Att ge och ta kritik är inte alltid så lätt. Ibland kan det vara frestande att kritisera någon per definition eller ta till övertoner i stridens hetta. Jag är säkert inte oskyldig därvidlag men jag försöker så långt möjligt skilja på sak och person och att se till de argument som faktiskt framförs. I den mån en Sverigedemokrat råkar säga något vettigt, vilket sannerligen inte händer ofta, vägrar jag såga dem bara för att det kommer från ”fel håll”. Jag tror det är viktigt att se till sakfrågor och undvika personangrepp eller sandlådenivå även om det ibland är frestande, och ett första steg är att medvetandegöra problemet!
Den senaste tiden har en sådan konflikt varit tydligt. I princip hela förra mandatperioden ägnade sig Björn Sundin (s)-kommunalråd (i praktiken KSO) och hans kompisar åt att hacka på dåvarande KSO Staffan Werme (fp). Inte enbart på ett politiskt plan, vilket är helt i sin ordning, utan i stor utsträckning på ett personligt plan, vilket inte är ok! Ännu märkligare blir det när nyss nämnda Sundin i skarpa ordalag fördömer personangrepp. Jag håller med om att man bör undvika sådant men det blir ju inte särskilt trovärdigt när han själv ägnade sig åt sådant under förra mandatperioden. Som man bäddar får man ligga!
Werme skriver själv i sin blogg om den hetskampanj han drabbades av och önskar att det kan undvikas. Samtidigt konstaterar han att det är oundvikligt.
Jag tror att han har fel! Så länge vi accepterar den råare ton eller de elakheter som vissa ”roar” sig med kommer det givetvis att fortsätta, men om någon vågar sätta ner foten och medvetet undvika elakheter samt uppmana andra att göra likadant kan något hända på sikt. Att kritisera politiska motståndare skall vi fortsätta med men inte på ett elakt sätt eller med personangrepp. Skilj på sak och person!
Jag inser att jag låter naiv men vill vi en förändring måste vi också göra något åt det vi ogillar. Allt börjar hos en själv!
Läs också: Emma Sandkvists blogg
tisdag 4 december 2012
torsdag 20 september 2012
Vad du gjort för någon av dessa minsta...
Att en majoritet av ledamöterna i Samfällda kyrkofullmäktige (KF) röstade ner Kyrkonämndens förslag till remissvar gällande ny pastoratsindelning vid årsskiftet 2013/2014 är bara att acceptera och respektera. Dock vet vi ännu inte hur det kommer att sluta, Stiftsstyrelsen (SS) har ännu inte tagit slutlig ställning!
Häromdagen slog mig plötsligt det märkliga i att kyrkans grundläggande uppdrag, Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission (GUDM), varit relativt undanskymda i debatten. Den har snarare präglats av organisatoriska frågor och församlingsegoism. Varken de (fåtal) remisser jag har tillgång till, allra minst KFs eget remissvar, eller de diskussioner som förts i olika sammanhang lägger någon större vikt vid GUDM. Visst nämns det men inte som några viktiga utgångspunkter. Som jag läser det har det varit viktigare att slåss för sitt eget än att ha sin utgungspunkt i det uppdrag vi fått!
För att inte denna text skall bli för lång nöjer jag mig med att skriva om det diakonala uppdraget. Inte för att de andra är oviktiga (tvärtom, jag lägger ingen värdering i detta!), utan för att jag tror att just diakonin står inför den största utmaningen!
En viktig uppmaning hittar vi i det som kommit att kallas människosonens dom: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder (och systrar), det har ni gjort för mig”(Matt 25:40). Vi är alltså skyldiga att hjälpa de svaga!
Det är ett faktum att vissa församlingar är starkare och andra är svagare, vad gäller ekonomiska och sociala förutsättningar samt kyrkotillhörighet (detta har förmodligen ett samband), vilket leder till att dessa församlingar får begränsade möjligheter att möte de stora behov som finns. Jag har svårt att se hur församlingar som pratar om solidaritet, samtidigt kan vilja slå undan benen på de församlingar som endast med stor svårighet kommer att kunna fullfölja vårt uppdrag att vara kyrka i Örebro. Om någon kan presentera starka hållbara argument för hur vi i en organisation med självständiga församlingar skall kunna fullfölja detta uppdrag är jag beredd att ompröva mitt ställningstagande. Till dess kommer jag dock, såvida inte SS väljer att fullfölja sin linje att Örebro skall bilda ett gemensamt pastorat, att fortsätta oroa mig för hur vi skall kunna hjälpa och stödja dem svaga och därmed också Jesus själv!
Häromdagen slog mig plötsligt det märkliga i att kyrkans grundläggande uppdrag, Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission (GUDM), varit relativt undanskymda i debatten. Den har snarare präglats av organisatoriska frågor och församlingsegoism. Varken de (fåtal) remisser jag har tillgång till, allra minst KFs eget remissvar, eller de diskussioner som förts i olika sammanhang lägger någon större vikt vid GUDM. Visst nämns det men inte som några viktiga utgångspunkter. Som jag läser det har det varit viktigare att slåss för sitt eget än att ha sin utgungspunkt i det uppdrag vi fått!
För att inte denna text skall bli för lång nöjer jag mig med att skriva om det diakonala uppdraget. Inte för att de andra är oviktiga (tvärtom, jag lägger ingen värdering i detta!), utan för att jag tror att just diakonin står inför den största utmaningen!
En viktig uppmaning hittar vi i det som kommit att kallas människosonens dom: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder (och systrar), det har ni gjort för mig”(Matt 25:40). Vi är alltså skyldiga att hjälpa de svaga!
Det är ett faktum att vissa församlingar är starkare och andra är svagare, vad gäller ekonomiska och sociala förutsättningar samt kyrkotillhörighet (detta har förmodligen ett samband), vilket leder till att dessa församlingar får begränsade möjligheter att möte de stora behov som finns. Jag har svårt att se hur församlingar som pratar om solidaritet, samtidigt kan vilja slå undan benen på de församlingar som endast med stor svårighet kommer att kunna fullfölja vårt uppdrag att vara kyrka i Örebro. Om någon kan presentera starka hållbara argument för hur vi i en organisation med självständiga församlingar skall kunna fullfölja detta uppdrag är jag beredd att ompröva mitt ställningstagande. Till dess kommer jag dock, såvida inte SS väljer att fullfölja sin linje att Örebro skall bilda ett gemensamt pastorat, att fortsätta oroa mig för hur vi skall kunna hjälpa och stödja dem svaga och därmed också Jesus själv!
fredag 14 september 2012
Ske din vilja...
Tisdagens kyrkofullmäktige blev en intressant historia. Att en minimal majoritet av ledamöterna röstade mot kyrkonämndens förslag till remissvar var ytterst oväntat, en rejäl skräll, även för dem som hoppades att det skulle röstas ner.
De senaste dagarna har känslorna svallat rejält och mer än ett mindre genomtänkt ord har kastats både mot och från mig. Dock tror och hoppas jag att det flesta lugnat sig vid det här laget.
Oavsett vi är nöjda eller ej måste vi kunna hantera det här som de bröder och systrar i kristus vi är. Jag tror att vi alla skulle vinna på att luta oss tillbaka och se på frågan lite mer balanserat. Mina försök att påminna om att frågan är långt ifrån avgjord har inte fallit väl ut, men det är viktigt att vara ärlig med förutsättningarna.
Jag tycker detta påminner om WUC-schabblet. Oavsett vilken sida man står på kastas (kastades) man mellan hopp och förtvivlan och man kunde och kan inte lita på att frågan är avgjord förrän klubban slutgilitgt dunkas i bordet. Jag skulle inte våga ladda skivspelaren med Loreens Euphoria (annat än för att det faktiskt är en riktigt bra låt), men jag vågar heller inte hoppas för mycket på att Stiftsstyrelsen trots allt kommer att stå på sig!
Istället för att ta ut något i förskott föreslår jag att vi, oavsett vilken sida vi tillhör förenas i en gemensam bön;
SKE DIN VILJA, GUD, INTE MIN! AMEN
De senaste dagarna har känslorna svallat rejält och mer än ett mindre genomtänkt ord har kastats både mot och från mig. Dock tror och hoppas jag att det flesta lugnat sig vid det här laget.
Oavsett vi är nöjda eller ej måste vi kunna hantera det här som de bröder och systrar i kristus vi är. Jag tror att vi alla skulle vinna på att luta oss tillbaka och se på frågan lite mer balanserat. Mina försök att påminna om att frågan är långt ifrån avgjord har inte fallit väl ut, men det är viktigt att vara ärlig med förutsättningarna.
Jag tycker detta påminner om WUC-schabblet. Oavsett vilken sida man står på kastas (kastades) man mellan hopp och förtvivlan och man kunde och kan inte lita på att frågan är avgjord förrän klubban slutgilitgt dunkas i bordet. Jag skulle inte våga ladda skivspelaren med Loreens Euphoria (annat än för att det faktiskt är en riktigt bra låt), men jag vågar heller inte hoppas för mycket på att Stiftsstyrelsen trots allt kommer att stå på sig!
Istället för att ta ut något i förskott föreslår jag att vi, oavsett vilken sida vi tillhör förenas i en gemensam bön;
SKE DIN VILJA, GUD, INTE MIN! AMEN
torsdag 6 september 2012
Politiska prioriteringar eller en(ig)het i Kristus – vad är svårast?
De senaste veckorna har jag varit mer eller mindre engagerad i eller intresserad av två parallella frågor – den S-ledda majoritetens märkliga prioriteringar och den föreslagna pastoratsförändringen. Det är spännande hur olika man kan se på samma sak!
Den S-ledda majoriteten anser uppenbarligen att enorma trafiklösningar och ”gratis” bio för gymnasister är viktigare än en väl fungerande utbildning (nedläggningen av WUC) och läromedel till grundskolan eller frukt till lärare (köpstopp). Detta protesterar Fp, med rätta, kraftigt mot!
Igår kom handlingarna till nästa veckas kyrkofullmäktige. Den stora frågan är hur vi som fullmäktige skall ställa oss till den föreslagna sammanläggnigen av de nuvarande församlingarna/pastoraten till ett enda stort pastorat. Jag ska naturligtvis inte föregå fullmäktiges sammanträde men med tanke på den i vissa delar ganska infekterade konflikt som uppstått, mellan de som stöder stiftstyrelsens förslag och de som anser att tre av församlingarna skall på bli fria och självständiga, är det en inte altför vågad gissning att debattem kommer att bli rejäl.
Som av en händelse är helgens och den kommande veckans tema "Enheten i Kristus". Texterna handlar om att liksom Herren är en skall vi vara ett. Att döma av insändarreaktioner och livedebatter så lär det inte bli mycket av en(ig)het på tisdag. Jag tror inte vi skall tolka Johannes som att ett pastorat är det enda rimliga, men jag tror det är viktigt att vi går in i debatten med öppna och ödmjuka sinnen där vi lyssnar på varandra och tar till oss varandras argument. Att vi sen (med största sannolikhet) kommer till olika slutsatser och att alla inte kan bli nöjda får vi helt enkelt hantera.
Detta förhållningssätt bör prägla alla diskussioner, såväl kyrkliga som politiska. Vän av ordning påpekar säkert att det tillhör sakens natur att majoritet och opposition är oense. Det är naturligtvis sant men det innebär inte (borde inte innebära) att den som har "fel" uppfattning skall kölhalas. Offentlig debatt är bra men att jag inte skulle tåla att man säger emot (vilket jag anklagats för) är felaktigt, ja t.o.m en lögn! Jag är öppen för att diskutera, det är härskarteknikerna jag är allergisk mot! Ifrågasätt mig gärna men gör det ödmjukt och med respekt, inte på ett dömande eller mästrande sätt!
