Schlager viktigare än demokrati?

Nästa fredag (5/3) invigs ”Örebro 2010”, ett jubileumsår som fått stark kritik redan innan det påbörjats. Det man främst skjutit in sig på kopplingen till valet av Jean Bastiste Bernadotte till tronföljare här i Örebro 1810, och kallar hela firandet för kungafjäsk. Man har försökt stoppa detta genom att boka torg och anordna alternativt firande. Självklart har man rätt till det och självklart kan man ha synpunkter på monarkin, det har jag också det vet alla som känner mig, men vi har det statsskick vi har och trots allt gläder jag mig åt att vi nu, samtidigt som vi sätter vår vackra stad på kartan, får fira viktiga milstolpar i vår historia.

För det är egentligen det hela firandet går ut på. Som framgär av länken ovan har det utarbetats tre olika teman som skall stå i fokus, nämligen ”Fred, frihet och demokrati”, ”Tryckfrihet/det fria ordet” och ”Form design och måltid”. Sen att det hela kulminerar i ett ”kungafirande” den 21 augusti ser jag mest som ett evenemang bland många under detta jubileumsår.

Dagens därpå avgörs Melodifestivalen, Andra chansen på Conventum. Ett evenemang som det förvisso finns olika åsikter om men som man inte alls ifrågasatt på samma sätt. I det första fallet handlar det och kungafjäsk och dyr slutnota (enligt kritikerna) och i det senare fallet handlar det om glam och glamour.

Det är alltså helt OK att festa loss och ha kul, men inte värt att ens uppmärksamma de demokratiska framsteg som Riksmötet i Örebro år 1810 var startskottet för???

ÄNTLIGEN!

Idag presenterade NA det nya busslinjenätet, vilket har en glädjande utformning. Att döma av kommentarerna till artikeln är många nöjda MEN…

Varför detta gnäll? Alla kan inte bli nöjda och alla kan inte ta sig från punkt A till punkt B utan att behöva byta. Själv kommer jag att bli hyfsat gynnad av det nya linjenätet, men självklart kommer det att krävas vissa byten ibland. Men så är det överallt och med tanke på att man lovat en tätare tidtabell (ännu ej publicerad på länstrafikens hemsida) är jag inte särskilt orolig.

Den/de som beklagar att Lundbybussarna även fortsättningsvis kommer att gå genom Vivalla har inte förstått demokratins kärna. Detta är i enlighet med ett folkomröstningsresultat i somras och även om jag kan hålla med kritikerna i sak har jag all respekt för den demokratiska process som föregick beslutet!

Sen vet vi ju inte hur det faktiskt kommer att fungera men innan detta startats och vi fått en rimlig chans att utvärdera tänker i alla fall jag vara positiv och hoppas att det blir så bra som det ser ut och som det är tänkt!

OS: Topp 3 så här långt

1. Anjas bragdbrons! Tveklöst, bara att hon kom till start mindre än ett dygn efter att hon nästan slagit ihjäl sig är ju en bragd i sig. Behöver bragdmedajkommittén överhuvudtaget sammanträda i höst?

2. Skidherrarnas dubbeltriumf/laginsats igår kväll.

3. Annas skiathlonsilver. Haagtastiskt!

Bubblare: Kallas guld hade vi ju nästan väntat oss och Ferrys potential kände vi ju till, men fortsätter de att leverera så har de helt klart chans att slå sig in på listan.

Så farligt är det väl inte?

I sitt förslag till kursplan förelår Skolverket att kristendomens särställning skall tonas ner enligt Aftonbladet. Man vill alltså ta bort skrivningar om att religionskunskapen skall skapa förståelse för vår historiska och kulturella utveckling. De tre stora religionernas, inte minst kristendomens, betydelse för hur västerländska samhällsutvecklingen samt hur kristendomen påverkat ”värde- och normsystem, lagstiftning och rättssystem, kultur och traditioner”.

