Hvad vilja socialdemokraterna?

Signaturen ”Villrådig” pekar i dagens NA på den kluvenhet med vilken sossarna talar. På riksplanet är de emot RUT-avdraget, bl.a skattesubventionerad läxhjälp, medan Örebros sossar lovar fullt ut skattefinansierad läxhjälp. Detta är inte en lek med ord, det är en tydlig konflikt kring vad sossarna faktiskt står. ”Villrådig” är definitivt inte ensam om att undra vart de står egentligen. Det gör nog de flesta. Att vara överens i huvuddragen måste väl ändå vara lite av en förutsättning för att kunna locka och behålla väljare långsiktigt. Här har S uppenbarligen inte lyckats särskilt väl!

Vi får väl se vad dagens partiledarskifte innebär. Vem vet, Juholt kanske visar sig vara precis vad Socialdemokraterna, och därmed svensk politik, behöver. Den tomgång oppositionen, och därmed den politiska debatten, gått på de senaste månaderna är inte bra för någon. Så jag hoppas att längtan efter en tydlig och stark opposition som utmanar och ställer krav snart skall vara över!

Vit, grå eller svart rök från Sveavägen 68?

Nu har man äntligen lyckats krysta fram en kandidat-duo; Håkan Juholt partiledare och Carin Jämtin partisekreterare. Återstår att se hur starkt stödet egentligen är.

Den slutna processen har liknats vid påveval, där man låser in sig i ett rum och först då man är enig om efterträdare visar men det genom att elda (lappen med namnet ???) och visa det genom att det kommer vit rök, men frågan är hur vit röken är denna gång... De säger ju t.o.m. själv att de bara är föreslagna, ej (ännu) valda. Känns inte helt tryggt för sossarna, men de måste ju få en chans (förutsatt att de väljs) att visa vad de går för.

Utifrån den märkliga processen att komma fram till dessa förslag och med tanke på att de inte ens själva verkar säkra på att ha ett tillräckligt stöd är jag inte alls säker på att Alliansen behöver frukta denna duo. Men som sagt, väljs de måste de få en ärlig chans att visa vad de går för. Att döma ut nån i förväg är inte fair.

Men vilken färg röken från skorstenen på Sveavägen 68 har lär vi få veta ganska snart. Reaktioner och kommentarer lär inte vänta på sig...

Är Nuders kärlek till (s) så stark som han påstår?

Hur krisartat (s)-valberedningens arbete i jakten på ny partiledare är har jag såklart ingen aning om, men det är uppenbart att det brinner ganska rejält i knutarna nu. Det är bara drygt tre veckor tills det skall väljas en ny partiledare. I vanlig ordning vägrar de tänkbara kandidaterna svara på frågor om ev. kandidatur. Minst otydlig är Mikael Damberg som "vill vara med och ta ansvar" (oklart hur). Men de enda som svarat tydligt är de som INTE vill; Wallström, Bodström, Messing, Nuder... dock hoppas jag att vår nästa oppositionsledare finns i denna kvartett. Främst hoppas jag att Nuders motstridiga kroppsspråk tar ut sin rätt. I en rapportintervju den 24/1 är det tydligt att hans definitiva/oåterkalleliga NEJ egentligen betyder (eller kan komma att betyda) JA.

Så borde det också bli: Dels för att han är en stark och skicklig politiker med såväl kompetens som retorisk förmåga och dels för att behålla sin trovärdighet. Han har vid flera olika tillfällen sagt sig älska det socialdemokratiska partiet och att partiledare är det finaste uppdrag man kan få. Om han verkligen menar det så borde han vika sig illa kvickt!

Det är klart att det blir en tuffare valrörelse om 3,5 år men jag tror att även alliansen mår bra av en tydlig och stark opposition som vet vart den vill…

Palmemordet ur en tonårings perspektiv

För exakt 25 år sen, sånär som på en dryg halvtimme, vaknade jag risig och emlig i pappas säng (var egentligen alldeles för stor för det men jag var riktigt dålig), av att brorsan med statisk entonig röst sa ”Gomorron Sverige utgår, Palme mördad”. Ingen av oss förstod så han fick upprepa det och då for pappa upp och kastade sig framför TV:n. Själv tog jag det lite lugnare, men snubblade ändå över staketen som begränsade valparnas område till köket (och tvättstugan) och föll rakt på soffan där den gamla hunden låg och halvsov. Hon blev nog rätt skärrad och som ett resultat av det vägrade hon först låta mig sitta i soffan vilket gjorde att pappa för en sällsynt gång tvingades ryta i ordentligt för att hon skulle lugna sig.

Jag minns inte mycket av bilderna på TV:n eller vad som sades, men jag minns den hemska stämningen och utan att riktigt förstå varför så förstod jag i alla fall att det var nåt hemskt som hade hänt (mitt samhällsintresse var i princip noll på den tiden).

Några veckor senare blev den äldre hunden (drygt 12 år gammal), plötsligt sjuk och pappa bestämde sig för att det var dags för henne att få gå vidare till de sälla jaktmarkerna. Som den jägare han är så åkte han upp till stugan i skogen och sköt henne. Detta gjorde mig extremt chockad och upprörd. Han får skjuta hur många älgar och harar och rådjur och ripor…som helst men inte… det var helt fruktasvärt, så gör man bara inte!!!

Ja, vad är väl ett statsministermord mot detta???