen inte berättar hur de skall göra och framförallt hur alla fantastiska mångmiljonlöften skall finansieras, kommer jag att fortsätta oroa mig för ansvarslöshet och (s)kattechock!!!

Varför så gnälliga det var ju det här ni ville!?!

Sedan det nya styret i Örebro presenterades för en vecka sedan har protesterna haglat. Man hävdar att detta inte var vad man önskade. Man det kanske är precis tvärtom just detta man ville?

Kanske ser ut som ett första klassens hjärnsläpp, men tänk efter. Redan i höstens valrörelse var Lena Baastad (S) extremt tydlig på att hon inte kunde tänka sig att leda en minoritet beroende av SD. Att så inte behövt bli fallet, eftersom det finns inte mindre än fem andra partier att göra upp med i varje enskild fråga, verkar ingen ledande sosse vilja ta till sig. Alltså återstår förhandlingar med andra partier för att om möjligt hitta en rimlig konstellation. Att det till slut landade på ett samarbete med C och KD kan tyckas märkligt eftersom även de varit väldigt tydliga med vad de ville, fortsatt koalitionsstyre.

Dock var det denna politiska situation och dessa politiker väljarna röstade fram. Man hade säkerligen inte räknat med dessa konsekvenser och detta resultat men ”som man bäddar får man ligga”, eller rättare sagt; som man röstar blir det!

Det är inte möjligt!!!

Att Lena Baastad skulle bli KSO visste vi (dessvärre) redan på valnatten. Att det skulle krävas nån form av samarbete var också tydligt, såvida inte SD skulle få en ovälkommen vågmästarroll. Man skulle iofs kunna tänka sig ett slags ”ad hoc-styre”, dvs att S sökte stöd hos andra partier i varje enskild fråga men det skulle knappast funka rent politiskt och retoriskt, åtminstone inte om man till varje pris vill utestänga SD, för oavsett var man de facto landar i varje enskild fråga skulle man säkert få en debatt kring möjligheten att denna samarbetspartner skulle kunna vara SD och den risken är man uppenbarligen inte beredd att ta.

Därför är det logiskt, men också olyckligt att det blir ett blocköverskridande samarbete de kommande åren. Inte minst ut väljarsynpunkt. S gick till val på att regera tillsammans med V och Koalition Örebro gick till val på att fortsätta regera tillsammans. Förutsatt väljarnas stöd såklart!

Jag vill inte spekulera i vem/vilka som är mest svikna, V eller de koalitionspartier som nu tvingas till opposition, men konstaterar att de stora förlorarna är väljarna vilka trodde på den argumentation som var i valrörelsen och förväntade sig just den konstellation (S+V eller koalitionen) som fick flest mandat. Att många redan nu är besvikna visar kommentarerna till artikeln.

Den fråga samtliga inblandade måste svara på nu blir därför: Varför, hur kunde det bli såhär???

Varför så sur Baastad?

Enligt dagens NA har sonderingar kring makten påbörjats, med alla partier utom Fp (och SD). Det har jag svårt att förstå!

Att SD inte är ett alternativ överhuvudtaget är vi alla överens om, deras nationalistiska utgångspunkter står milsvitt från alla andra partiers. Men varför nobba Fp – per definition?

Om det är möjligt (eller ens önskvärt) med ett sådant samarbete kan jag inte bedöma i dagsläget, allt beror ju på vad ev. förhandlingar resulterar i, men att stänga dörren bara för att det förekommit en del mindre lämpliga inslag i valrörelsen tyder på allt annat än gott ledarskap!

Väljarna gav oss ett valresultat vilket kräver förhandlingar och överenskommelser över blockgränsen, såvida inte SD skall få avgörande inflytande i kraft av vågmästare, men det har ju Lena Baastad varit extremt tydlig med att hon ALDRIG kan tänka sig!!! Därför krävs nu konstruktiva och förutsättningslösa diskussioner med ALLA partier (utom SD) – för Örebros bästa. Stridsyxorna borde grävts ner redan på valnatten och de misstag/felsteg, kanske t.o.m. övertramp, som gjordes läggas på historiens skräphög.