Svaret på rubrikens fråga är förmodligen beroende på vem man frågar men vad vi borde kunna vara överens om är att alla bör få komma till tals (i såväl samhälle som kyrka), utan att bli nertryckt eller dumförklarad!
Den S-ledda majoriteten anser uppenbarligen att enorma trafiklösningar och ”gratis” bio för gymnasister är viktigare än en väl fungerande utbildning (nedläggningen av WUC) och läromedel till grundskolan eller frukt till lärare (köpstopp). Detta protesterar Fp, med rätta, kraftigt mot!
Igår kom handlingarna till nästa veckas kyrkofullmäktige. Den stora frågan är hur vi som fullmäktige skall ställa oss till den föreslagna sammanläggnigen av de nuvarande församlingarna/pastoraten till ett enda stort pastorat. Jag ska naturligtvis inte föregå fullmäktiges sammanträde men med tanke på den i vissa delar ganska infekterade konflikt som uppstått, mellan de som stöder stiftstyrelsens förslag och de som anser att tre av församlingarna skall på bli fria och självständiga, är det en inte altför vågad gissning att debattem kommer att bli rejäl.
Som av en händelse är helgens och den kommande veckans tema "Enheten i Kristus". Texterna handlar om att liksom Herren är en skall vi vara ett. Att döma av insändarreaktioner och livedebatter så lär det inte bli mycket av en(ig)het på tisdag. Jag tror inte vi skall tolka Johannes som att ett pastorat är det enda rimliga, men jag tror det är viktigt att vi går in i debatten med öppna och ödmjuka sinnen där vi lyssnar på varandra och tar till oss varandras argument. Att vi sen (med största sannolikhet) kommer till olika slutsatser och att alla inte kan bli nöjda får vi helt enkelt hantera.
Detta förhållningssätt bör prägla alla diskussioner, såväl kyrkliga som politiska. Vän av ordning påpekar säkert att det tillhör sakens natur att majoritet och opposition är oense. Det är naturligtvis sant men det innebär inte (borde inte innebära) att den som har "fel" uppfattning skall kölhalas. Offentlig debatt är bra men att jag inte skulle tåla att man säger emot (vilket jag anklagats för) är felaktigt, ja t.o.m en lögn! Jag är öppen för att diskutera, det är härskarteknikerna jag är allergisk mot! Ifrågasätt mig gärna men gör det ödmjukt och med respekt, inte på ett dömande eller mästrande sätt!
Svaret på rubrikens fråga är förmodligen beroende på vem man frågar men vad vi borde kunna vara överens om är att alla bör få komma till tals (i såväl samhälle som kyrka), utan att bli nertryckt eller dumförklarad!
måndag 23 juli 2012
Osmakligt Wiehe!
Efter att såväl AUF:s Eskil Pedersen som statsminister Jens Stoltenberg framfört sina balanserade tal utan minsta politisering eller polemik hade jag hoppats att minnestunden på Utøya skulle avslutas på samma värdiga sätt. Men icke! Mikael Wiehe kunde inte motstå frestelsen att pika "den svenska statsministern" för att han uteblev. Från en socialdemokratisk "minnemarkering" han inte var bjuden till! Hur kan man ens komma på tanken?
I fjol fick han inte delta i söndagens "Messe for sorg och hop" i Oslo domkyrka (av säkerhetsskäl antar jag). Såvitt jag minns ville såväl kronprinsessan Victoria som statsminister Reinfeldt delta men avråddes, och i år var han alltså inte bjuden. Inget av detta är väl rimligen hans fel eller något han skall behöva skämmas för???
Hade det inte varit för Wiehes plumpa angrepp på Reinfeldt hade gårdagens sändningar från Oslo och Utøya utgjort ett, mitt i all smärta som Breivik orsakade, värdigt avstamp inför framtiden. Wiehe borde skämmas och be vår statsminister om ursäkt!!!
I fjol fick han inte delta i söndagens "Messe for sorg och hop" i Oslo domkyrka (av säkerhetsskäl antar jag). Såvitt jag minns ville såväl kronprinsessan Victoria som statsminister Reinfeldt delta men avråddes, och i år var han alltså inte bjuden. Inget av detta är väl rimligen hans fel eller något han skall behöva skämmas för???
Hade det inte varit för Wiehes plumpa angrepp på Reinfeldt hade gårdagens sändningar från Oslo och Utøya utgjort ett, mitt i all smärta som Breivik orsakade, värdigt avstamp inför framtiden. Wiehe borde skämmas och be vår statsminister om ursäkt!!!
fredag 29 juni 2012
Hur rimligt är det att 11, djupt oense, personer avgör en så stor och viktig fråga?
Nu har det blossat upp en fråga som i omfattning vida överstiger nedläggningen av WUC men som sannolikt inte kommer få bråkdelen så stor uppmärksamhet. Sju av Svenska kyrkans församlingar i Örebro föreslås bilda ett enda gemensamt pastorat fr.o.m. årsskiftet 2014.
Jag har stor respekt för de elever, lärare, föräldrar och politiker (jag var en av dem) som stred för WUC:s bevarande men i det nu aktuella fallet omfattas samtliga enheter inom Örebro Kyrkliga samfällighet och 10 000 människor berörs, direkt eller indirekt.
Den splittring som fanns inom stiftsstyrelsen (6 ja, 5 nej) stämmer till eftertanke. Vari ligger problematiken? Låt oss titta på de fyra punkter stiftsstyrelsen anför som motiveringtill beslutet*;
Det första skälet anges vara ekonomiska och organisatoriska fördelar samt att det inte finns konkreta förslag på hur övergripande verksamhet skall organiseras. I slutändan oroas man för att den pastorala verksamheten skall få stryka på foten.
Det är klart att en omorganisation påverkar men det behöver ju inte bli negativt. Redan idag är vissa församlingar nettogivare och andra mottagare i det utjämningssystem som finns. Varför är det plötsligt inte OK att vara solidarisk med de ekonomiskt svagare församlingarna? Den pastorala verkligheten behöver inte krossas bara för att samfälligheten gör det, låter vi bara Kristus vara Kristus så kommer kyrkan säkert att överleva, men det kommer att bli kännbart för de som berörs.
Det andra skälet man anför är de diakonala utmaningarna och det faktum att den sociala strukturen ser väldigt olika ut i olika delar av Örebro.
Detta anser jag vara ett mycket bra argument! Dock är det inte självklart att det krävs ett stort pastorat för att vi skall kunna hjälpas åt. Jag tror att vi även i framtiden måste samarbeta över församlingsgränserna och se till att varje församling (oavsett antal pastorat), drar sitt strå till stacken på det sätt som just den församlingen är bäst på!
Det tredje skälet man anför är att ”gemene man” inte bryr sig så mycket om de geografiska församlingsgränserna utan söker sig till verksamhet som intresserar dem eller vill vara i samma församling som sina kompisar.
Detta argument köper jag rakt av! Många har ingen aning om vart församlingsgränserna går och i den mån de vet spelar det inte så stor roll om det man efterfrågar finns i en annan församling än den egna. Faktum är att jag trots att jag är ersättare i såväl samfällda kyrkofullmäktige som Mikaels kyrkoråd inte hade en aning om att Mikael och Nikolai församlingar inte gränsar till varandra, förrän helt nyligen. Även om jag visste det hade det inte spelat någon roll. Jag har som sagt min kyrkopolitiska hemvist i Mikaels församling men är ungefär lika engagerad i Den gode herden kapell i Brickebacken (Almby församling). Om just detta är ett argument för att göra ett stort flerförsamlingspastorat av Örebro är jag dock inte helt säker på. I så fall borde exempelvis hela Stockholm eller hela Göteborg vara ett enda gigantiskt pastorat.
Det fjärde skälet man anför är ömsesidig tillit.
Detta är ett viktigt argument och handlar inte bara om tilliten mellan de enskilda församlingarna, jag upplever att den finns idag, utan det handlar även om tilliten mellan församlingarna och stiftet. Den är inte lika självklar.
Den konflikt som detta skapat och det faktum att 11 personer (i djup splittring) avgör sju församlingar öde måste hanteras på ett bra och respektfullt sätt. Ett sätt att reparera en del av skadan och börja arbetet med att läka det sår som finns kan vara att lyfta frågan till Stiftsfullmäktige eller t.o.m. göra det till en valfråga!
*Ej kopierat från stiftsstyrensens psotokoll utan egna sammanfattningar
Jag har stor respekt för de elever, lärare, föräldrar och politiker (jag var en av dem) som stred för WUC:s bevarande men i det nu aktuella fallet omfattas samtliga enheter inom Örebro Kyrkliga samfällighet och 10 000 människor berörs, direkt eller indirekt.
Den splittring som fanns inom stiftsstyrelsen (6 ja, 5 nej) stämmer till eftertanke. Vari ligger problematiken? Låt oss titta på de fyra punkter stiftsstyrelsen anför som motiveringtill beslutet*;
Det första skälet anges vara ekonomiska och organisatoriska fördelar samt att det inte finns konkreta förslag på hur övergripande verksamhet skall organiseras. I slutändan oroas man för att den pastorala verksamheten skall få stryka på foten.
Det är klart att en omorganisation påverkar men det behöver ju inte bli negativt. Redan idag är vissa församlingar nettogivare och andra mottagare i det utjämningssystem som finns. Varför är det plötsligt inte OK att vara solidarisk med de ekonomiskt svagare församlingarna? Den pastorala verkligheten behöver inte krossas bara för att samfälligheten gör det, låter vi bara Kristus vara Kristus så kommer kyrkan säkert att överleva, men det kommer att bli kännbart för de som berörs.
Det andra skälet man anför är de diakonala utmaningarna och det faktum att den sociala strukturen ser väldigt olika ut i olika delar av Örebro.
Detta anser jag vara ett mycket bra argument! Dock är det inte självklart att det krävs ett stort pastorat för att vi skall kunna hjälpas åt. Jag tror att vi även i framtiden måste samarbeta över församlingsgränserna och se till att varje församling (oavsett antal pastorat), drar sitt strå till stacken på det sätt som just den församlingen är bäst på!
Det tredje skälet man anför är att ”gemene man” inte bryr sig så mycket om de geografiska församlingsgränserna utan söker sig till verksamhet som intresserar dem eller vill vara i samma församling som sina kompisar.
Detta argument köper jag rakt av! Många har ingen aning om vart församlingsgränserna går och i den mån de vet spelar det inte så stor roll om det man efterfrågar finns i en annan församling än den egna. Faktum är att jag trots att jag är ersättare i såväl samfällda kyrkofullmäktige som Mikaels kyrkoråd inte hade en aning om att Mikael och Nikolai församlingar inte gränsar till varandra, förrän helt nyligen. Även om jag visste det hade det inte spelat någon roll. Jag har som sagt min kyrkopolitiska hemvist i Mikaels församling men är ungefär lika engagerad i Den gode herden kapell i Brickebacken (Almby församling). Om just detta är ett argument för att göra ett stort flerförsamlingspastorat av Örebro är jag dock inte helt säker på. I så fall borde exempelvis hela Stockholm eller hela Göteborg vara ett enda gigantiskt pastorat.
Det fjärde skälet man anför är ömsesidig tillit.
Detta är ett viktigt argument och handlar inte bara om tilliten mellan de enskilda församlingarna, jag upplever att den finns idag, utan det handlar även om tilliten mellan församlingarna och stiftet. Den är inte lika självklar.
Den konflikt som detta skapat och det faktum att 11 personer (i djup splittring) avgör sju församlingar öde måste hanteras på ett bra och respektfullt sätt. Ett sätt att reparera en del av skadan och börja arbetet med att läka det sår som finns kan vara att lyfta frågan till Stiftsfullmäktige eller t.o.m. göra det till en valfråga!
*Ej kopierat från stiftsstyrensens psotokoll utan egna sammanfattningar
tisdag 12 juni 2012
Vill S verkligen sänka skatten mer är M, John?
Nejdå jag har varken läst något sådant eller har några planer på att påstå det men dina påståenden om att Fp:s språkkrav (relanserat idag) skulle vara en SD-flört, är ungefär lika (o)seriösa som rubriken ovan! Det är möjligt att man vid en snabb okritisk slölyssning kan få det intrycket men som socialdemokratisk topptjänsteman borde du vara betydligt mer balanserad i ditt sätt att bemöta allianspartiernas förslag.
Du vet lika väl som jag att Fp och SD står milsvitt ifrån varandra. Där de vill stänga gränserna, eller iaf försvåra invandrares möjligheter betydligt vill vi välkomna invandrare till vårt fina land.
Ett av fundamenten i den liberala ideologin är ju tilltron till den enskildes förmåga att själv påverka och utforma sitt liv utifrån egna önskemål och förutsättningar. För att det skall bli möjligt måste vi skapa förutsättningar att lyckas. En sådan förutsättning, ganska grundläggande dessutom, är ju tillfredsställande språkkunskaper. Det handlar varken om 100% grammatik eller noll brytning, det handlar om tillräckliga och för arbetsmarknaden nödvändiga språkkunskaper (s 51f).
SD:s ambition och mål är ju att minska (stoppa) invandringen, Fp:s mål är att optimera invandrares möjligheter till integration och delaktighet!
Du vet lika väl som jag att Fp och SD står milsvitt ifrån varandra. Där de vill stänga gränserna, eller iaf försvåra invandrares möjligheter betydligt vill vi välkomna invandrare till vårt fina land.
Ett av fundamenten i den liberala ideologin är ju tilltron till den enskildes förmåga att själv påverka och utforma sitt liv utifrån egna önskemål och förutsättningar. För att det skall bli möjligt måste vi skapa förutsättningar att lyckas. En sådan förutsättning, ganska grundläggande dessutom, är ju tillfredsställande språkkunskaper. Det handlar varken om 100% grammatik eller noll brytning, det handlar om tillräckliga och för arbetsmarknaden nödvändiga språkkunskaper (s 51f).
SD:s ambition och mål är ju att minska (stoppa) invandringen, Fp:s mål är att optimera invandrares möjligheter till integration och delaktighet!
måndag 2 april 2012
Alla har rätt till en bra utbildning!
Dagens S-krönika handlar om den stora bostadsbristen, inte minst för unga. Alaa Idris skriver bl.a. ”Eftersom bostadsministern och regeringen är helt insnöade på….., blev uppdraget kopplat till det”. Jag har inte tillräcklig koll på bostadspolitiken för att kunna göra adekvata bedömningar så jag lämnar det till dem som jag frågan bättre.
Dock kan jag konstatera att om Idris ogillar regeringens (som hon ser det) ”insnöade” syn på hur detta problem skall lösas borde hon vara lika kritisk till hur totalt insnöade hennes partikamrater här i Örebro är när det gäller gymnasiepolitiken! Uppdraget var att utreda hur man skulle flytta program från WUC. Inte OM utan HUR! Uppdraget blev därefter.
Den kalldusch eleverna drabbades av bara dagar innan jullovet, den obefintliga (eller åtm extremt undermåliga) dialogen med berörda parter, det fundamentala demokratiunderskottet och dribblandet med vilka delar av skolan som skulle tömmas (i slutändan blev det ju hela) och på vilken politisk nivå frågan skulle avgöras, är skäl nog att backa bandet och göra om OCH göra rätt! Låt mig utveckla.
Bara det faktum att ingen, vare sig elever lärare eller opposition, verkar ha hört talas om detta innan bomben släpptes, är skäl nog att se över processen grundligt. Det är inte acceptabelt att inte ens de berörda blivit informerade/tillfrågade innan. Den dialog man stoltserar med måste ha varit VÄLDIGT intern. De flesta jag pratat med anser inte att det varit mycket till dialog överhuvudtaget. Ensidig info är mer det intryck jag fått.
När det gäller demokratin finns mycket övrigt att önska i det här fallet. Förutom bristen på ömsesidighet och respekt (Rasmus Persson (c) är här ett lysande undantag även om vi inte är överens i sak) är det anmärkningsvärt att beslutet ändrats beroende på hur ”lydiga” samarbetspartnerna varit. Inledningsvis skulle delar av skolan tömmas/vissa program flyttas och frågan skulle behandlas i gymnasienämnden. Där och ingen annanstans! Detta var KSO Lena Baastad (s) extremt tydlig med. Men när en Lars-Ruben Fahlström (Kd) valde att följa sin övertygelse och rösta med oppositionen ändrade man sig plötsligt. Dels ifrågasattes om han verkligen kunde delta i beslutet pga. jäv (oklart varför) och dels ville man plötsligt tömma hela skolan och sprida ut samtliga program till olika skolor. Därmed skulle frågan kunna flyttas upp till Programnämnden och förhoppningsvis skulle man då få ”rätt” beslut. Så blev också fallet. Tyvärr!
Jag är djupt bekymrad över hur majoriteten medvetet kan slå sönder stans bästa gymnasium. WUC uppvisar toppresultat på en rad områden; ekonomi i ordning, 100 % godkända betyg, välanpassade lokaler och ett fantastiskt läge. Dessutom det enda gymnasiet med ett specialanpassat program för elever med Asperger.
Den beslutade förändringen (om inte förvaltningsrätten tvingar majoriteten ett backa bandet och göra om processen) drabbar såklart alla elever på skolan men kanske särskilt de sistnämnda. Dessa är, enligt uppgift, extremt känsliga för förändringar. Hur majoriteten kan vilja göra dem så illa, medvetet slå undan benen på dem, övergår mitt förstånd! Bara detta faktum borde få med att tänka till och ändra sig. Men icke!
Jag tror egentligen inte att problemet är att de inte förstår hur korkat detta är, de är inte dumma, problemet är nog snarare att det gått en extrem prestige i detta. Men Thomas Esbjörnsson, Dennis Begic m.fl. det är inte farligt att erkänna att man har fel eller att det gått lite för fort/snett. Det är snarare en styrka att våga visa sig svag ibland! Kom igen nu grabbar GÖR OM, GÖR RÄTT!!!
För visst kan vi vara överens om att alla har rätt till en bra utbildning?!!!
Dock kan jag konstatera att om Idris ogillar regeringens (som hon ser det) ”insnöade” syn på hur detta problem skall lösas borde hon vara lika kritisk till hur totalt insnöade hennes partikamrater här i Örebro är när det gäller gymnasiepolitiken! Uppdraget var att utreda hur man skulle flytta program från WUC. Inte OM utan HUR! Uppdraget blev därefter.
Den kalldusch eleverna drabbades av bara dagar innan jullovet, den obefintliga (eller åtm extremt undermåliga) dialogen med berörda parter, det fundamentala demokratiunderskottet och dribblandet med vilka delar av skolan som skulle tömmas (i slutändan blev det ju hela) och på vilken politisk nivå frågan skulle avgöras, är skäl nog att backa bandet och göra om OCH göra rätt! Låt mig utveckla.
Bara det faktum att ingen, vare sig elever lärare eller opposition, verkar ha hört talas om detta innan bomben släpptes, är skäl nog att se över processen grundligt. Det är inte acceptabelt att inte ens de berörda blivit informerade/tillfrågade innan. Den dialog man stoltserar med måste ha varit VÄLDIGT intern. De flesta jag pratat med anser inte att det varit mycket till dialog överhuvudtaget. Ensidig info är mer det intryck jag fått.
När det gäller demokratin finns mycket övrigt att önska i det här fallet. Förutom bristen på ömsesidighet och respekt (Rasmus Persson (c) är här ett lysande undantag även om vi inte är överens i sak) är det anmärkningsvärt att beslutet ändrats beroende på hur ”lydiga” samarbetspartnerna varit. Inledningsvis skulle delar av skolan tömmas/vissa program flyttas och frågan skulle behandlas i gymnasienämnden. Där och ingen annanstans! Detta var KSO Lena Baastad (s) extremt tydlig med. Men när en Lars-Ruben Fahlström (Kd) valde att följa sin övertygelse och rösta med oppositionen ändrade man sig plötsligt. Dels ifrågasattes om han verkligen kunde delta i beslutet pga. jäv (oklart varför) och dels ville man plötsligt tömma hela skolan och sprida ut samtliga program till olika skolor. Därmed skulle frågan kunna flyttas upp till Programnämnden och förhoppningsvis skulle man då få ”rätt” beslut. Så blev också fallet. Tyvärr!
Jag är djupt bekymrad över hur majoriteten medvetet kan slå sönder stans bästa gymnasium. WUC uppvisar toppresultat på en rad områden; ekonomi i ordning, 100 % godkända betyg, välanpassade lokaler och ett fantastiskt läge. Dessutom det enda gymnasiet med ett specialanpassat program för elever med Asperger.
Den beslutade förändringen (om inte förvaltningsrätten tvingar majoriteten ett backa bandet och göra om processen) drabbar såklart alla elever på skolan men kanske särskilt de sistnämnda. Dessa är, enligt uppgift, extremt känsliga för förändringar. Hur majoriteten kan vilja göra dem så illa, medvetet slå undan benen på dem, övergår mitt förstånd! Bara detta faktum borde få med att tänka till och ändra sig. Men icke!
Jag tror egentligen inte att problemet är att de inte förstår hur korkat detta är, de är inte dumma, problemet är nog snarare att det gått en extrem prestige i detta. Men Thomas Esbjörnsson, Dennis Begic m.fl. det är inte farligt att erkänna att man har fel eller att det gått lite för fort/snett. Det är snarare en styrka att våga visa sig svag ibland! Kom igen nu grabbar GÖR OM, GÖR RÄTT!!!
För visst kan vi vara överens om att alla har rätt till en bra utbildning?!!!
tisdag 27 mars 2012
SNÄÄÄÄLLA – inte en evighetsprocess till!
Jag har aldrig varit någon anhängare av långa formella processer som tar ”evigheter”, men jag förstår att det ibland kan vara nödvänidgt. De formella stegen i en beslutsprocess är nog svåra att få bort, de finns där av en anledning, men ibland blir det så tydligt att tiden går och processen liksom aldrig verkar vilja ta slut.
För ganska exakt ett år sedan fick vi efter mycket om och men ett beslut om omval. Egentligen vad det svårt att komma till någon annan slustsats, men bristande resurser och många turer gjorde att det tog nästan fem månader innan klubban antligen dunkades i bordet. Detta är orimligt lång tid och gjorde att vi förlorade nästan ett helt år av passivitet, till Örebroarnas nackdel.
Nu ser det inte bättre ut än att den extremt klantigt skötta WUC-processen kommer att dra ut på tiden. Här kan man knappast skylla på bristande resurser, utan formella hinder. Ett överklagande skall ske inom viss tid, sedan skall samtliga parter, i det här fallet kommunen och samtliga de som överklagat, ges möjlighet att inkomma med yttrande. Det är, enligt uppgift, där processen befinner sig just nu. Det kommer mao att dröja ett antal veckor (månader?) till innan det är klart. Men framförallt handlar det om tafflighet och okänslighet från kommunledningen.
Att beslutet ens kunde fattas är ju märkligt; först föreslår man att flytta vissa program vilket skulle bli en fråga för Gymnasienämnden (allt annat var enligt kommunstyrelsens ordförande Lena Baastad uteslutet). När Gymnasienämnden fattar ”fel” beslut, dvs räddar WUC och stoppar flytten, ändrar man sig plötsligt och säger att HELA skolan skall tömmas och vips(!) så kan frågan flyttas till en högre ”lydigare” nämnd.
