Det senaste året har varit tufft – rent politiskt. Fulspel skitsnack och lögnanklagelser präglade första halvåret. Omvalsrörelsen var om möjligt ännu fulare än valrörelsen 2010. Att referera Valprövningsnämndens beslut var inte populärt hos socialdemokraterna. Att visa på fördelarna med vår politik jämfört med deras var inte heller populärt. Jag förnekar inte att det fanns mindre smickrande inslag även från oss men det ursäktar faktiskt inte de övertramp som gjordes. Stämningen trissades upp och i stridens hetta blev det inte helt lätt att lägga band på sig. Jag upptäckte dock (av en slump) att så länge jag inte använde ordet ”fusk” kunde även (vissa) sossar hålla med om att ”Vivallakampanjen” var ”tveksam”, ”på gränsen” eller t.o.m. ”felaktig” .
Den tuffa, stundtals ganska aggressiva, attityd man möttes av bakom tangentbord och på tidningssidor var som bortblåst på valtorget. Det var för det mesta en trevlig stämning och minglet mellan valstugorna bjöd på både kaffe och skratt. Den enda gång jag möttes av en otrevlig attityd var när jag av nyfikenhet läste SD:s vallöften som klistrats upp på en ”trottoarpratare”. En av SD:s valarbetare uppmärksammades på att jag stod där (förmodligen av en väljare) men snäste bara att ”hon är folkpartist”. Vill dock påstå att de flesta valarbetare inkl. SD:s är trevliga och om detta var det enda otrevliga liveminnet jag har så får jag vara glad. Kritiska väljare är sällan otrevliga utan just kritiska. Och de sossar som härjade på nätet höll sig antingen borta eller i skinnet.
Från hösten finns inte mycket att rapportera. De stängda dörrarna har varit alldeles för många och när förslagen, ex nedskärningarna på WUC, sipprat ut kommer de som en bomb. Men att kritisera dem är inte populärt. Då heter det plötsligt att det inte är beslutat och att dialog och utredning skall genomföras – i efterhand! Debattens vågor har gått, och går, höga och S har tvingats släppa in oppositionen.
Jag hoppas att denna turbulens kommer att leda till att S lär sig en läxa och att vi framöver kommer att se mer av öppenhet och mindre av härskartekniker. Jag hoppas också att Lena Baastads nästan mantraliknande uppmaning till oss alla på utbildningsdagen på Conventum, att vi skall vara snälla och trevliga mot varandra och att vi skall ha roligt i politiken, blir verklighet!
Det betyder inte att vi skall avstå tuffa debatter men de skall vara schyssta. Inga lögner, inget skitsnack, inga otrevligheter. Bara saklighet och öppenhet och intensiva men trevliga debatter.
Ja, låt oss glömma allt gammalt groll och hjälpas åt att göra det kommande året till ett kreativt, innovativt och trevligt år i politiken. För vår egen skull men också, kanske framförallt, för Örebroarnas!!!
onsdag 28 december 2011
onsdag 21 december 2011
Dialog och social demokrati – inget för Örebros Socialdemokrater!?
Häromdagen bloggade jag om bristen på dialog i samband med de aviserade neddragningarna på WUC. Och i dagens NA fick vi förklaringen. Såhär säger skolkommunalrådet Thomas Esbjörnsson (S): ”Skulle vi föra dialog om hela gymnasieskolan skulle vi behöva prata med alla. Den processen orkar vi inte med nu…” Han tycker helt enkelt att det är för jobbigt att lyssna på berörda parter. Det är väl bra att han är ärlig men det är oroande att han har en så nonchalant syn på demokrati och inflytande. Självklart borde alla inblandade få en möjlighet att yttra sig och påverka! Jag tror att alla inser nödvändigheten med att minska lokalbeståndet men varför inte göra det i samförstånd med berörda istället för att förstöra jullovet för elever och lärare på WUC. Så bråttom är det väl ändå inte! Demokrati tar tid men det är alltid bättre att jobba igenom förslagen ordentligt så att det blir genomtänkt och förankrat. Alla kan inte bli nöjda men har man fått vara med och tycka till kan man åtminstone få en chans att känna sig delaktig och samtidigt få en förståelse för de nödvändiga prioriteringarna.