Detta har inte mottagits väl. Bl.a. är man från frikyrkohåll rädd att det skapar en historielöshet hos ungdomarna, även om de välkomnar en allsidig religionsundervisning, då den haft så stor påverkan på vårt samhälle på en rad områden. Från Skolverket menar man att det även fortsättningsvis skall läras ut på vilket sätt kristensomen påverkat oss och att det inte är lätt att jämföra den gamla och nya kursplanen då de har olika fokus.

Även Evangeliska Frikyrkan (EFK) berar, enligt Nerikes Allehanda historielöshet och protesterar mot den föreslagna förändringen. Att man från Skolverket menar att det snarare handlar om att bredda undervisningen verkar inte lugna EFK. Hallsbergs kyrkoherde Ingemar Frenskar däremot verkar inte särskilt orolig över de nya skrivningarna, inte heller verkar de blivande lärare som intervjuades i dagens papperstidning särkilt bekymrade. Kristendomen kommer att få stor betydelse även framöver, det går inte att komma ifrån eftersom det är en naturlig del i undervisningen.

Jan Björklund vill (enligt AB ovan) avvakta det slutliga förslaget men menar att undervisningen skall vara ”allsidig och objektiv” men att det ska ligga en tyngdpunkt på kristendomen eftersom den ”är fundamental del i hela vår kultur och historia, det som har byggt vårt samhälle”.

Detta sammantaget gör att jag inte är särskilt oroad över den föreslagna förändringen även om man naturligtvis måste vara medveten om just detta. Frenskar har ju rätt i att det viktiga är vad man gör av det och skolverkets svar i artiklarna ger också lungande besked. Att kristendomen har en stor del i vårt historiska och kulturella arv är givet och därmed kommer dess betydelse att vara tydlig även framgent, allt annat vore ju orimligt.

Självklart är det bra med en diskussion och givetvis kan vi inte luta oss tillbaka och nöja oss med detta. Jag hoppas och tror att kristendomen kommer att leva vidare ett bra tag framöver. Kanske inte som dominerande religion, vi är redan nu alltmer sekulariserade, men som den viktig del av vår historia vilket skolan inte kan förneka. I så fall gör de inte sitt jobb, vilket jag förväntar mig.

Hur ska vi kunna undvika broder 4%?

Visst är det glädjande att det går bättre för Alliansen, även om skillnaderna från tidigare mätningar i de flesta fall är små och det därmed är svårt att säga om det egentligen hänt någonting alls (inslag börjar 26.06). Dock finns det smolk i glädjebägaren, nämligen att de små allianspartierna, framförallt Kd, balanserar farligt nära eller t.o.m. under 4%-spärren. Det är inte bra och stämmer till eftertanke, hur ska vi se till att alla partierna får ett tillräckligt stöd för att alliansen ska kunna fortsätta i regeringsställning?

Det kanske finns de som hoppas på att vi ska få se ”broder 4%” i det kommande valet, dvs. samma fenomen som tidigare förekom inom vänstern (fast då kallades det Kamrat 4%), att man stödröstar på Kd för att garantera att de blir kvar i riksdagen. Det hoppas inte jag.

Jag hoppas vi kan skapa ett debattklimat som tillåter alla partier att ta den plats de förtjänar och att vi tillsammans kan få förnyat förtroende efter valet. Men det kräver att inte minst M släpper ifrån sig en del mediautrymme och låter de mindre partierna ta mer plats. Som de säger i Alvedonreklamen:
"Är man stor måste man vara snäll"!

Sen när står akademin över grundlagen?

Det är tur att jag inte pluggar i Lund för då hade min blogg varit otänkbar, eller i alla fall ytterst tveksam, då den handlar nästan enbart om politik och religion. Enligt riktlinjerna bör dessa ämnen undvikas, vilket är konstigt eftersom man ju bedriver utbildning inom båda dessa områden.