Bara det faktum att man ändrar sig beroende på hur ”lydiga” ledamöterna är och hur ”rätt” de röstar borde få förvaltningsrätten att sätta stopp. De demokratiska spelreglerna har tänjts rejält på i denna process!
Nu hoppas jag för allas vår skull att det inte dröjer alltför lång tid innan förvaltningsrätten fattar sitt beslut. Dels för att det inte är bra med den osäkerhet som långa utdragna processer innebär men också för att de berörda skall veta vad som gäller. Inte minst Asperger-eleverna är i skriande behov av lugn och stabilitet. Att flytta dem är nog så vanskligt, men att låta dem leva i ovisshet och kastas mellan hoppoch förtvivlan torde vara än mer vanskligt.
Jag hoppas att förvaltningsrätten beslutar till WUC:s och de klagandes fördel och knäpper den S-ledda kommunledningen på näsan, inte minst ur demokratisk synvinkel, och att detta sker så snart som det bara är möjligt. Rättssäkerhet och demokrati måste vara ledorden även för Örebros S-ledda kommunledning. Inte minst det senare har de visat mycket bristande respekt för. Hade de haft den respekt för demokratin som man kan (eller åtminstone borde kunna) förvänta sig av folkvalda politiker i ledande ställning hade frågan redan varit avgjord och WUC kvar i sin nuvarande form.
Men nu gjorde man inte det och situationen blev som den blev, processen drog ut på tiden. Och pga alla tveksamma och märkliga turer kommer den att bli ÄNNU längre. Om de yttranden som kommer in och de bedömningar som görs av förvaltningsrätten går på de klagandes linje kommer frågan inte att vara slutligt avgjord förrän strax innan terminen slutar (om jag ska våga mig på en gissning).
Detta är inte bra, men av demokratiska och utbildningsmässiga skäl, WUC är det enda gymnasiet med stabil ekonomi och 100% godkända elever, tycker jag att det är bra att frågan drivs på allvar av dem som är missnöjda. Dock hoppas jag på ett så snabbt och positivt avslut som möjligt!
För ganska exakt ett år sedan fick vi efter mycket om och men ett beslut om omval. Egentligen vad det svårt att komma till någon annan slustsats, men bristande resurser och många turer gjorde att det tog nästan fem månader innan klubban antligen dunkades i bordet. Detta är orimligt lång tid och gjorde att vi förlorade nästan ett helt år av passivitet, till Örebroarnas nackdel.
Nu ser det inte bättre ut än att den extremt klantigt skötta WUC-processen kommer att dra ut på tiden. Här kan man knappast skylla på bristande resurser, utan formella hinder. Ett överklagande skall ske inom viss tid, sedan skall samtliga parter, i det här fallet kommunen och samtliga de som överklagat, ges möjlighet att inkomma med yttrande. Det är, enligt uppgift, där processen befinner sig just nu. Det kommer mao att dröja ett antal veckor (månader?) till innan det är klart. Men framförallt handlar det om tafflighet och okänslighet från kommunledningen.
Att beslutet ens kunde fattas är ju märkligt; först föreslår man att flytta vissa program vilket skulle bli en fråga för Gymnasienämnden (allt annat var enligt kommunstyrelsens ordförande Lena Baastad uteslutet). När Gymnasienämnden fattar ”fel” beslut, dvs räddar WUC och stoppar flytten, ändrar man sig plötsligt och säger att HELA skolan skall tömmas och vips(!) så kan frågan flyttas till en högre ”lydigare” nämnd.
Bara det faktum att man ändrar sig beroende på hur ”lydiga” ledamöterna är och hur ”rätt” de röstar borde få förvaltningsrätten att sätta stopp. De demokratiska spelreglerna har tänjts rejält på i denna process!
Nu hoppas jag för allas vår skull att det inte dröjer alltför lång tid innan förvaltningsrätten fattar sitt beslut. Dels för att det inte är bra med den osäkerhet som långa utdragna processer innebär men också för att de berörda skall veta vad som gäller. Inte minst Asperger-eleverna är i skriande behov av lugn och stabilitet. Att flytta dem är nog så vanskligt, men att låta dem leva i ovisshet och kastas mellan hoppoch förtvivlan torde vara än mer vanskligt.
Jag hoppas att förvaltningsrätten beslutar till WUC:s och de klagandes fördel och knäpper den S-ledda kommunledningen på näsan, inte minst ur demokratisk synvinkel, och att detta sker så snart som det bara är möjligt. Rättssäkerhet och demokrati måste vara ledorden även för Örebros S-ledda kommunledning. Inte minst det senare har de visat mycket bristande respekt för. Hade de haft den respekt för demokratin som man kan (eller åtminstone borde kunna) förvänta sig av folkvalda politiker i ledande ställning hade frågan redan varit avgjord och WUC kvar i sin nuvarande form.
Men nu gjorde man inte det och situationen blev som den blev, processen drog ut på tiden. Och pga alla tveksamma och märkliga turer kommer den att bli ÄNNU längre. Om de yttranden som kommer in och de bedömningar som görs av förvaltningsrätten går på de klagandes linje kommer frågan inte att vara slutligt avgjord förrän strax innan terminen slutar (om jag ska våga mig på en gissning).
Detta är inte bra, men av demokratiska och utbildningsmässiga skäl, WUC är det enda gymnasiet med stabil ekonomi och 100% godkända elever, tycker jag att det är bra att frågan drivs på allvar av dem som är missnöjda. Dock hoppas jag på ett så snabbt och positivt avslut som möjligt!
fredag 9 mars 2012
Det är inte kört förrän det är kört!
I mitten av januari bloggade jag om att WUC ev kunde komma att räddas efter att Lars-Ruben Fahlström (KD) rakryggat stod för vad han tyckte och ville rädda kvar skolan. Så såg det oxå ut att bli. Men bara tillfälligt... Rubriken "Man skall inte ropa hej förrän..." var mer befogad än jag kunde ana.
Först skulle skolan bara tömmas delvis = fråga för gymnasienämnden. När dessa röstade "fel", dvs Fahlström vågade stå för vad han tycker ändrade man sig plötsligt och bestämde att HELA skolan skulle tömmas vilket skulle flytta frågan till en högre niva - alltså Programnämnden. Dock finns de som anser att en skolnedläggning skall tas i kommunfullmäktige, enligt uppgift är det oxå den slutsatsen Länsrätten, numera Förvaltningsrätten drog senast det begav sig med skolnedläggningar. Dock ser det inte ut som att de har samma uppfattning den här gången. Beslutet är inte fattat men enligt Tvärsnytts hemsida stoppar de inte processen i väntan på beslut utan låter processen fortskrida, vilket tyder på att de inte kommer att stoppa beslutet och tvinga kommunledingen att tänka om och tänka rätt. Detta är djupt olyckligt, dels för att det drabbar så många ungdomar, vissa av dem funktionshindrade, och dels för att dessa elevers tilltro till demokratin och medborgar-/elevinflytande hotas om de inte upplever att det de lärt sig på lektionerna fungerar i praktiken.
Jag vill dock rikta en stor eloge till alla elever som kämpat så hårt och gjort det på ett så bra sätt. Ni är grymt duktiga!!!
Jag vill oxå påminna om att även om det set mörkt ut nu så är det inte kört förrän det är kört!
Först skulle skolan bara tömmas delvis = fråga för gymnasienämnden. När dessa röstade "fel", dvs Fahlström vågade stå för vad han tycker ändrade man sig plötsligt och bestämde att HELA skolan skulle tömmas vilket skulle flytta frågan till en högre niva - alltså Programnämnden. Dock finns de som anser att en skolnedläggning skall tas i kommunfullmäktige, enligt uppgift är det oxå den slutsatsen Länsrätten, numera Förvaltningsrätten drog senast det begav sig med skolnedläggningar. Dock ser det inte ut som att de har samma uppfattning den här gången. Beslutet är inte fattat men enligt Tvärsnytts hemsida stoppar de inte processen i väntan på beslut utan låter processen fortskrida, vilket tyder på att de inte kommer att stoppa beslutet och tvinga kommunledingen att tänka om och tänka rätt. Detta är djupt olyckligt, dels för att det drabbar så många ungdomar, vissa av dem funktionshindrade, och dels för att dessa elevers tilltro till demokratin och medborgar-/elevinflytande hotas om de inte upplever att det de lärt sig på lektionerna fungerar i praktiken.
Jag vill dock rikta en stor eloge till alla elever som kämpat så hårt och gjort det på ett så bra sätt. Ni är grymt duktiga!!!
Jag vill oxå påminna om att även om det set mörkt ut nu så är det inte kört förrän det är kört!
torsdag 8 mars 2012
Stackars stackars Estelle!
Två veckor gammal har man nog inte så mycket uppfattning om annat än mat, sömn och mys med mamma och pappa. Och tur är kanske det, åtminstone om man är arvprinsessa.
Än skall man ”granskas” av några farbröder som kallas statsminister och talman och vad det nu var, än skall man exploateras i TV och tidningar, med namn och bild och allting. Oavsett man vill eller inte. Bara för att det finns nåt som kallas ceremonier och traditioner och annat som låter konstigt och krångligt. Och inte får man tycka vad man vill, tro vad man vill eller gifta sig med vem man vill heller. Alla får tycka vad de vill och välja tro själv, det står i grundlagen. Det är en jätteviktig lag som gäller alla utom familjen Bernadotte. För dem finns en annan grundlag med helt andra regler som säger att de inte alls får tycka vad de vill eller tro vad de vill (”den rena evangeliska läran” skall det vara och ingenting annat!) och träffar man nån man vill gifta sig med måste mamma drottningen fråga statsministern och hans kompisar om det är OK, så var det när mamma och pappa gifte sig också! Jättekonstigt eller hur, vem annan måste fråga om lov?
Det finns massa andra regler också som man måste följa om man råkar födas av nån som skall bli drottning en dag när morfar inte längre finns men det väntar vi med till det blir dags. Nu är det bara trivas och växa ute på Haga, leka i morfars lekstuga (så småningom) och helt enkelt vara barn, som gäller.
Tänk om vi, Estelles, hennes mammas och morfars, undersåtar kunde ge henne den finaste dopgåva som tänkas kan, en fri och normal uppväxt. Det krävs en grundlagsändring vilket är både krångligt och tidskrävande, men just därför borde vi börja nu. Då kanske hon slipper växa upp till ett stelt och trist ceremoniellt liv där formalia och protokoll styr vad hon ska och inte ska och istället låta henne bli den hon själv vill!
Låt oss äntligen göra som morfar kungen säger i sitt valspråk, skapa en lagstiftning ”För Sverige – i tiden”!
Än skall man ”granskas” av några farbröder som kallas statsminister och talman och vad det nu var, än skall man exploateras i TV och tidningar, med namn och bild och allting. Oavsett man vill eller inte. Bara för att det finns nåt som kallas ceremonier och traditioner och annat som låter konstigt och krångligt. Och inte får man tycka vad man vill, tro vad man vill eller gifta sig med vem man vill heller. Alla får tycka vad de vill och välja tro själv, det står i grundlagen. Det är en jätteviktig lag som gäller alla utom familjen Bernadotte. För dem finns en annan grundlag med helt andra regler som säger att de inte alls får tycka vad de vill eller tro vad de vill (”den rena evangeliska läran” skall det vara och ingenting annat!) och träffar man nån man vill gifta sig med måste mamma drottningen fråga statsministern och hans kompisar om det är OK, så var det när mamma och pappa gifte sig också! Jättekonstigt eller hur, vem annan måste fråga om lov?
Det finns massa andra regler också som man måste följa om man råkar födas av nån som skall bli drottning en dag när morfar inte längre finns men det väntar vi med till det blir dags. Nu är det bara trivas och växa ute på Haga, leka i morfars lekstuga (så småningom) och helt enkelt vara barn, som gäller.