Det kanske värsta i sammanhanget är att man inte verkar bry sig så mycket om hur framtiden blir för de elever med Asperber som funnit en trygg och fungerande utbildning på WUC. Dessa kommer sannolikt att få det svårare än övriga elever att finna en trygg och anpassad utbildning i ny och för dem okänd miljö. Visserligen menar deras pol. sek. att förslaget naturligtvis inte kommer att genomföras om det visar sig alldeles omöjligt. Jag tror inte jag är alltför konspiratorisk om jag påstår att det nog är mer ett försök att få tyst på en kritiker än en sann vilja att utreda och vid behov ompröva.
S hävdar envist att detta bara är ett förslag men de allra flesta har uppfattat det som ett beslut (även om det inte är formellt klubbat ännu). Jag tror att de allra flesta elever (och lärare) på WUC kommer att få den välbehövliga och efterlängtade julfriden störd av detta, men kanske framförallt Aspergereleverna som ju är extra känsliga för förändringar och ruckande av rutiner.
För ett knappt år sedan lanserade (S) partiledare Håkan Juholt begreppet ”social demokrati” som en grundläggande utgångspunkt för den socialdemokratiska politiken. Detta var alltså i korthet hans sätt att beskriva och trycka på vikten av att värna de svaga. Personer med Asperger behöver inte stoppas av sitt funktionshinder, men de måste få rätt förutsättningar att hantera det. Då kan de klara sig väl i samhället trots sina svårigheter.
Jag behöver inte tycka att allt Jan Björklund säger är superklokt, jag behöver inte hålla med Johan Pehrson eller Staffan Werme om precis allting (det gör jag inte heller), men när det gäller grundläggande värderingar bör vi vara överens. Detta torde även gälla Socialdemokraterna! Som jag uppfattar det så anser Håkan Juholt social demokrati så viktigt att han upprepar det otaliga gånger under kongresstalet, men även vid åtskilliga gånger senare. Alltså borde även Örebros socialdemokrater anamma detta, inte minst när det gäller WUC och (kanske främst) de elever som har extra svårt för snabba uppbrott och brutna rutiner!
Som sagt, man behöver inte hålla med sin partiledare om precis allting, men däremot i grundläggande frågor. Social demokrati verkar vara en sådan och därför är det anmärkningsvärt att den inte tillämpas i ett fall då det är så tydligt att den borde tillämpas! Men varken social demokrati eller dialog verkar vara något som Örebros socialdemokrater orkar bry sig om. Det är ju så knöligt och jobbigt…
Läs också: Kent
Det kanske värsta i sammanhanget är att man inte verkar bry sig så mycket om hur framtiden blir för de elever med Asperber som funnit en trygg och fungerande utbildning på WUC. Dessa kommer sannolikt att få det svårare än övriga elever att finna en trygg och anpassad utbildning i ny och för dem okänd miljö. Visserligen menar deras pol. sek. att förslaget naturligtvis inte kommer att genomföras om det visar sig alldeles omöjligt. Jag tror inte jag är alltför konspiratorisk om jag påstår att det nog är mer ett försök att få tyst på en kritiker än en sann vilja att utreda och vid behov ompröva.
S hävdar envist att detta bara är ett förslag men de allra flesta har uppfattat det som ett beslut (även om det inte är formellt klubbat ännu). Jag tror att de allra flesta elever (och lärare) på WUC kommer att få den välbehövliga och efterlängtade julfriden störd av detta, men kanske framförallt Aspergereleverna som ju är extra känsliga för förändringar och ruckande av rutiner.
För ett knappt år sedan lanserade (S) partiledare Håkan Juholt begreppet ”social demokrati” som en grundläggande utgångspunkt för den socialdemokratiska politiken. Detta var alltså i korthet hans sätt att beskriva och trycka på vikten av att värna de svaga. Personer med Asperger behöver inte stoppas av sitt funktionshinder, men de måste få rätt förutsättningar att hantera det. Då kan de klara sig väl i samhället trots sina svårigheter.
Jag behöver inte tycka att allt Jan Björklund säger är superklokt, jag behöver inte hålla med Johan Pehrson eller Staffan Werme om precis allting (det gör jag inte heller), men när det gäller grundläggande värderingar bör vi vara överens. Detta torde även gälla Socialdemokraterna! Som jag uppfattar det så anser Håkan Juholt social demokrati så viktigt att han upprepar det otaliga gånger under kongresstalet, men även vid åtskilliga gånger senare. Alltså borde även Örebros socialdemokrater anamma detta, inte minst när det gäller WUC och (kanske främst) de elever som har extra svårt för snabba uppbrott och brutna rutiner!