Om Lena Baastad vill vara den starka ledare som Örebro behöver borde hon föregå med gott exempel. Sondera alla möjligheter och se vad som är möjligt och realistiskt. Vad ev. förhandlingar resulterar i återstår sedan att se. Men det som borde vara ledstjärnan är Örebros och Örebroarnas bästa, inte gamla oförrätter!

Klar framgång för S – men vad händer nu?

Att S gick starkt framåt vid gårdagens omval i Örebro är bara att gratulera. Men nu börjar allvaret, pusslandet för framtiden.

Jag förstår att Lena Baa(s)tad jublar åt framgången, konstigt vore det annars. Samtidigt borde hon vara bekymrad, eller i alla fall fundersam. Hur skapa en stabil majoritet utan SD-beroende? Det har hon nämligen lovat. Ja, hon har varit om möjligt ännu tydligare än Mona Sahlin på att ALDRIG ALDRIG ALDRIG samarbeta med eller göra sig beroende av SD. Alltså krävs någon form av blocköverskridande samarbete, något som inte känns helt självklart.

Den senaste mandatperioden (2006-2010) har Allianspartierna+MP styrt Örebro i en samkörd och väletablerad koalition, något man av allt att döma avser att fortsätta med. Åtminstone om man ska utgå från det faktum att man ordnat en gemensam valvaka (alla utom MP). Vilket skulle kunna tolkas som att de vill stå lite friare, jag hoppas dock att det ligger något annat bakom deras separata valvaka. Enligt NA är de troligaste (s)amarbetsparterna just MP eller kanske C, vilket skulle vara olyckligt för samarbetet i koalitionen. De är naturligtvis i sin fulla rätt att förhandla och samarbeta med vem de vill men jag tror det kommer att krävas retorisk akrobatik i den högre skolan för att undvika svekdebatter såväl inom koalitionen som gentemot väljarna. Är det värt det? Det vet bara dessa partier själva…

Ett annat tänkbart scenario är att M vid sluträkningen återtar det förlorade mandatet vilket skulle ge samma mandatfördelning som i höstas (alltså S+V ledning). Men vi får inte glömma att den ”borgerliga vilden” David Kronlid (avhoppad från SD) sagt sig beredd att stödja Koalitionen så länge man inte är totalt ute och cyklar. Exakt vad det innebär är något oklart, men givet Kronlids stöd skulle ett återtaget M-mandat innebära att blocken blir helt jämnstora med SD (3 mandat) som vågmästare.

Inget av dessa scenarier är optimala. Det bästa vore såklart om det fanns en tydlig majoritet och att vi nu kunde sätta tänderna i det som behöver göras. För Örebroarnas bästa. Men det är det här valresultatet vi har (preliminärt) och det är det vi måste hantera.

(S)killnad på mobbning och mobbning?

På väg till veckomässan i Vivalla igår kväll passerade jag S valstuga i området, vilket resulterade i ett ganska märkligt samtal (egentligen stannade jag bara för att prata med en vän).

Summan av kardemumman var att ”den där Werme” ägnar sig åt lögner och påhopp. Omvalet beror inte på fusk utan bortglömda röster och felaktig ombudsröstning. Men det är inte ombudets fel utan röstmottagarens. Kampanjen i Vivalla däremot var helt i sin ordning. Valskolan var OK och vi (alltså s) råkade visst stå för nära (hoppsan). Hon som var inne i biblioteket och applåderade väljare hade däremot inte gjort fel (fick henne till slut att mumla ett tveksamt ”kanske”).

Avslutningsvis var hon klart irriterad på Fp:s, främst Staffans, ”mobbning” av S. Att de själva ägnar sig åt mer eller mindre konstant mobbning av Werme viftade hon bort och verkade tycka var helt OK.