Tänk om vi, Estelles, hennes mammas och morfars, undersåtar kunde ge henne den finaste dopgåva som tänkas kan, en fri och normal uppväxt. Det krävs en grundlagsändring vilket är både krångligt och tidskrävande, men just därför borde vi börja nu. Då kanske hon slipper växa upp till ett stelt och trist ceremoniellt liv där formalia och protokoll styr vad hon ska och inte ska och istället låta henne bli den hon själv vill!
Låt oss äntligen göra som morfar kungen säger i sitt valspråk, skapa en lagstiftning ”För Sverige – i tiden”!
tisdag 6 mars 2012
Hur (s)vårt kan det vara??!
Att många är arga, ledsna och besvikna över beslutet att lägga ner Wadköpings Utbildningscenter (WUC) är inte konstigt. Låt mig dock, för vilken gång i ordningen vet jag inte (femtielfte?), klargöra att ”lyssna på” och ”hålla med” inte behöver vara samma sak! Eller som Rasmus Persson (c) skrev i det enda någorlunda utförliga, dessutom ganska bra, svar jag lyckats få;
”… så är berördas åsikter och farhågor mycket viktigt att lyssna på, även om detta inte alltid är samma sak som att genomföra de önskemål som finns fullt ut”.
Helt sant, och mycket viktigt att vara medveten om när man diskuterar olika frågor!
Svaret som helhet är bra eftersom det som sagt är hyfsat utförligt och han dessutom svarar på det mesta. Att vi kan komma till olika slutsats måste vi ha respekt för, men jag tycker det är tragiskt att han och övriga politiker i de små majoritetspartierna låter sig vallas så lydigt av S. Både C och KD är ju egentligen emot en nedläggning av WUC men tycker uppenbarligen att det är viktigare att hålla ihop majoriteten, även om de därigenom riskerar sitt eget förtoende, än att stå för vad man faktiskt tycker.
Alla kan inte bli nöjda men det är en förtroendevalds plikt att se till att det blir en lösning som de flesta trots allt kan acceptera. Jag, och förmodligen de allra flesta, kan ta en förlust, men den skall vara fair!
En fråga jag fortfarande saknar svar på är jämfört med vad WUC-nedläggningen är ”det minst dåliga alternativet”, men det har jag inte lyckats få svar på. I en bloggdebatt med tidigare politiske sekreteraren (numera ombudsman) John Johansson (s), möts jag mest av allmän överlägsenhet och ickesvar.
”Beslutet är bra för att det är bra PUNKT SLUT!”
Ungefär så skulle man kunna sammanfatta hela diskussonen. Jag nöjer mig inte med det! Han var pol. sek. när beslutet arbetades fram och borde därför kunna svara ordentligt istället för att hänvisa till andra. Det som finns på kommunens hemsida visar hur styrt beslutsunderlaget är och jag ser därför ingen anledning att fråga någon annan än den man hänvisar till på de flygblad som delades ut i samband med att förslaget offentliggjordes!
Jag är rosenrasande på hans jiddrande och mästrande men jag är också vuxen nog att be om ursäkt när jag själv brister. Nu John hoppas jag att du är vuxen nog att svara på de frågor som faktiskt ställs istället för att jiddra och krångla, hur svårt kan det vara?!!
”… så är berördas åsikter och farhågor mycket viktigt att lyssna på, även om detta inte alltid är samma sak som att genomföra de önskemål som finns fullt ut”.
Helt sant, och mycket viktigt att vara medveten om när man diskuterar olika frågor!
Svaret som helhet är bra eftersom det som sagt är hyfsat utförligt och han dessutom svarar på det mesta. Att vi kan komma till olika slutsats måste vi ha respekt för, men jag tycker det är tragiskt att han och övriga politiker i de små majoritetspartierna låter sig vallas så lydigt av S. Både C och KD är ju egentligen emot en nedläggning av WUC men tycker uppenbarligen att det är viktigare att hålla ihop majoriteten, även om de därigenom riskerar sitt eget förtoende, än att stå för vad man faktiskt tycker.
Alla kan inte bli nöjda men det är en förtroendevalds plikt att se till att det blir en lösning som de flesta trots allt kan acceptera. Jag, och förmodligen de allra flesta, kan ta en förlust, men den skall vara fair!
En fråga jag fortfarande saknar svar på är jämfört med vad WUC-nedläggningen är ”det minst dåliga alternativet”, men det har jag inte lyckats få svar på. I en bloggdebatt med tidigare politiske sekreteraren (numera ombudsman) John Johansson (s), möts jag mest av allmän överlägsenhet och ickesvar.
”Beslutet är bra för att det är bra PUNKT SLUT!”
Ungefär så skulle man kunna sammanfatta hela diskussonen. Jag nöjer mig inte med det! Han var pol. sek. när beslutet arbetades fram och borde därför kunna svara ordentligt istället för att hänvisa till andra. Det som finns på kommunens hemsida visar hur styrt beslutsunderlaget är och jag ser därför ingen anledning att fråga någon annan än den man hänvisar till på de flygblad som delades ut i samband med att förslaget offentliggjordes!
Jag är rosenrasande på hans jiddrande och mästrande men jag är också vuxen nog att be om ursäkt när jag själv brister. Nu John hoppas jag att du är vuxen nog att svara på de frågor som faktiskt ställs istället för att jiddra och krångla, hur svårt kan det vara?!!
onsdag 29 februari 2012
Härskartekniker är varken schysst eller trevligt – och definitivt inte roligt!
I höstas hade alla vi förtroendevalda i Örebro kommun en utbildningsdag på Conventum. Det genomgående temat för dagen (utöver seminarierna) var att vi skall vara schyssta och trevliga mot varandra och ha roligt i politiken. Detta upprepade kommunstyrelsens ordförande Lena Baastad (s), i lite olika versioner, så många gånger att det faktiskt blev lite tröttsamt framåt eftermiddagen. Men hon har ju rätt, tänk så mycket trevligare det vore om vi kunde leva så!
Dock verkar det mest varit vackra ord utan alltför mycket substans. Se bara på WUC-trasslet. Den processen har snarare präglats av härskartekniker än ömsesidig respekt. Elever, lärare och opposition har förminskats genom att inte bli lyssnade på (“lyssna på” och “hålla med” behöver inte vara samma sak men de flesta verkar inte ens uppfatta att majoriteten lyssnat). Många som försökt ta kontakt har osynliggjorts genom att inte få sina frågor besvarade, jag har själv fått stöta på för att få svar (och dessa är väl lite si och så om man skall vara ärlig). Undanhållande av information behöver väl knappast kommenteras…
Dubbelbestraffning är väl också ganska tydligt. Oppositionen (dåvarande Koalitionen) lade ner “fel” skola, denna räddades och en annan skola med bättre resultat på en rad punkter läggs ner istället. Något exempel på påförande av skuld och skam kommer jag inte på just nu men fyra härskartekniker av fem är illa nog!
Vän av ordning kanske påpekar att Lena Baastad inte är skolpolitiker och det är ju sant men hon har det yttersta ansvaret för politiken i Örebro kommun. Dessutom borde man kunna förvänta sig att den som så tydligt proklamerar detta budskap föregår med gott exempel och dessutom ser till att det realiseras i hela partiet, nämnderna och den rent praktiska politiken!
Härskartekniker är INTE schysst, trevligt eller roligt, det är bara respektlöst och dumt!
Dock verkar det mest varit vackra ord utan alltför mycket substans. Se bara på WUC-trasslet. Den processen har snarare präglats av härskartekniker än ömsesidig respekt. Elever, lärare och opposition har förminskats genom att inte bli lyssnade på (“lyssna på” och “hålla med” behöver inte vara samma sak men de flesta verkar inte ens uppfatta att majoriteten lyssnat). Många som försökt ta kontakt har osynliggjorts genom att inte få sina frågor besvarade, jag har själv fått stöta på för att få svar (och dessa är väl lite si och så om man skall vara ärlig). Undanhållande av information behöver väl knappast kommenteras…
Dubbelbestraffning är väl också ganska tydligt. Oppositionen (dåvarande Koalitionen) lade ner “fel” skola, denna räddades och en annan skola med bättre resultat på en rad punkter läggs ner istället. Något exempel på påförande av skuld och skam kommer jag inte på just nu men fyra härskartekniker av fem är illa nog!
Vän av ordning kanske påpekar att Lena Baastad inte är skolpolitiker och det är ju sant men hon har det yttersta ansvaret för politiken i Örebro kommun. Dessutom borde man kunna förvänta sig att den som så tydligt proklamerar detta budskap föregår med gott exempel och dessutom ser till att det realiseras i hela partiet, nämnderna och den rent praktiska politiken!
Härskartekniker är INTE schysst, trevligt eller roligt, det är bara respektlöst och dumt!
måndag 20 februari 2012
"Elever är också människor!"
Har idag skickat nedanstående mail till majoritetens ledartrojka; Kommunstyrelsens ordförande Lena baastad (s) samt Lennart Bondesson (Kd) och Rasmus Persson (c), med kopia till PN Barn och Utbildnings ordförande Thomas Esbjörnsson (s).
----------------------------
I lördagens NA skriver ni om behovet av att anpassa gymnasieskolans lokalyta till elevantalet och att det är därför WUC skall läggas ner. Ni skriver endast att majoritetens olika förslag vägts mot varandra, men inte ett ord om lärarnas eller oppositionens förslag. Dessa finns, men är tydligen inte värda att ens överväga.
Att alla partier, även inom oppositionen, är medvetna om att insatser krävs är ett tveklöst faktum, det visar ju de förslag som finns, men vilket som är bäst (eller minst dåligt) vill ni inte ens fundera på. Ni har bestämt er och då kan inga argument i världen få er att tänka till. Inte ens den självkritik ni erkänner i debattartikeln får er att tänka till. En undermålig process borde göras om. Det är inte farligt att erkänna att man gjort fel eller stoppa en felaktig process!
Ni är tydliga med att människor är viktigare än lokaler, därför måste det skäras ner. Alternativet är att minska antalet lärare. Detta är ett ganska enkelspårigt sätt att resonera. Självklart är lärare en oerhört viktig resurs i skolan men det är faktiskt även eleverna. Dessa är också människor vilka förtjänar att bli bemötta med respekt och att bli lyssnade på.
Det demokratiunderskott som präglat den här processen riskerar inte bara att drabba den framtida gymnasieskolan, det riskerar även att rubba dessa elevers tilltro till demokratin. Vackra ord räcker inte, här krävs aktiv handling!
Vill ni inte lyssna på dem hoppas jag att ni åtminstone är beredda att svara på några av mina frågor:
1. Lena - Hur kan frågan ligga på gymnasienämndens bord tills den fattar ”fel” beslut men då plötsligt flyttas upp på en högre nivå? Din tydlighet i KF var uppenbarligen villkorad, vilket knappast kan kallas vare sig trovärdigt eller demokratiskt!
2. Lennart – Hur kan du gå med på att lägga ned stadens bästa gymnasium sett till bl.a. ekonomi, resultat och lokaler? Förra mandatperioden skulle ju Rudbeck bort men plötsligt är det inte ens ett alternativ att diskutera. Kompromisser i all ära, men om situationen är så allvarlig som ni vill göra gällande borde varje sten vändas på!
3. Rasmus – som ordförande i Programnämnd Social välfärd borde du inte acceptera att Asperger-elevernas skolgång riskeras. Enligt uppgift kan det räcka med sportlov för att dessa skall rubbas, vad skall då inte en skolflytt innebära?