Som sagt, man behöver inte hålla med sin partiledare om precis allting, men däremot i grundläggande frågor. Social demokrati verkar vara en sådan och därför är det anmärkningsvärt att den inte tillämpas i ett fall då det är så tydligt att den borde tillämpas! Men varken social demokrati eller dialog verkar vara något som Örebros socialdemokrater orkar bry sig om. Det är ju så knöligt och jobbigt…
Läs också: Kent
onsdag 14 december 2011
Vad är egentligen en dialog?
Enkelt uttryckt (och enligt SAOL) betyder det helt enkelt ”samtal”, dvs att två eller flera personer pratar (även interaktivt) med varandra för att diskutera (dryfta, utbyta meningar, överlägga) om den bästa lösningen.
Detta verkar inte Socialdemokraterna i Örebro ha förstått. De anser snarare att de kan leverera ett förslag utan någon som helst information eller förankring två veckor innan jul. De hävdar visserligen att det inte är något beslut fattat ännu, och det är sant, att de är beredda att diskutera hur neddragningarna på WUC skall gå till. Inte om utan HUR! Det kallar inte jag dialog.
Att det är nödvändigt att göra förändringar i lokalbeståndet pga vikande elevkullar och ökande intresse för friskolor var den tidigare Koalitionen medveten om och försökte hantera genom att lägga ned Rudbecksskolan. Men det var tydligen ”fel” skola. Jag förstår inte varför, särskilt som tre av majoritetens ledande skolpolitiker erkänner i dagens NA att ”även om Rudbeckssolan hade varit nerlagd hade vi haft för mycket lokaler kvar”. De är alltså väl medvetna om att lokalöverskottet är stort, men istället för att ha en ordentlig dialog innan ”bomben” släpptes valde de att släppa den helt ut förvarning två veckor innan jul.
Begic och hans majoritetskolleger har helt rätt i att det inte är ett lätt beslut att lämna skollokaler, men att det kan vara nödvändigt, men varför göra det så klumpigt? Varför påbörjades inte (den påstådda) dialogen redan när insikten kom till er? Varför inte ge berörda elever och lärare men även opposition beskedet på att rimligare sätt som inte skapade så upprörda känslor? Varför inte redan från början vara tydliga med att det inte är beslutat något utan bara ett FÖRSLAG (det är i alla fall så majoriteten vill framställa det)? Kort sagt: varför skötte ni det inte snyggare?
Jag ifrågasätter inte nödvändigheten av att minska lokalbeståndet, det är rätt uppenbart, men jag ifrågasätter sättet majoriteten hanterat frågan. Dels var elever och lärare på WUC helt oförberedda då informationen kom, inga kontakter hade tagits och inga indikationer givits, och dels har de en mycket märkligt syn på tillgänglighet. Den skall enligt politiska sekreteraren John Johansson ske ”på alla fronter”. Vilka undrar jag. Enligt uppgift så var Kommunalrådet Thomas Esbjörnsson på plats på WUC igår men inte för att prata med elever och lärare utan för att sätta upp lappar om att man kunde kontakta just John om man hade frågor eller synpunkter. Varför i hela friden inte göra sig tillgänglig för samtal och dialog när man ändå är på plats???
Dessutom undrar jag verkligen vad John Johansson menar med ”på alla fronter”? Hans egen blogg verkar iaf inte omfattas, åtminstone inte när jag skriver. Jag har både igår och idag försökt få kläm på vad han menar. Igår gick det rätt bra men idag vägrar han att ens svara. Vi är oense JA, men det innebär inte att man kan behandla varandra hur som helst! Jag har verkligen försökt att vara saklig eller helt enkelt frågat och följdfrågat. Vissa klargöranden har han hett men när det kommer till dialogen lyckas han snarare öka antalet frågetecken än tvärtom. Har det förekommit en dialog innan mötet i fredags eller startar den först nu? Trots upprepade frågor har jag inte fått svar, nte på hela dagen… Det är nu sju och en halv timme, alltså nästan en hel arbetsdag, sedan jag skrev och inte minsta lilla reaktion trots att jag vet att han varit aktiv på andra sociala forum. Dialog på alla fronter eller härskarteknik (osynlgigörande)? Döm själva!
Jag var inte delaktig i förändringarna förra mandatperioden, då bl.a. Vasaskolan och Öknaskolan lades ner men såvitt jag vet så ordnades möten med elever och föräldrar för att just föra dialog. Att påstå något annat är lögn! Dessa dialoger fördes under lång tid INNAN besluten fattades, inte som ett slags ”vi får väl lyssna på er då men tro inte att ni kan påverka”.
Ja John Johansson m.fl, vad är egentligen en dialog?
Bloggar: Staffan Kent
Detta verkar inte Socialdemokraterna i Örebro ha förstått. De anser snarare att de kan leverera ett förslag utan någon som helst information eller förankring två veckor innan jul. De hävdar visserligen att det inte är något beslut fattat ännu, och det är sant, att de är beredda att diskutera hur neddragningarna på WUC skall gå till. Inte om utan HUR! Det kallar inte jag dialog.
Att det är nödvändigt att göra förändringar i lokalbeståndet pga vikande elevkullar och ökande intresse för friskolor var den tidigare Koalitionen medveten om och försökte hantera genom att lägga ned Rudbecksskolan. Men det var tydligen ”fel” skola. Jag förstår inte varför, särskilt som tre av majoritetens ledande skolpolitiker erkänner i dagens NA att ”även om Rudbeckssolan hade varit nerlagd hade vi haft för mycket lokaler kvar”. De är alltså väl medvetna om att lokalöverskottet är stort, men istället för att ha en ordentlig dialog innan ”bomben” släpptes valde de att släppa den helt ut förvarning två veckor innan jul.
Begic och hans majoritetskolleger har helt rätt i att det inte är ett lätt beslut att lämna skollokaler, men att det kan vara nödvändigt, men varför göra det så klumpigt? Varför påbörjades inte (den påstådda) dialogen redan när insikten kom till er? Varför inte ge berörda elever och lärare men även opposition beskedet på att rimligare sätt som inte skapade så upprörda känslor? Varför inte redan från början vara tydliga med att det inte är beslutat något utan bara ett FÖRSLAG (det är i alla fall så majoriteten vill framställa det)? Kort sagt: varför skötte ni det inte snyggare?
Jag ifrågasätter inte nödvändigheten av att minska lokalbeståndet, det är rätt uppenbart, men jag ifrågasätter sättet majoriteten hanterat frågan. Dels var elever och lärare på WUC helt oförberedda då informationen kom, inga kontakter hade tagits och inga indikationer givits, och dels har de en mycket märkligt syn på tillgänglighet. Den skall enligt politiska sekreteraren John Johansson ske ”på alla fronter”. Vilka undrar jag. Enligt uppgift så var Kommunalrådet Thomas Esbjörnsson på plats på WUC igår men inte för att prata med elever och lärare utan för att sätta upp lappar om att man kunde kontakta just John om man hade frågor eller synpunkter. Varför i hela friden inte göra sig tillgänglig för samtal och dialog när man ändå är på plats???
Dessutom undrar jag verkligen vad John Johansson menar med ”på alla fronter”? Hans egen blogg verkar iaf inte omfattas, åtminstone inte när jag skriver. Jag har både igår och idag försökt få kläm på vad han menar. Igår gick det rätt bra men idag vägrar han att ens svara. Vi är oense JA, men det innebär inte att man kan behandla varandra hur som helst! Jag har verkligen försökt att vara saklig eller helt enkelt frågat och följdfrågat. Vissa klargöranden har han hett men när det kommer till dialogen lyckas han snarare öka antalet frågetecken än tvärtom. Har det förekommit en dialog innan mötet i fredags eller startar den först nu? Trots upprepade frågor har jag inte fått svar, nte på hela dagen… Det är nu sju och en halv timme, alltså nästan en hel arbetsdag, sedan jag skrev och inte minsta lilla reaktion trots att jag vet att han varit aktiv på andra sociala forum. Dialog på alla fronter eller härskarteknik (osynlgigörande)? Döm själva!
Jag var inte delaktig i förändringarna förra mandatperioden, då bl.a. Vasaskolan och Öknaskolan lades ner men såvitt jag vet så ordnades möten med elever och föräldrar för att just föra dialog. Att påstå något annat är lögn! Dessa dialoger fördes under lång tid INNAN besluten fattades, inte som ett slags ”vi får väl lyssna på er då men tro inte att ni kan påverka”.
Ja John Johansson m.fl, vad är egentligen en dialog?
