Att en majoritet av ledamöterna i Samfällda kyrkofullmäktige (KF) röstade ner Kyrkonämndens förslag till remissvar gällande ny pastoratsindelning vid årsskiftet 2013/2014 är bara att acceptera och respektera. Dock vet vi ännu inte hur det kommer att sluta, Stiftsstyrelsen (SS) har ännu inte tagit slutlig ställning!
Häromdagen slog mig plötsligt det märkliga i att kyrkans grundläggande uppdrag, Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission (GUDM), varit relativt undanskymda i debatten. Den har snarare präglats av organisatoriska frågor och församlingsegoism. Varken de (fåtal) remisser jag har tillgång till, allra minst KFs eget remissvar, eller de diskussioner som förts i olika sammanhang lägger någon större vikt vid GUDM. Visst nämns det men inte som några viktiga utgångspunkter. Som jag läser det har det varit viktigare att slåss för sitt eget än att ha sin utgungspunkt i det uppdrag vi fått!
För att inte denna text skall bli för lång nöjer jag mig med att skriva om det diakonala uppdraget. Inte för att de andra är oviktiga (tvärtom, jag lägger ingen värdering i detta!), utan för att jag tror att just diakonin står inför den största utmaningen!
En viktig uppmaning hittar vi i det som kommit att kallas människosonens dom: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder (och systrar), det har ni gjort för mig”(Matt 25:40). Vi är alltså skyldiga att hjälpa de svaga!
Det är ett faktum att vissa församlingar är starkare och andra är svagare, vad gäller ekonomiska och sociala förutsättningar samt kyrkotillhörighet (detta har förmodligen ett samband), vilket leder till att dessa församlingar får begränsade möjligheter att möte de stora behov som finns. Jag har svårt att se hur församlingar som pratar om solidaritet, samtidigt kan vilja slå undan benen på de församlingar som endast med stor svårighet kommer att kunna fullfölja vårt uppdrag att vara kyrka i Örebro. Om någon kan presentera starka hållbara argument för hur vi i en organisation med självständiga församlingar skall kunna fullfölja detta uppdrag är jag beredd att ompröva mitt ställningstagande. Till dess kommer jag dock, såvida inte SS väljer att fullfölja sin linje att Örebro skall bilda ett gemensamt pastorat, att fortsätta oroa mig för hur vi skall kunna hjälpa och stödja dem svaga och därmed också Jesus själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar