Sexbrott och näthat

Den senaste veckan har vi sett två tydliga exempel på när känslorna rusar iväg med förnuftet. Dels har vi ”Linnéa” som sveks av såväl skolan som samhället och kyrkan, dels har vi justitieministern som blivit rejält kölhalad i såväl gamla som nya medier efter sitt hjärnsläpp om grälla kuvert till misstänkta sexbrottslingar. Dessa båda har på ytan inte mycket gemensamt, ”Linnéa” drabbades av kompisars och vuxenvärldens svek efter att hamnat i en fruktansvärd situation hon inte själv valt, medan Beatrice Ask klantade sig i tjänsten, väl medveten om vad den position hon har kan innebära.

Självklart är det skillnad på en våldtäkt och en praktgroda, och inga jämförelser skall göras i övrigt, men det båda tvingats stå ut med är ju många känslokalla och vidriga påhopp, inte minst på nätet. Jag tänker inte nämna några särskilda eller länka till någon blogg, dels av respekt för de drabbade men också därför att det förmodligen är just vad dessa ”tyckare” vill.

Jag lämnar ”Linnea” nu, men hoppas att hon får det stöd hon behöver, men avslutar med några reflektioner kring hetsjakten mot Beatrice Ask.

Det är en grundläggande rättsprincip att man skall anses oskyldig tills motsatsen bevisats så reaktionerna är i sig inte så konstiga. Det är också en grundläggande rättighet att uttrycka sina åsikter, så viktiga att de är inskrivna i Grundlagen! Det innebär dock inte att man får säga/skriva/göra vad som helst. Ett visst mått av sans och balans är önskvärt även om ilskan är påtaglig och även om kritiken i sig är befogad.

Det är en sak att som CUF skicka gredelina kuvert till justitieministern som en markering eller att som Thomas Bodström på ett balanserat sätt kräva hennes avgång (till dess hon insåg sitt misstag och bad om ursäkt, då backade han). En helt annan att sprida elakheter på allehanda bloggar och fansidor på facebook.

Hon har bett om ursäkt, vilket man bör respektera, så låt henne nu jobba vidare med sitt viktiga arbete för allas vår trygghet utan en massa elaka påhopp som saknar grund. Alla kan göra misstag, även justitieministrar, och när dessa rättats till bör också kritiken och elakheterna tystna!!!

Breddning valvinnare?

Om Peter Esaiassons spekulationer, att M:s förnyelse kan komma att öppna för SD, stämmer kanske det kan vara värt att fundera på en breddning av Alliansen. Inte så att vi ska släppa in SD i stugvärmen, tvärtom kanske vi skall se till att bredda alliansen lite, se till att täppa igen detta tomrum. Bli den breda mitten-högerallians vi vill vara.

Genom att låta respektive parti profilera sig hårdare får vi in en större bredd och tilltalar en bredare väljargrupp, samtidigt som vi minskar människors vilja att rösta på SD, då dessa frågor redan finns representerade inom Alliansen.

Nästan så jag börjar förstå muslimernas ilska

De senaste dagarna har yttrandefriheten och tryckfriheten diskuterats flitigt med anledning av mordplanerna på Lars Vilks. I gårdagens Debatt visade det sig att Vilks är fullt medveten om att hundar anses orena enligt Islam. Trots det valde han att göra den så omdiskuterade bilden av Mohammed som rondellhund, alltså en tydlig provokation. Reaktionerna är m.a.o. inte så konstiga även om det aldrig kan vara OK att bryta mot lagen för att göra sin röst hörd. Fredliga protester är en helt annan sak.

I samma program diskuterades varför det är OK att göra konst med Mohammed men inte av förintelsen. Vilks förklaring var att förintelsen ägt rum på riktigt men att tro bara handlar om tomtar och troll.

Man kan ha olika uppfattningar om huruvida Gud finns eller inte och vad tro egentligen innebär men för oss som har en tro, oavsett vi är kristna eller muslimer, oavsett vi kallar honom Gud eller Allah (vilket egentligen bara är olika ord för samma sak), oavsett vi ser Jesus som Guds son eller en av de största profeterna etc. är det ganska provocerande att få det avfärdat på detta sätt. För oss är det verklighet och Vilks sätt att vifta bort det är minst lika provocerande som rondellhunden (om inte värre).

Så även om jag inte försvarar det sätt på vilken en del muslimer reagerat, våldsyttringar kan aldrig accepteras, kan jag förstå att man kan bli provocerad av Vilks sätt att ifrågasätta och nedvärdera religion!

Vi får inte låta oss tystas!

En av dagens absolut största nyheter torde vara mordkomplotten mot Lars Vilks. Dels rapporteras om själva händelsen samt olika aspektar på den och dels förklarar olika media varför man gjort olika bedömningar om bildpublicering eller inte.

Oavsett vad man anser om det aktuella konstverket, själv är jag inte särskilt förtjust i det, måste man ha respekt för konstnären. Man ska inte nonchalera muslimernas upprördhet i sig. Upplever man detta och liknande konstverk som en skändning av "den främste profeten" får man ha respekt för det. Men de reaktioner som blivit; mordhot, bombhot, korsbränning (kan väl f.ö. knappast ses som annat än en skändning av en annan stor profet?) etc. kan aldrig accepteras. Protester och manifestationer är en sak, det är grundlagsfästa rättigheter (om vi nöjer oss med vår svenska kontext), hot och våld, t.o.m. mord är en helt annan.

Behovet att försvara yttrandefrihet och tryckfrihet är tydlig. Dels genom fredagens specialsidor i NA som förvisso var fejk men som inspirerats av autentiska artiklar och dels genom gårdagens massgripanden!

Läs mer i Expressen, Aftonbladet och Nerikes Allehanda

Så svårt kan det väl inte vara…

att kalla saker vid dess rätta namn?! Jo, tydligen! Låt mig ta två exempel:

Oppositionen envisas med att kalla såväl det nationella som det lokala styret ”högerallians/-koalition”, vilket möjligen kan ses som ett försök till retorisk fint, men det blir ju inte mer sant för det. Ingen av dessa partikonstellationer (Allians för Sverige eller Koalition Örebro) är några högersamarbeten. Såväl Fp som C får väl betecknas som liberala mittenpartier och såvitt jag vet är inte heller Mp något utpräglat högerparti.

I konsekvensens namn kanske jag borde sluta säga ”oppositionen” eftersom det finns risk för stigmatisering, upprepar men det tillräckligt ofta blir det sant, men så länge oppositionen vägrar korrigera sitt språk tänker inte heller jag göra det!

Ett annat exempel på när man försöker förvanska något i grunden bra är när man ”döper om” Örebro 2010 till ”Bernadottejubileet”. Man kan ha olika åsikter om monarkin, jag är inte heller helt komfortabel, men så länge vi har det statsskick vi har så får vi ha respekt för det. Att kalla Örebro 2010 för kungafjäsk är inte seriöst. Tittar man till programmet så har förvisso en del aktiviteter med kungahuset att göra men en stor del av programmet har helt andra teman och inriktningar, men den röda tråden är ju vår gemensamma historia. Bernadotte är en del av denna men det finns, som synes en hel del annat att uppmärksamma också.

Vad man är tycker om alliansen/koalitionen och Örebro 2010 så borde man ju kunna använda ett korrekt språk? Det är väl inte för mycket begärt?!