Bloggar: Staffan Kent
fredag 9 december 2011
Sossarna sparar och fegar!
I morse kunde vi läsa i NA att Brickebackens högstadium kommer att läggas ner ett år tidigare än planerat. Och nu kommer beskedet att den S-ledda majoriteten panikbromsar genom att lägga ner stora delar av verksamheten på Wadköpings Utbildningscenter (WUC). Detta för att spara 20 miljoner på skolområdet. Rimmar ganska illa med de löften man gick till val på.
Beslutet om nedläggningen av Brickebackens högstadium fattades av den tidigare Koalitionen men man lovade då att de som gick i högstadiet skulle få gå klart där. Men så blir det alltså inte.
När det gäller nedläggningen av stora delar av WUC:s verksamhet känns det varken genomtänkt eller seriöst. I valet lovade man att riva upp nedläggningen av Rudbeckskolan, vilket med facit i hand visade sig vara rent och skärt valfläsk! Tydligen finns det besparingsbehov och överskott på lokalyta, men Rudbeck skall vara kvar till varje pris. Nu snackar vi inte enbart ekonomi utan också svikna löften till elever och åtstramningar i verksamheten på andra skolor!
Det som gör det hela än med anmärkningsvärt är att de ytterst ansvariga håller sig undan. Får man tro FB-flödet så har varken ordf. Begic eller KSO Baastad ryggrad nog att stå för det utan låter andra ta smällarna. FEGT!!!
Media: NA
Beslutet om nedläggningen av Brickebackens högstadium fattades av den tidigare Koalitionen men man lovade då att de som gick i högstadiet skulle få gå klart där. Men så blir det alltså inte.
När det gäller nedläggningen av stora delar av WUC:s verksamhet känns det varken genomtänkt eller seriöst. I valet lovade man att riva upp nedläggningen av Rudbeckskolan, vilket med facit i hand visade sig vara rent och skärt valfläsk! Tydligen finns det besparingsbehov och överskott på lokalyta, men Rudbeck skall vara kvar till varje pris. Nu snackar vi inte enbart ekonomi utan också svikna löften till elever och åtstramningar i verksamheten på andra skolor!
Det som gör det hela än med anmärkningsvärt är att de ytterst ansvariga håller sig undan. Får man tro FB-flödet så har varken ordf. Begic eller KSO Baastad ryggrad nog att stå för det utan låter andra ta smällarna. FEGT!!!
Media: NA
torsdag 8 december 2011
De små partiernas väl och ve även M:s intresse!
Igår kom SCB:s senaste opinionsmätning vilket är glädjande läsning för M, mindre rolig läsning för de övriga Allianspartierna (oppositionen lämnar vi därhän). Att M är så framgångsrika är förstås glädjande för dem men utan Fp, C och Kd kommer inte Alliansen att kunna fortsätta som hittills. Alla, inklusive M, är beroende av varandra. Jag tror det vore förödande om M fortsätter att roffa åt sig väljarstöd på bekostnad av de mindre
Allianspartierna. Inte minst för M själva.
Jag ser här två möjliga scenarier: Antingen åker ett (eller i värsta fall flera) parti(er) ur Riksdagen och risken för regeringsskifte blir stor såvida inte M är tillräckligt stort i sig självt. Möjligen ett drömscenario för dem men knappast troligt inom överskådlig tid. Eller också spricker Alliansen då småpartierna tröttnar på att agera stödpartier åt M. Inte alls någon trevlig utveckling. Detta skriver jag inte enbart som Folkpartist, även om jag naturligtvis önskar och hoppas att fler ska upptäcka liberalismens styrka, utan även ur ett rent demokratiskt perspektiv.
Det är viktigt att så många som möjligt kan känna sig representerade och det sker bäst genom att flera partier finns representerade där besluten fattas. För att det skall bli hanterbart tror jag dock det är viktigt med de spärrar som finns. Ju fler partier desto mer tungrott blir det, men också mer demokratiskt. I toerin skulle hela 25 partier kunna ta plats i riksdagen men det är naturligtvis varken önskvärt eller praktiskt möjligt. Dock tror jag det är lagom med det antal partier vi har idag. Möjligen med undantag av SD (och V), men respekten för demokratin gör att jag känner mig rätt komfortabel trots dessa partiers ”märkliga” åsikter. Är det så väljarna vill ha det så får vi helt enkelt respektera det.