Det är tydligen (s)killnad på mobbning och mobbning!?

Omvalet handlar om åtskilliga miljoner

Replik, på insändare 17/4, publicerad i dagens NA
------------
Nej, Elisabeth Hammar (s), omvalet är inte gratis! Det är sant att du och många andra, i samtliga partier, valkampanjar ideellt. Jag är en av dem, men jag gör det av helt andra skäl än du, min ambition och förhoppning är att få koalitionen omvald.

Men att omvalet därmed skulle vara gratis är inte sant. Bara den extrasatsning regeringen gör går loss på drygt 5 miljoner, varav Örebro får drygt 400 000 (resten går till Västra Götaland). Utöver det tillkommer material (valmanifest, flygblad etc.), annonser, affischer mm. Dessutom har vi säkert en hel del riksbesök att vänta (partiledare, ministrar, riksdagsledamöter m.fl.), vilka knappast heller är gratis.

Årets 1 maj-talare Carin Jämtin, har redan hunnit besöka Örebro sedan hon valdes till partisekreterare nyligen. Inget av dessa besök är väl gratis? Eller betalar hon kalaset ur egen ficka? Knappast!

Jag vill inte spekulera i vart slutnotan hamnar, men att det handlar om åtskilliga miljoner totalt är utom allt tvivel. Och detta för att S med partiledaren i spetsen struntade i vallagens förbud mot kampanjande i och utanför röstningslokal! Vi får väl hoppas att partisekreterare Jämtin avstår från att, i likhet med senast, avfärda detta som ”slarv” när hon återkommer till Örebro om några veckor.
Karin Forsling (Fp)

Gör inte (s)amma "misstag" som i höstas!

När jag läste Peter Dahlgrens reaktion på Valnämndens svar på hans brev angående valdeltagande i bl.a. Vivalla fick jag känslan av att det finns risk för en upprepning av hösten rabalder.

Det är i allra högsta grad relevant att bekymra sig över det låga valdeltagandet i områden med hög andel nya svenskar. Jag utgår från att de direktbrev Valnämnden avser att skicka till berörda väljare inte enbart kommer att vara på svenska utan även innehålla info på de vanligaste minoritetsspråken.

Ur ett demokratiskt perspektiv är ett lågt valdeltagande tragiskt, ju fler som röstar desto bättre, men det innebär inte att vi kan acceptera överträdelser av gällande bestämmelser. Vallagen finns för att garantera att valet sker på ett tillfredsställande sätt, där väljarens suveränitet inte ens får vara i närheten av att rubbas.

Att vallokalen i Vivalla skulle ha begränsade öppettider är ren lögn, åtminstone om man jämför med övriga förtidsröstningslokaler (klicka på önskad lokal för att se samtliga öppettider). Redan vid en snabb genomgång kan jag konstatera att förtidsröstningen i Vivalla kommer att ha öppet betydligt fler timmar än någon av övriga förtidsröstningslokalerna, dock ej kvällstid, vilket jag kan hålla med om är en brist. Men med tanke på att förtidsröstningen startar om drygt två veckor är jag inte orolig över att valnämnden kommer att dra ut på tiden.

Så här långt är vi nog förhållandevis överens, men formuleringarna om ”demokratiskolor” gör mig bekymrad. Som Pernilla Wikström Pehrson så riktigt skriver ingår det inte i det uppdrag de fått, de skall ”bara” se till att inget oegentligt inträffar igen. Det är bra! Men det verkar inte som att Peter Dahlgren riktigt förstått allvaret i den kritik Valprövningsnämnden riktade mot Vivallakampanjen.