Ja hur har ni tänkt det? Uppenbarligen är ni inte bara beredda att kompromissa bort den sociala demokratin (som Håkan Juholt kallar det), slå sönder många elevers framtid inte minst den med Asberger. Ni är också beredda att kompromissa bort den rent fundamentala demokratin! Hur är det ens möjligt?
Kom igen nu, än är det inte för sent! Ni har fortfarande några dagar på er att visa er vuxna det ansvar väljarna gett er.
GÖR OM GÖR RÄTT!!!
Med vänlig hälsning
Karin Forsling (fp)
-----------------
Skickar man till NA kan det ta alldeles för lång tid innan publicering men enligt kommunens e-post-policy SKALL mailen läsas dagligen (utom lördag söndag) och diarieföras senast dagen efter att det kommit in. Detta gör att ett meddelande som detta inte kan gömmas undan i en elektronisk papperskorg som ingen kan hitta. Det MÅSTE läsas och diarieföras (därmed blir det också allmän handlig som vem som helst kan begära ut) och någon form av reaktion kan man rimligen förvänta sig. Eftersom tiden är knapp bör en reaktion ha kommit senast vid veckans slut, gärna tidigare.
Följ gärna mitt exempel och skriv, maila, ring... påverka på alla upptänkliga sätt. För detta är helt orimligt!!!
----------------------------
I lördagens NA skriver ni om behovet av att anpassa gymnasieskolans lokalyta till elevantalet och att det är därför WUC skall läggas ner. Ni skriver endast att majoritetens olika förslag vägts mot varandra, men inte ett ord om lärarnas eller oppositionens förslag. Dessa finns, men är tydligen inte värda att ens överväga.
Att alla partier, även inom oppositionen, är medvetna om att insatser krävs är ett tveklöst faktum, det visar ju de förslag som finns, men vilket som är bäst (eller minst dåligt) vill ni inte ens fundera på. Ni har bestämt er och då kan inga argument i världen få er att tänka till. Inte ens den självkritik ni erkänner i debattartikeln får er att tänka till. En undermålig process borde göras om. Det är inte farligt att erkänna att man gjort fel eller stoppa en felaktig process!
Ni är tydliga med att människor är viktigare än lokaler, därför måste det skäras ner. Alternativet är att minska antalet lärare. Detta är ett ganska enkelspårigt sätt att resonera. Självklart är lärare en oerhört viktig resurs i skolan men det är faktiskt även eleverna. Dessa är också människor vilka förtjänar att bli bemötta med respekt och att bli lyssnade på.
Det demokratiunderskott som präglat den här processen riskerar inte bara att drabba den framtida gymnasieskolan, det riskerar även att rubba dessa elevers tilltro till demokratin. Vackra ord räcker inte, här krävs aktiv handling!
Vill ni inte lyssna på dem hoppas jag att ni åtminstone är beredda att svara på några av mina frågor:
1. Lena - Hur kan frågan ligga på gymnasienämndens bord tills den fattar ”fel” beslut men då plötsligt flyttas upp på en högre nivå? Din tydlighet i KF var uppenbarligen villkorad, vilket knappast kan kallas vare sig trovärdigt eller demokratiskt!
2. Lennart – Hur kan du gå med på att lägga ned stadens bästa gymnasium sett till bl.a. ekonomi, resultat och lokaler? Förra mandatperioden skulle ju Rudbeck bort men plötsligt är det inte ens ett alternativ att diskutera. Kompromisser i all ära, men om situationen är så allvarlig som ni vill göra gällande borde varje sten vändas på!
3. Rasmus – som ordförande i Programnämnd Social välfärd borde du inte acceptera att Asperger-elevernas skolgång riskeras. Enligt uppgift kan det räcka med sportlov för att dessa skall rubbas, vad skall då inte en skolflytt innebära?
Ja hur har ni tänkt det? Uppenbarligen är ni inte bara beredda att kompromissa bort den sociala demokratin (som Håkan Juholt kallar det), slå sönder många elevers framtid inte minst den med Asberger. Ni är också beredda att kompromissa bort den rent fundamentala demokratin! Hur är det ens möjligt?
Kom igen nu, än är det inte för sent! Ni har fortfarande några dagar på er att visa er vuxna det ansvar väljarna gett er.
GÖR OM GÖR RÄTT!!!
Med vänlig hälsning
Karin Forsling (fp)
-----------------
Skickar man till NA kan det ta alldeles för lång tid innan publicering men enligt kommunens e-post-policy SKALL mailen läsas dagligen (utom lördag söndag) och diarieföras senast dagen efter att det kommit in. Detta gör att ett meddelande som detta inte kan gömmas undan i en elektronisk papperskorg som ingen kan hitta. Det MÅSTE läsas och diarieföras (därmed blir det också allmän handlig som vem som helst kan begära ut) och någon form av reaktion kan man rimligen förvänta sig. Eftersom tiden är knapp bör en reaktion ha kommit senast vid veckans slut, gärna tidigare.
Följ gärna mitt exempel och skriv, maila, ring... påverka på alla upptänkliga sätt. För detta är helt orimligt!!!
torsdag 16 februari 2012
Bakläxa Esbjörnsson
I dagens NA (papperstidningen) säger skolkommunalrådet Thomas Esbjörnsson, apropå WUC-elevernas demonstration igår att:
"… Hade vi pekat på Rudbecksskolan hade de varit här och om vi pekat på Risbergska skolan hade de eleverna stått här. Vi har bra skolor och engagerade elever och då kommer det att se ut så här".
Det är säkert sant, men just därför borde han ta frågan på största allvar! Medborgarnas engagemang, oavsett ålder, borde uppmuntras istället för att spottas på. Att ”lyssna på” och ”hålla med” behöver inte vara samma sak, det är fullt möjligt att komma till olika slutsatser, men den S-ledda majoriteten vill inte ens lyssna och argumentera. De verkar ha den synnerligen odemokratiska hållningen ”Såhär har vi bestämt. Hur vill ni anpassa er?”
Beslutet var i princip fattat redan då det under kaotiska former presenterades strax innan jul. Inte ens det faktum att flera Kristdemokrater sagt sig vara emot förslaget har fått dem att tänka till. Det jag är med mest bekymrad över, förutom just det faktum att många elevers skolgång (inte minst de med Asperger) riskerar att slås i spillror, är just den demokratiska aspekten. Respekten för demokratin riskerar att urholkas då eleverna inte känner att de får respekt för sina åsikter. Vill ni verkligen ta den risken, Esbjörnsson & Co?
Jag hoppas verkligen att ni inte är beredda att ta den risken utan att ni är beredda att göra er läxa ordentligt, dvs. ta fram ett ordentligt underlag och före en ordentlig dialog där ALLA aspekter tillåts vägas in. Bättre sent än aldrig!!!
"… Hade vi pekat på Rudbecksskolan hade de varit här och om vi pekat på Risbergska skolan hade de eleverna stått här. Vi har bra skolor och engagerade elever och då kommer det att se ut så här".
Det är säkert sant, men just därför borde han ta frågan på största allvar! Medborgarnas engagemang, oavsett ålder, borde uppmuntras istället för att spottas på. Att ”lyssna på” och ”hålla med” behöver inte vara samma sak, det är fullt möjligt att komma till olika slutsatser, men den S-ledda majoriteten vill inte ens lyssna och argumentera. De verkar ha den synnerligen odemokratiska hållningen ”Såhär har vi bestämt. Hur vill ni anpassa er?”
Beslutet var i princip fattat redan då det under kaotiska former presenterades strax innan jul. Inte ens det faktum att flera Kristdemokrater sagt sig vara emot förslaget har fått dem att tänka till. Det jag är med mest bekymrad över, förutom just det faktum att många elevers skolgång (inte minst de med Asperger) riskerar att slås i spillror, är just den demokratiska aspekten. Respekten för demokratin riskerar att urholkas då eleverna inte känner att de får respekt för sina åsikter. Vill ni verkligen ta den risken, Esbjörnsson & Co?
Jag hoppas verkligen att ni inte är beredda att ta den risken utan att ni är beredda att göra er läxa ordentligt, dvs. ta fram ett ordentligt underlag och före en ordentlig dialog där ALLA aspekter tillåts vägas in. Bättre sent än aldrig!!!
tisdag 14 februari 2012
Varför förtroendevald? För att få gosa med Lena Baastad eller…?
De förestående förändringarna i gymnasieskolan berör och upprör. Det är inte konstigt alls, klart eleverna vill värna just ”sin” skola, men just därför är det extremt viktigt att det går rätt till!
Ni som följt processen om nedläggning av Wadköpings Utbildningscenter (WUC) vet att det saknats underlag, att dialogen varit undermålig (om den ens existerat) och att det ”felaktiga” beslutet i gymnasienämnden inte accepterats av majoriteten (S+C+KD).
I dagens NA ifrågasätter fyra statsvetare processen så här långt. De skriver om demokratiunderskott, ”fel” beslut i nämnden körs över genom att lyfta frågan en nivå, om bristande öppenhet, bristande beslutsunderlag och om KD:s längtan efter makt snarare än klok politik i enlighet med partiets faktiska åsikter. De hänvisar till ett uttalande i NA i fredags där KD:s ledamot i programnämndens Barn och utbildning (PN BoU) Marie Magnusson säger att KD egentligen har ett annat förslag (antar att hon syftar på Rudbecksskolan) men inte är ”beredda att spräcka en majoritet”. För KD är alltså makten viktigare än partiets politik. Vad man uppenbarligen inte heller bryr sig om är den bristande legitimitet ett sådant beslut och en sådan process riskerar få. Politikerföraktet är redan så utbrett att det är rent korkat att medvetet spä på det ytterligare!
I det senare har de god draghjälp av de sossar som varit inblandade i arbetet, jag tar inte här upp dem utan hänvisar till debattartikeln (länk nedan).
Några ord också om PN BoU:s ordförande Thomas Esbjörnsson(s) envisa upprepande av att lärare är viktigare än lokaler (se ex. gårdagens NA-insändarsida). Jag håller helt med, men vill påminna, eller uppmärksamma, Esbjörnsson på att det finns fler skolor än WUC. Detta är dessutom den skola som går bäst ekonomiskt, har de för ändamålet bäst anpassade lokalerna och dessutom det enda gymnasiet med anpassat program för elever med Asperger. Detta sammantaget borde ge skolan en stor fördel. Att det finns alternativa förslag som PN BoU inte ens vill titta på är tragiskt men jag hoppas att Det trots allt kan komma till en lösning där ett ordentligt, förutsättningslöst, omtag är första steget. Om denna landar på WUC får vi acceptera det men utan underlag finns all anledning att ifrågasätta processen, inte minst ur demokratisynpunkt!
Jag förstår verkligen inte hur KD tänker i det här fallet. Är det verkligen viktigare att få gosa med kommunstyrelsens ordförande Lena Baastad, S (som kanske tydligare än någon annan sagt att beslutet skall tas i gymnasienämnden och ingen annanstans. Ända till ”fel” beslut fattades, då skulle det plötsligt upp i en högre mer ”lydig” nämnd), än att värna Örebroarnas bästa???
Media: NA, NA-debatt
Blogg: Staffan
Ni som följt processen om nedläggning av Wadköpings Utbildningscenter (WUC) vet att det saknats underlag, att dialogen varit undermålig (om den ens existerat) och att det ”felaktiga” beslutet i gymnasienämnden inte accepterats av majoriteten (S+C+KD).