Det blir inte mindre märkligt av att man genom dessa rekommendationer försöker sätta sig över grundlagens krav på bl.a. yttrandefrihet, informationsfrihet och religionsfrihet. Värt att nämna är väl också att myndigheter inte har rätt att begränsa/hindra publicering.

Visst kan det finnas skäl att fundera på hur de nya sociala medierna skall användas, men att agera så uppenbart grundlagsvidrigt kan knappast vara OK för en myndighet, vilket ju universitetet faktiskt är!

Bra rutet, Winberg!

De senaste dagarna har ifrågasättandet av Birgitta Ohlssons ministerutnämning haglat. Ingen har ifrågasatt hennes kompetens och engagemang, det som ifrågasatts är hennes möjligheter att klara ministeruppdraget eftesom hon väntar barn. Det är nästan (men bara nästan) lite komiskt hur många anser ser sig ha rätt att bestämma över, eller åtminstone ha synpunkter på, en blivande mammas val att göra karriär. Ingen skulle vara lika skeptisk om en blivande pappa tillfrågats och accepterat samma uppdrag, vilket är ganska konsktigt med tanke på att han blir lika mycket förälder som mamman, men det är inte lika självklart i vårt så "jämställda" samhälle.

Det är kanske inte så konstigt om borgerliga sympatisörer protesterar och säger ifrån, stöttar Birgitta mot dessa stenåldersattityder, men idag har hon även fått stöd från socialdemokratiskt håll.

Det är valresultatet som räknas!

Så brukar ofta politiker avsluta sina kommentarer till opinionsmätningar, särskilt om de är dåliga för det egna patiet/den egna alliansen(koalitionen) och även om jag inte är nån stor fan av klyschor så känns det faktiskt ganska relevant just nu. Utifrån den senaste veckans olika opinionsundersökningar är det omöjligt av ens gissa hur det kommer att gå. Det enda vi kan se är en indikation på att gapet mellan blocken minskar i takt med att dueller/debatter avverkas. Men vad det betyder i slutändan återstår att se!

Birgitta är inte Cecilia!

Det har den senaste tiden spekulerats i vem som skall efterträda Cecilia Malmström som EU-minister och det blev, inte helt oväntat Birgitta Ohlsson, stort GRATTIS!

Hon har förvisso ifrågasatts från många håll (även internt) inte minst för hennes frispråkighet i bl.a. FRA-frågan, men ingen kan ifrågasätta hennes konpetens och engagmang. Jag är övertygad om att den kommer att komma till sin rätt under hennes korta men intensiva ministerperiod fram till valet i September.

Att någon överhuvudtaget ifrågasätter hennes möjligheter att utföra ett bra jobb som minister p.g.a. en graviditet är djupt beklagligt, inte minst som historien visat att det går alldeles utmärkt att vara både minister och förälder samtidigt. Såväl Carl Bildt som Beatrice Ask var småbarnsföräldrar under sin förra ministerperiod 1991-1994. Ett socialdemokratiskt exempel är Lena Hallengren som fick barn under sin tid som skolminister. Det finns naturligtvis fler exempel på ministrar som kombinerat sitt uppdrag med föräldraskap, men dessa visar ju att det är fullt möjligt, så varför inte också Birgitta?

Vad som också stör mig är att vissa undrat vem som ska "ersätta" Cecilia Malmström som EU-minister. Något sådant har jag inte stött på idag men att man överhuvudtaget tänker i sådana termer är minst sagt förvånande. Ingen människa kan ersättas, hur kompetent efterträdaren än är, utan efterträdaren är en helt annan person med annan kompetens och andra infallsvinklar. Så är det givetvis i det här fallet också, men jag är övertygad om att Birgitta kommer att göra ett alldeles lysande jobb som EU-minister, men hon kommer att sätta SIN prägel på såväl arbetet som politiken.

Än en gång GRATTIS Birgitta, både till ministerposten och det kommande barnet!