Men vill Alliansen fortsätta styra och utveckla Sverige måste vi värna samarbetet och låta ALLA partier få samma möjligheter att utvecklas och växa. Jag har full förståelse för att M vill driva sin politik och att de gläds åt de stora opinionsframgångarna, men jag tror att de flesta (innerst inne) inser att samtliga fyra partier behövs och att det är viktigt med en någorlunda rimlig balans partierna emellan.
Det är ett faktum att det är först efter att Alliansen bildades som ett stabilt och långvarigt borgerligt styre blev verklighet. Senast det begav sig (1976-1982) var det skakigt och olika regeringsblidningarna avlöste varandra i rask takt. Men i och med att Alliansen bildades 2004 och segrade i valet 2006 bröts ett till synes i det närmaste evigt sossestyre. Det visade sig dessutom starkt och hållbart. 2010 blev, för första gången, en intakt borgerlig konstellation omvald. Låt oss ta vara på det förtroende som byggts upp under dessa år och utveckla samarbetet ytterligare. Det är långt till valet och S rasar i opinionen men vi kan inte slå oss till ro och invänta en promenadseger om knappt tre år. Särskilt inte som de små partierna är så små. De ligger rätt nära 4%-spärren (Kd t.o.m. under) och detta måste vi jobba på att ändra så snart som möjligt.
Valrörelsen är redan full gång (startar i princip redan dagen efter valet) och bara med gemensamma krafter kan vi se till att få en tredje mandatperiod. Detta torde även ligga i M:s intresse!
För att se de exakta siffrorna kan ni gå till i princip vilken dagstidning som helst, här får ni ett exempel: NA
Blogg: Staffan
Allianspartierna. Inte minst för M själva.
Jag ser här två möjliga scenarier: Antingen åker ett (eller i värsta fall flera) parti(er) ur Riksdagen och risken för regeringsskifte blir stor såvida inte M är tillräckligt stort i sig självt. Möjligen ett drömscenario för dem men knappast troligt inom överskådlig tid. Eller också spricker Alliansen då småpartierna tröttnar på att agera stödpartier åt M. Inte alls någon trevlig utveckling. Detta skriver jag inte enbart som Folkpartist, även om jag naturligtvis önskar och hoppas att fler ska upptäcka liberalismens styrka, utan även ur ett rent demokratiskt perspektiv.
Det är viktigt att så många som möjligt kan känna sig representerade och det sker bäst genom att flera partier finns representerade där besluten fattas. För att det skall bli hanterbart tror jag dock det är viktigt med de spärrar som finns. Ju fler partier desto mer tungrott blir det, men också mer demokratiskt. I toerin skulle hela 25 partier kunna ta plats i riksdagen men det är naturligtvis varken önskvärt eller praktiskt möjligt. Dock tror jag det är lagom med det antal partier vi har idag. Möjligen med undantag av SD (och V), men respekten för demokratin gör att jag känner mig rätt komfortabel trots dessa partiers ”märkliga” åsikter. Är det så väljarna vill ha det så får vi helt enkelt respektera det.
Men vill Alliansen fortsätta styra och utveckla Sverige måste vi värna samarbetet och låta ALLA partier få samma möjligheter att utvecklas och växa. Jag har full förståelse för att M vill driva sin politik och att de gläds åt de stora opinionsframgångarna, men jag tror att de flesta (innerst inne) inser att samtliga fyra partier behövs och att det är viktigt med en någorlunda rimlig balans partierna emellan.
Det är ett faktum att det är först efter att Alliansen bildades som ett stabilt och långvarigt borgerligt styre blev verklighet. Senast det begav sig (1976-1982) var det skakigt och olika regeringsblidningarna avlöste varandra i rask takt. Men i och med att Alliansen bildades 2004 och segrade i valet 2006 bröts ett till synes i det närmaste evigt sossestyre. Det visade sig dessutom starkt och hållbart. 2010 blev, för första gången, en intakt borgerlig konstellation omvald. Låt oss ta vara på det förtroende som byggts upp under dessa år och utveckla samarbetet ytterligare. Det är långt till valet och S rasar i opinionen men vi kan inte slå oss till ro och invänta en promenadseger om knappt tre år. Särskilt inte som de små partierna är så små. De ligger rätt nära 4%-spärren (Kd t.o.m. under) och detta måste vi jobba på att ändra så snart som möjligt.