I dagens NA ifrågasätter fyra statsvetare processen så här långt. De skriver om demokratiunderskott, ”fel” beslut i nämnden körs över genom att lyfta frågan en nivå, om bristande öppenhet, bristande beslutsunderlag och om KD:s längtan efter makt snarare än klok politik i enlighet med partiets faktiska åsikter. De hänvisar till ett uttalande i NA i fredags där KD:s ledamot i programnämndens Barn och utbildning (PN BoU) Marie Magnusson säger att KD egentligen har ett annat förslag (antar att hon syftar på Rudbecksskolan) men inte är ”beredda att spräcka en majoritet”. För KD är alltså makten viktigare än partiets politik. Vad man uppenbarligen inte heller bryr sig om är den bristande legitimitet ett sådant beslut och en sådan process riskerar få. Politikerföraktet är redan så utbrett att det är rent korkat att medvetet spä på det ytterligare!
I det senare har de god draghjälp av de sossar som varit inblandade i arbetet, jag tar inte här upp dem utan hänvisar till debattartikeln (länk nedan).
Några ord också om PN BoU:s ordförande Thomas Esbjörnsson(s) envisa upprepande av att lärare är viktigare än lokaler (se ex. gårdagens NA-insändarsida). Jag håller helt med, men vill påminna, eller uppmärksamma, Esbjörnsson på att det finns fler skolor än WUC. Detta är dessutom den skola som går bäst ekonomiskt, har de för ändamålet bäst anpassade lokalerna och dessutom det enda gymnasiet med anpassat program för elever med Asperger. Detta sammantaget borde ge skolan en stor fördel. Att det finns alternativa förslag som PN BoU inte ens vill titta på är tragiskt men jag hoppas att Det trots allt kan komma till en lösning där ett ordentligt, förutsättningslöst, omtag är första steget. Om denna landar på WUC får vi acceptera det men utan underlag finns all anledning att ifrågasätta processen, inte minst ur demokratisynpunkt!
Jag förstår verkligen inte hur KD tänker i det här fallet. Är det verkligen viktigare att få gosa med kommunstyrelsens ordförande Lena Baastad, S (som kanske tydligare än någon annan sagt att beslutet skall tas i gymnasienämnden och ingen annanstans. Ända till ”fel” beslut fattades, då skulle det plötsligt upp i en högre mer ”lydig” nämnd), än att värna Örebroarnas bästa???
Media: NA, NA-debatt
Blogg: Staffan
fredag 3 februari 2012
Det blir inte alltid som man tänkt sig – ibland blir det bättre!
Jag var precis i färd med att skriva en upprörd blogg om hur S sätter den egna prestigen före elevernas bästa, gamblar med ungdomarnas framtid. Men hann inte ens börja innan glädjebeskedet kom – WUC blir kvar!
Men det gör ingenting, detta var det bästa som kunde hända, nu kan man fira helg i lugn och ro utan att behöva bekymra sig om vad som ska bli för dessa elever. Och de kan andas ut och, förhoppningsvis, återfå tron på demokratin. Denna lär ha ifrågasatts rejält av eleverna och t.o.m. (minst) en av skolans samhällskunskapslärare (gårdagens NA-debatt, endast papperstidningen).
Vad som händer nu, hur lokalöverskott och sviktande elevunderlag skall hanteras, återstår att se. Dock kan vi konstatera att vad majoriteten (läs S) än säger så finns konkreta förslag för hur gymnasierna skall förändras. Väl värt att diskutera och värdera i en seriös och demokratiskt förankrad process! Var man till slut landar återstår som sagt att se.
Media: NA
Bloggar: Kent, Staffan
Övrigt: dittorebro.se
Men det gör ingenting, detta var det bästa som kunde hända, nu kan man fira helg i lugn och ro utan att behöva bekymra sig om vad som ska bli för dessa elever. Och de kan andas ut och, förhoppningsvis, återfå tron på demokratin. Denna lär ha ifrågasatts rejält av eleverna och t.o.m. (minst) en av skolans samhällskunskapslärare (gårdagens NA-debatt, endast papperstidningen).
Vad som händer nu, hur lokalöverskott och sviktande elevunderlag skall hanteras, återstår att se. Dock kan vi konstatera att vad majoriteten (läs S) än säger så finns konkreta förslag för hur gymnasierna skall förändras. Väl värt att diskutera och värdera i en seriös och demokratiskt förankrad process! Var man till slut landar återstår som sagt att se.
Media: NA
Bloggar: Kent, Staffan
Övrigt: dittorebro.se
söndag 22 januari 2012
Byggnader före barn, asfalt före äldreomsorg och betongsocialism före social demokrati!
Nejdå, jag har inte missat att Håkan Juholt avgick igår, men är det något eftermäle jag hoppas att han lämnar så är det just detta. Att värna de svaga torde vara en grundläggande uppgift för varje seriös politiker och oavsett vad vi kallar det (social demokrati (s), det glömda Sverige (fp) eller något annat), torde det vara ett viktigt mål. Även här i Örebro! Men tydligen inte…
Tydligen anser Örebros socialdemokrater att en ny friidrottshall för att EVENTUELLT få arrangera SM-veckan 2015 är viktigare än gymnasieskolor och äldreomsorg. De 30 miljoner (minst) denna nya friidrottsanläggning skulle kosta är mer än den nedskärning på 20 miljoner man aviserat på WUC. Jag får inte ihop det. Nog torde en bra gymnasieskola vara viktigare än en flaschig idrottsarena som kanske inte kommer till användning. Att skicka in en ansökan är inte per automatik det samma att få den beviljad.
Att göra denna satsning istället för att arbeta långsiktigt strategiskt med gymnasieskolan eller se till att ha full bemanning i äldreomsorgen (skrota förslaget att ta bort var fjärde nattsjuksköteska!), är inte seriöst! Er partiledare må ha avgått men den sociala demokratin bör fortsatt stå i fokus (även om jag har andra idéer för hur ”det goda samhället” skall förverkligas).
Och apropå det så kan man verkligen undra vem som är beredd att ta på sig det ”kamikazeupprag” det innebär att försöka på S på rätt köl igen.
Det är inte självklart att hela ledningen måste bytas ut men en som torde diskvalificerat sig själv är Carin Jämtin. Hennes förvirrade framträdande både i fredags och igår visar att hon inte pallar extremt tryck. Jag förstår att det är tufft men som ledare skall man klara det! Vem minns inte Jens Stoltenbergs tydliga beslutsamma hantering av terrordåden i Oslo och på Utøya? Det var hans vänner som drabbades och rimligtvis vara han själv i djup chock, ändå klarade han de briljant!
Men vem skall då ta över ordförandeklubban i Socialdemokraterna? Det överlåter jag till dem att avgöra men att efterträdaren bör utses snabbt förefaller nödvändigt. Det största oppositionspartiet kan inte vara utan ledare och Sverige kan itne vara utan en stark opposition. Jag vet vem jag hoppas skall ändra sig, även om det innebär att den kommande valrörelsen blir tuffare för Alliansen, men det tänker jag inte avslöja eftersom det kan finnas en ”risk” att nån sosse läser detta och tar mig på orden.
Länkar: NA Vårdförbundet S-Örebro
Tydligen anser Örebros socialdemokrater att en ny friidrottshall för att EVENTUELLT få arrangera SM-veckan 2015 är viktigare än gymnasieskolor och äldreomsorg. De 30 miljoner (minst) denna nya friidrottsanläggning skulle kosta är mer än den nedskärning på 20 miljoner man aviserat på WUC. Jag får inte ihop det. Nog torde en bra gymnasieskola vara viktigare än en flaschig idrottsarena som kanske inte kommer till användning. Att skicka in en ansökan är inte per automatik det samma att få den beviljad.
Att göra denna satsning istället för att arbeta långsiktigt strategiskt med gymnasieskolan eller se till att ha full bemanning i äldreomsorgen (skrota förslaget att ta bort var fjärde nattsjuksköteska!), är inte seriöst! Er partiledare må ha avgått men den sociala demokratin bör fortsatt stå i fokus (även om jag har andra idéer för hur ”det goda samhället” skall förverkligas).
Och apropå det så kan man verkligen undra vem som är beredd att ta på sig det ”kamikazeupprag” det innebär att försöka på S på rätt köl igen.
Det är inte självklart att hela ledningen måste bytas ut men en som torde diskvalificerat sig själv är Carin Jämtin. Hennes förvirrade framträdande både i fredags och igår visar att hon inte pallar extremt tryck. Jag förstår att det är tufft men som ledare skall man klara det! Vem minns inte Jens Stoltenbergs tydliga beslutsamma hantering av terrordåden i Oslo och på Utøya? Det var hans vänner som drabbades och rimligtvis vara han själv i djup chock, ändå klarade han de briljant!
Men vem skall då ta över ordförandeklubban i Socialdemokraterna? Det överlåter jag till dem att avgöra men att efterträdaren bör utses snabbt förefaller nödvändigt. Det största oppositionspartiet kan inte vara utan ledare och Sverige kan itne vara utan en stark opposition. Jag vet vem jag hoppas skall ändra sig, även om det innebär att den kommande valrörelsen blir tuffare för Alliansen, men det tänker jag inte avslöja eftersom det kan finnas en ”risk” att nån sosse läser detta och tar mig på orden.
Länkar: NA Vårdförbundet S-Örebro
tisdag 17 januari 2012
Man skall inte ropa hej förrän…
…klubban dunkats i bordet.
Dock kan vi konstatera att det nu finns en liten öppning om WUC. Skolan kan, alltså KAN, komma att räddas. För elevernas skull hoppas jag att det blir så. Att majoriteten, oväntat även internt (åtminstone gör gymnasienämndens ordförande dennis Begic (s)), splittrats kan ses som ett tecken på att de intensiva protesterna nått fram. Åtminstone en av nämndens ledamöter, Lars-Ruben Fahlström (Kd), har insett att förslaget inte är hållbart. Såhär säger han enligt NA:
– Jag som KD-politiker måste se vad jag tror är bäst för skolorna. Därför säger jag nej till förslaget.
Han konstaterar vidare att WUC är den skola som bäst svara upp mot de förväntningar man kan och att den dessutom inte har några renoveringsbeov, medan däremot:
– Rudbecksskolan är i behov av stora renoveringar, och man har hyrt ut delar av den till privatskola. Jag kan tänka mig att man samlar Komvux och Vuxam där i framtiden.
Att Begic är förvånad och anser att avhoppet kon som en chock är kanske inte så konstigt med tanke på att det inet bara är oppositionen man inte vill prata med utan det verkar dessutom vara problem med kommunikationen även majoritetsartierna emellan, om man ska tro begic uttalande i NA:
– Jag trodde vi var överens, nu vet jag inte vad jag ska säga. Och det är oerhört märkligt att han inte pratade med oss i gruppen.
Dessutom verkar Begic vara mer intresserad av att rädda sitt eget politiska skinn än att se till elevernas bästa:
– Vi lovade att behålla den. Jag som socialdemokrat röstade för vårdnadsbidraget bara för att få behålla Rudbeck, säger Dennis Begic.
Än är inte sista ordet sagt; antingen lockar majoritet tillbara Fahlström, vilket vore olyckligt, eller också vågar fler av nämndens ledamöter bryta överenskommelsen nu när den förste vågar, eller också vidhålls det nya styrkeförhållandet och beslutet kommer att fattas i djup oenighet.
Oavsett vilket lär det bli spännande framöver. För elevernas skull hoppas jag på en annan lösning än den nu föreslagna och att den långsiktighet Örebros skolpolitik såväl behöver kan bli verklighet!
Media: NA
Bloggar: Staffan Kent
Dock kan vi konstatera att det nu finns en liten öppning om WUC. Skolan kan, alltså KAN, komma att räddas. För elevernas skull hoppas jag att det blir så. Att majoriteten, oväntat även internt (åtminstone gör gymnasienämndens ordförande dennis Begic (s)), splittrats kan ses som ett tecken på att de intensiva protesterna nått fram. Åtminstone en av nämndens ledamöter, Lars-Ruben Fahlström (Kd), har insett att förslaget inte är hållbart. Såhär säger han enligt NA:
– Jag som KD-politiker måste se vad jag tror är bäst för skolorna. Därför säger jag nej till förslaget.