Jag är också bekymrad över valdeltagandet men anser mig inte ha rätt att bryta mot lagar eller tumma på regler för att få upp det på acceptabla nivåer. Självklart har vi alla ett ansvar att få upp valdeltagandet och, vid behov, informera om hur det går till. Men det kan vi göra på betydligt schysstare sätt än som skedde i höstas. Dels har ju såväl skolan (samhällskunskapslektionerna) som introduktionen för invandrare inte bara möjlighet, utan också (i princip) skyldighet, att undervisa om valet och hur det går till, särskilt i valtider. Dels har vi som valarbetar, på en mängd olika sätt, möjligheten att hjälpa till att förklara och besvara frågor, inte bara om respektive partis politik utan också om detta!

Vi kan inte stoppa klockan

Jag kan förstå dilemmat som döljer sig bakom den JO-anmälan mot omvalet som lämnats in. Det kan ju upplevas som orättvist, t.o.m. odemokratiskt att vissa får rösta två gånger, andra ingen (höstens röst räknas inte), men vi kan inte stoppa klockan. Att det skett förändringar över tid är inget konstigt och detta måste vi kunna hantera. Jag ser inget konstigt i att det är valdagen som gäller (man skall vara skriven i valkretsen senast en månad innan). Verkligheten är inte statisk; människor flyttar, människor avlider, människor blir myndiga. Kort sagt, väljarkåren förändras.

I grunden är väl problemet att endast en av Örebros fyra valkretsar har möjlighet att rösta den 15 maj. Jag hade gärna sett att hela staden fått delta i omvalet, men valprövningsnämnden fattade ett annat beslut och det är det vi har att hantera. Att bara 1/4väljare får delta i omvalet är ingenting vi kan påverka, ej heller de förändringar som skett i väljarkåren. Nu måste vi se till att det val som framtvingats av en rad oklarheter och tveksamheter blir så bra som möjligt.

Jag hoppas att så många som möjligt röstar på Folkpartiet, men det viktigaste är ATT du röstar.

Hvad vilja socialdemokraterna?

Signaturen ”Villrådig” pekar i dagens NA på den kluvenhet med vilken sossarna talar. På riksplanet är de emot RUT-avdraget, bl.a skattesubventionerad läxhjälp, medan Örebros sossar lovar fullt ut skattefinansierad läxhjälp. Detta är inte en lek med ord, det är en tydlig konflikt kring vad sossarna faktiskt står. ”Villrådig” är definitivt inte ensam om att undra vart de står egentligen. Det gör nog de flesta. Att vara överens i huvuddragen måste väl ändå vara lite av en förutsättning för att kunna locka och behålla väljare långsiktigt. Här har S uppenbarligen inte lyckats särskilt väl!

Vi får väl se vad dagens partiledarskifte innebär. Vem vet, Juholt kanske visar sig vara precis vad Socialdemokraterna, och därmed svensk politik, behöver. Den tomgång oppositionen, och därmed den politiska debatten, gått på de senaste månaderna är inte bra för någon. Så jag hoppas att längtan efter en tydlig och stark opposition som utmanar och ställer krav snart skall vara över!

Vit, grå eller svart rök från Sveavägen 68?

Nu har man äntligen lyckats krysta fram en kandidat-duo; Håkan Juholt partiledare och Carin Jämtin partisekreterare. Återstår att se hur starkt stödet egentligen är.

Den slutna processen har liknats vid påveval, där man låser in sig i ett rum och först då man är enig om efterträdare visar men det genom att elda (lappen med namnet ???) och visa det genom att det kommer vit rök, men frågan är hur vit röken är denna gång... De säger ju t.o.m. själv att de bara är föreslagna, ej (ännu) valda. Känns inte helt tryggt för sossarna, men de måste ju få en chans (förutsatt att de väljs) att visa vad de går för.

Utifrån den märkliga processen att komma fram till dessa förslag och med tanke på att de inte ens själva verkar säkra på att ha ett tillräckligt stöd är jag inte alls säker på att Alliansen behöver frukta denna duo. Men som sagt, väljs de måste de få en ärlig chans att visa vad de går för. Att döma ut nån i förväg är inte fair.

Men vilken färg röken från skorstenen på Sveavägen 68 har lär vi få veta ganska snart. Reaktioner och kommentarer lär inte vänta på sig...

