Att ge och ta kritik är inte alltid så lätt. Ibland kan det vara frestande att kritisera någon per definition eller ta till övertoner i stridens hetta. Jag är säkert inte oskyldig därvidlag men jag försöker så långt möjligt skilja på sak och person och att se till de argument som faktiskt framförs. I den mån en Sverigedemokrat råkar säga något vettigt, vilket sannerligen inte händer ofta, vägrar jag såga dem bara för att det kommer från ”fel håll”. Jag tror det är viktigt att se till sakfrågor och undvika personangrepp eller sandlådenivå även om det ibland är frestande, och ett första steg är att medvetandegöra problemet!
Den senaste tiden har en sådan konflikt varit tydligt. I princip hela förra mandatperioden ägnade sig Björn Sundin (s)-kommunalråd (i praktiken KSO) och hans kompisar åt att hacka på dåvarande KSO Staffan Werme (fp). Inte enbart på ett politiskt plan, vilket är helt i sin ordning, utan i stor utsträckning på ett personligt plan, vilket inte är ok! Ännu märkligare blir det när nyss nämnda Sundin i skarpa ordalag fördömer personangrepp. Jag håller med om att man bör undvika sådant men det blir ju inte särskilt trovärdigt när han själv ägnade sig åt sådant under förra mandatperioden. Som man bäddar får man ligga!
Werme skriver själv i sin blogg om den hetskampanj han drabbades av och önskar att det kan undvikas. Samtidigt konstaterar han att det är oundvikligt.
Jag tror att han har fel! Så länge vi accepterar den råare ton eller de elakheter som vissa ”roar” sig med kommer det givetvis att fortsätta, men om någon vågar sätta ner foten och medvetet undvika elakheter samt uppmana andra att göra likadant kan något hända på sikt. Att kritisera politiska motståndare skall vi fortsätta med men inte på ett elakt sätt eller med personangrepp. Skilj på sak och person!
Jag inser att jag låter naiv men vill vi en förändring måste vi också göra något åt det vi ogillar. Allt börjar hos en själv!
Läs också: Emma Sandkvists blogg