Han konstaterar vidare att WUC är den skola som bäst svara upp mot de förväntningar man kan och att den dessutom inte har några renoveringsbeov, medan däremot:
– Rudbecksskolan är i behov av stora renoveringar, och man har hyrt ut delar av den till privatskola. Jag kan tänka mig att man samlar Komvux och Vuxam där i framtiden.
Att Begic är förvånad och anser att avhoppet kon som en chock är kanske inte så konstigt med tanke på att det inet bara är oppositionen man inte vill prata med utan det verkar dessutom vara problem med kommunikationen även majoritetsartierna emellan, om man ska tro begic uttalande i NA:
– Jag trodde vi var överens, nu vet jag inte vad jag ska säga. Och det är oerhört märkligt att han inte pratade med oss i gruppen.
Dessutom verkar Begic vara mer intresserad av att rädda sitt eget politiska skinn än att se till elevernas bästa:
– Vi lovade att behålla den. Jag som socialdemokrat röstade för vårdnadsbidraget bara för att få behålla Rudbeck, säger Dennis Begic.
Än är inte sista ordet sagt; antingen lockar majoritet tillbara Fahlström, vilket vore olyckligt, eller också vågar fler av nämndens ledamöter bryta överenskommelsen nu när den förste vågar, eller också vidhålls det nya styrkeförhållandet och beslutet kommer att fattas i djup oenighet.
Oavsett vilket lär det bli spännande framöver. För elevernas skull hoppas jag på en annan lösning än den nu föreslagna och att den långsiktighet Örebros skolpolitik såväl behöver kan bli verklighet!
Media: NA
Bloggar: Staffan Kent
fredag 13 januari 2012
Troublemaker(s)!
Tydligen har Håkan Juholt åter ertappats med fingrarna i syltburken, eller rättare sagt vi har fått budgettrubblet bekräftat. Enligt DI finns dokument som avslöjar att han ljugit om sin egen roll i den sena ändringen av budgetskrivningen i höstas. Vem som står bakom ändringen eller vem som egentligen talar sanning är inte helt lätt att veta eftersom ord står mot ord men en partiledare som så ofta får, eller åtminstone borde få, löpa gatlopp i medierna eller (i alla fall) ställas till svars internt håller inte i längden. Att han dessutom gör sig otillgänglig och vägrar reda ut det som händer gör det hela ännu mer anmärkningsvärt. För alla vår skull, såväl Sossarnas som Alliansens, men kanske framförallt demokratins. Vi behöver en stark opposition och en oppositionsledare som har trovärdighet och pondus för att regeringens skall kunna prestera på topp. Som det är nu finns inget direkt motstånd och då är risken att man slappnas av och inte gör det allra, allra yttersta. Så antingen får Juholt kliva fram och reda ut detta en gång för alla och se till att det inte blir några fler skandaler eller också bör han avgå och lämna över till någon annan!
Men även här i Örebro är det uppenbart att Socialdemokraterna inte har koll på läget. Det blir mer och mer uppenbart att den föreslagna bantningen av WUC inte är genomtänkt överhuvudtaget. Enligt en debattartikel i dagens NA, som beskriver konsekvenserna av en tidigare dåligt genomtänkt skolflytt (förödande för eleverna och i förlängningen hela samhället). erkänner ansvarigt kommunalråd Thomas Esbjörnsson (s) att det finns några utbildningsstrategiska orsaker till förslaget: ”Nej vi kan inte se någon fördel ur utbildningssynpunkt, svarade Esbjörnsson”. Men vad är då syftet? En skolpolitiker som inte sätter elevernas bästa i främsta rummet borde ställa som plats till förfogande omedelbart!
Att man kan ha olika åsikter om hur denna fråga skall hanteras och att det river upp många känslor bloggade jag om redan häromdagen, men just därför är det så viktigt att frågan sköts snyggt och att alla aspekter tillåts lyftas upp. Att bjuda in till ”låtsasmöten” där man redan från början gör klart att man inte har någon som helst ambition att komma överens eller är beredda att rucka sin uppfattning en millimeter (enligt flera av de närvarandes bloggar) eller bjuda in allmänheten till ”dialogträffar” utan att ge oppositionen möjlighet att presentera sitt alternativ är inte bara respektlöst, det är snudd på odemokratiskt! Någon skrev häromdagen ungefär såhär om Örebrosossarnas ”dialoger”: ”Såhär har vi bestämt, hur vill ni anpassa er”. Och tyvärr ligger det nåt i det. S har presenterat att förslag som är så nära ett beslut man kan komma, och i efterhand startat man nån slags typ dialoger om hur detta skall gå till. Inte OM utan HUR! Så gör man bara inte!!! Men tydligen tycker S att det är precis så man skall göra men det funkar uppenbarligen inte. Eleverna tar sig sin fulla rätt att engagera sig i sin skolgång, men de har också rätt att förvänta sig att bli lyssnade på och deras synpunkter skall vägas in då beslutet fattas, men det är tydligt att detta inte är förenligt med S strategi. Detta riskerar inte bara att ställa till det för eleverna, det finns också en risk att tilltron till demokratin urholkas om eleverna inte upplever att de blir tagna på allvar.
Summa summarum finns det faktisk en likhet mellan Håkan Juholt och Thomas Esbjörnsson (förutom att de är sossar), de kör båda sitt eget race hur vilse de an må vara, utan tanke på vare sig konsekvenserna eller omgivningens (partimedlemmarna resp. medborgarna/eleverna) reaktioner eller åsikter.
Snacka om troublemaker(s)!
Media: DI DN Expressen NA-debatt
Bloggar: Staffan Kent Kent2
Men även här i Örebro är det uppenbart att Socialdemokraterna inte har koll på läget. Det blir mer och mer uppenbart att den föreslagna bantningen av WUC inte är genomtänkt överhuvudtaget. Enligt en debattartikel i dagens NA, som beskriver konsekvenserna av en tidigare dåligt genomtänkt skolflytt (förödande för eleverna och i förlängningen hela samhället). erkänner ansvarigt kommunalråd Thomas Esbjörnsson (s) att det finns några utbildningsstrategiska orsaker till förslaget: ”Nej vi kan inte se någon fördel ur utbildningssynpunkt, svarade Esbjörnsson”. Men vad är då syftet? En skolpolitiker som inte sätter elevernas bästa i främsta rummet borde ställa som plats till förfogande omedelbart!
Att man kan ha olika åsikter om hur denna fråga skall hanteras och att det river upp många känslor bloggade jag om redan häromdagen, men just därför är det så viktigt att frågan sköts snyggt och att alla aspekter tillåts lyftas upp. Att bjuda in till ”låtsasmöten” där man redan från början gör klart att man inte har någon som helst ambition att komma överens eller är beredda att rucka sin uppfattning en millimeter (enligt flera av de närvarandes bloggar) eller bjuda in allmänheten till ”dialogträffar” utan att ge oppositionen möjlighet att presentera sitt alternativ är inte bara respektlöst, det är snudd på odemokratiskt! Någon skrev häromdagen ungefär såhär om Örebrosossarnas ”dialoger”: ”Såhär har vi bestämt, hur vill ni anpassa er”. Och tyvärr ligger det nåt i det. S har presenterat att förslag som är så nära ett beslut man kan komma, och i efterhand startat man nån slags typ dialoger om hur detta skall gå till. Inte OM utan HUR! Så gör man bara inte!!! Men tydligen tycker S att det är precis så man skall göra men det funkar uppenbarligen inte. Eleverna tar sig sin fulla rätt att engagera sig i sin skolgång, men de har också rätt att förvänta sig att bli lyssnade på och deras synpunkter skall vägas in då beslutet fattas, men det är tydligt att detta inte är förenligt med S strategi. Detta riskerar inte bara att ställa till det för eleverna, det finns också en risk att tilltron till demokratin urholkas om eleverna inte upplever att de blir tagna på allvar.
Summa summarum finns det faktisk en likhet mellan Håkan Juholt och Thomas Esbjörnsson (förutom att de är sossar), de kör båda sitt eget race hur vilse de an må vara, utan tanke på vare sig konsekvenserna eller omgivningens (partimedlemmarna resp. medborgarna/eleverna) reaktioner eller åsikter.
Snacka om troublemaker(s)!
Media: DI DN Expressen NA-debatt
Bloggar: Staffan Kent Kent2
måndag 9 januari 2012
Känslig fråga kräver respektfull hantering!
Dagens NA-ledare handlar om den känsliga frågan om skollokalers vara eller icke vara. Tidningen konstaterar att det finns för mycket lokaler och att elever kommer att tvingas flytta. Detta är ett faktum! Samtidigt hör det till sakens natur att alla vill värna om just "sin" skola. Ett typiskt "NIMBY-problem" alltså(Not In my BackYard). Alltså; "Måste en skola läggas ner så lägg för guds skull inte ner min skola, vad ni gör!!!"
Så säger alla men faktum kvarstår. Örebro kommun har för mycket skollokaler, alltså måste det skäras ner. Detta är ett faktum koalitionen var medvetna om redan under förra mandatperioden och oxå gjorde försök att hantera. De otrevliga reaktioner nerläggningarna av bl.a. Vasaskolan och Öknaskolan ledde till har de inblandade knappast glömt. Men just därför är det så viktigt att den kommande förändringen av lokalbeståndet sköts snyggt och utan att riva upp mer upprörda känslor än nödvändigt.
Jag tar här inte ställning i sak (även om det inte är någon hemlighet vad jag tycker), utan hoppas att de samtal kommunalrådet Thomas Esbjörnsson (s) nu bjudit in till innebär ett verkligt förutsättningslöst omtag så att frågan kan jobbas igenom ordentligt och elever lärare och opposition känner att de blivit lyssnade på och att det beslut som i slutändan fattas blir så bra som möjligt för så många som möjligt. Alla kan inte bli nöjda men får man möjlighet att påverka finns i alla fall chansen att man dämpar de mest besvikna rösterna. Dessutom vore det ju ett ypperligt tillfälle att lära eleverna demokrati i praktiken. Men det kräver att S vilja att diskutera är på riktigt och inte ett spel för gallerierna. Detta kommer att genomskådas och risken för missnöje ökar för varje gång S negligerar elevers eller oppositionens försök till konstruktiva diskussioner!
Så säger alla men faktum kvarstår. Örebro kommun har för mycket skollokaler, alltså måste det skäras ner. Detta är ett faktum koalitionen var medvetna om redan under förra mandatperioden och oxå gjorde försök att hantera. De otrevliga reaktioner nerläggningarna av bl.a. Vasaskolan och Öknaskolan ledde till har de inblandade knappast glömt. Men just därför är det så viktigt att den kommande förändringen av lokalbeståndet sköts snyggt och utan att riva upp mer upprörda känslor än nödvändigt.
Jag tar här inte ställning i sak (även om det inte är någon hemlighet vad jag tycker), utan hoppas att de samtal kommunalrådet Thomas Esbjörnsson (s) nu bjudit in till innebär ett verkligt förutsättningslöst omtag så att frågan kan jobbas igenom ordentligt och elever lärare och opposition känner att de blivit lyssnade på och att det beslut som i slutändan fattas blir så bra som möjligt för så många som möjligt. Alla kan inte bli nöjda men får man möjlighet att påverka finns i alla fall chansen att man dämpar de mest besvikna rösterna. Dessutom vore det ju ett ypperligt tillfälle att lära eleverna demokrati i praktiken. Men det kräver att S vilja att diskutera är på riktigt och inte ett spel för gallerierna. Detta kommer att genomskådas och risken för missnöje ökar för varje gång S negligerar elevers eller oppositionens försök till konstruktiva diskussioner!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)