Är Nuders kärlek till (s) så stark som han påstår?

Hur krisartat (s)-valberedningens arbete i jakten på ny partiledare är har jag såklart ingen aning om, men det är uppenbart att det brinner ganska rejält i knutarna nu. Det är bara drygt tre veckor tills det skall väljas en ny partiledare. I vanlig ordning vägrar de tänkbara kandidaterna svara på frågor om ev. kandidatur. Minst otydlig är Mikael Damberg som "vill vara med och ta ansvar" (oklart hur). Men de enda som svarat tydligt är de som INTE vill; Wallström, Bodström, Messing, Nuder... dock hoppas jag att vår nästa oppositionsledare finns i denna kvartett. Främst hoppas jag att Nuders motstridiga kroppsspråk tar ut sin rätt. I en rapportintervju den 24/1 är det tydligt att hans definitiva/oåterkalleliga NEJ egentligen betyder (eller kan komma att betyda) JA.

Så borde det också bli: Dels för att han är en stark och skicklig politiker med såväl kompetens som retorisk förmåga och dels för att behålla sin trovärdighet. Han har vid flera olika tillfällen sagt sig älska det socialdemokratiska partiet och att partiledare är det finaste uppdrag man kan få. Om han verkligen menar det så borde han vika sig illa kvickt!

Det är klart att det blir en tuffare valrörelse om 3,5 år men jag tror att även alliansen mår bra av en tydlig och stark opposition som vet vart den vill…

Palmemordet ur en tonårings perspektiv

För exakt 25 år sen, sånär som på en dryg halvtimme, vaknade jag risig och emlig i pappas säng (var egentligen alldeles för stor för det men jag var riktigt dålig), av att brorsan med statisk entonig röst sa ”Gomorron Sverige utgår, Palme mördad”. Ingen av oss förstod så han fick upprepa det och då for pappa upp och kastade sig framför TV:n. Själv tog jag det lite lugnare, men snubblade ändå över staketen som begränsade valparnas område till köket (och tvättstugan) och föll rakt på soffan där den gamla hunden låg och halvsov. Hon blev nog rätt skärrad och som ett resultat av det vägrade hon först låta mig sitta i soffan vilket gjorde att pappa för en sällsynt gång tvingades ryta i ordentligt för att hon skulle lugna sig.

Jag minns inte mycket av bilderna på TV:n eller vad som sades, men jag minns den hemska stämningen och utan att riktigt förstå varför så förstod jag i alla fall att det var nåt hemskt som hade hänt (mitt samhällsintresse var i princip noll på den tiden).

Några veckor senare blev den äldre hunden (drygt 12 år gammal), plötsligt sjuk och pappa bestämde sig för att det var dags för henne att få gå vidare till de sälla jaktmarkerna. Som den jägare han är så åkte han upp till stugan i skogen och sköt henne. Detta gjorde mig extremt chockad och upprörd. Han får skjuta hur många älgar och harar och rådjur och ripor…som helst men inte… det var helt fruktasvärt, så gör man bara inte!!!

Ja, vad är väl ett statsministermord mot detta???

"Olyckligt" – mandatperiodens underdrift!?

Att omvalsbeslutet dröjer ytterligare har i dagens NA kommenterats med ord som beklagligt, oacceptabelt och olyckligt. Det är väl det minsta man kan säga!

Ett omval ska inte ske lättvindigt eller godtyckligt men det är inte rimligt att det ska dröja upp till ett år innan vi vet hur landets sjunde största stad ska styras!

Att det finns tveksamheter kring hur valet sköttes är ju tveklöst, annars hade den här situationen aldrig uppstått, men om det är tillräckligt för omval återstår att se. Men hur detta än slutar hoppas jag att vi får veta det snart. För inte är det väl rimligt att vissa beslut måste skjutas på framtiden för att vi inte har en klar majoritet eller för att valprövningsnämnden inte har tillräckliga resurser?!