Valrörelsen är redan full gång (startar i princip redan dagen efter valet) och bara med gemensamma krafter kan vi se till att få en tredje mandatperiod. Detta torde även ligga i M:s intresse!
För att se de exakta siffrorna kan ni gå till i princip vilken dagstidning som helst, här får ni ett exempel: NA
Blogg: Staffan
måndag 5 december 2011
Sällan har väl en klyscha ekat så tomt??!
Under helgens socialdemokratiska förtroenderåd fick vi äntligen något slags besked om vad S vill framöver. Det har varit tunnsått på den fronten under hösten. Mycket tid och energi har gått åt till att hantera en kris som bara förvärrats. Varje avvärjd brandhärd har ersatts av ett antal nya och till slut blev det ohanterligt på riktigt. Detta är tydligt för de allra flesta. Men inte för dem det borde vara tydligt för, VU och partiledaren själv.
För Alliansen är det förstås bra att han stannar så länge som möjligt men för samhällsutvecklingen är det katastrof. En skicklig regering är beroende av en kraftfull opposition för att kunna leverera på topp. Oppositionen behöver vind i seglen för att orka kämpa vidare. Att Juholt envist upprepar att det är valet som gäller är förvisso sant men ingenting att falla tillbaka på idag. Sällan har väl den klyschan ekat så tomt som nu?! Valet är fortfarande flera år bort och politiken kan knappast stagnera så länge. Vi är faktiskt skyldiga medborgarna att driva utvecklingen framåt, och vi är skyldiga att göra det nu!
Att det tydligaste beskedet på helgens förtroenderåd handlade om att förbjuda vinster i äldreomsorgen kan tyckas självklart men är egentligen märkligt. Dels innebär ju bolag per definition ett vinstintresse och dels ansågs ju vinster i vården helt ok så sent som i oktober för två år sedan. Såvida det inte går ut över kvaliteten. Men det vill väl alla?!! De skräckrapporter vi fått den senaste tiden mår nog alla dåligt av. Men lösningen är knappast att i sann populistisk anda vända kappan efter vinden och ropa på förbud. Tvärtom finns lösningen i enkel ”tillgång-efterfrågan”-logik. Håller inte vården måttet väljs den bort (eller läggs ner) till förmån för ett boende, offentligt eller privat, som lever upp till förväntningarna. Svårare än så är det egentligen inte. Vinster är alltså inte fel men de måste användas rätt! Investeringar i vården för att säkra dess kvalité bör prioriteras före populistretorik.
Dessutom borde Juholt avstå ”valet gäller”- klyschan till förmån för praktisk konkret politik!
Bloggar: Staffan och Kent
För Alliansen är det förstås bra att han stannar så länge som möjligt men för samhällsutvecklingen är det katastrof. En skicklig regering är beroende av en kraftfull opposition för att kunna leverera på topp. Oppositionen behöver vind i seglen för att orka kämpa vidare. Att Juholt envist upprepar att det är valet som gäller är förvisso sant men ingenting att falla tillbaka på idag. Sällan har väl den klyschan ekat så tomt som nu?! Valet är fortfarande flera år bort och politiken kan knappast stagnera så länge. Vi är faktiskt skyldiga medborgarna att driva utvecklingen framåt, och vi är skyldiga att göra det nu!
Att det tydligaste beskedet på helgens förtroenderåd handlade om att förbjuda vinster i äldreomsorgen kan tyckas självklart men är egentligen märkligt. Dels innebär ju bolag per definition ett vinstintresse och dels ansågs ju vinster i vården helt ok så sent som i oktober för två år sedan. Såvida det inte går ut över kvaliteten. Men det vill väl alla?!! De skräckrapporter vi fått den senaste tiden mår nog alla dåligt av. Men lösningen är knappast att i sann populistisk anda vända kappan efter vinden och ropa på förbud. Tvärtom finns lösningen i enkel ”tillgång-efterfrågan”-logik. Håller inte vården måttet väljs den bort (eller läggs ner) till förmån för ett boende, offentligt eller privat, som lever upp till förväntningarna. Svårare än så är det egentligen inte. Vinster är alltså inte fel men de måste användas rätt! Investeringar i vården för att säkra dess kvalité bör prioriteras före populistretorik.
Dessutom borde Juholt avstå ”valet gäller”- klyschan till förmån för praktisk konkret politik!
Bloggar: Staffan och Kent
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)