Kan Kalla, kan Alliansen!

Idag fick vi äntligen lite goda nyheter inför valet. Gapet mellan blocken har minskat rejält! Dock är det fortfarande långt kvar. Betydligt längre än det var vid samma tidpunkt inför förra valet 2010. Det återstår m.a.o mycket arbete och vi kan inte nöja oss med att trenden är positiv.

Många skulle säkert säga att det är typiskt politiker att jubla i medvind och vifta bort dåliga mätningar med att det är långt kvar till valet och att det är den enda opinionsmätning som gäller. Det är naturligtvis helt sant att det är valet som gäller och jag tar verkligen inte ut något i förskott, mycket hårt arbete återstår, men jag konstaterar att väljarna inte verkar ha bestämt sig slutgiltigt och att mycket kan hända fram till valdagen.

En och annan (många?) inom oppositionen skulle säkert önska att vi bara ger upp och inser att det är kört. Men varför skulle vi göra det? Det är inte kört förrän den sista vallokalen stänger och rösterna räknats. Först då vet vi hur väljarna vill att Sverige/regionerna/kommunerna skall styras de kommande fyra åren!

När det ser som mest hopplöst ut är det viktigt att påminna sig om att ingenting är omöjligt. Jag väljer bilden av den ursinnigt spurtande Charlotte Kalla, som vägrade ge upp hoppet om medalj bara för att utgångsläget var riktigt riktigt uselt. Att ta in 25 sekunder på fem km borde inte var möjligt, men bevisligen går det. Och följaktligen borde det vara fullt möjligt att minska glappet till oppositionen successivt under de kommande månaderna, för att spurta förbi dem dagarna innan valet (om inte förr).

Kan Kalla, kan Allansen!

De små partiernas väl och ve även M:s intresse!

Igår kom SCB:s senaste opinionsmätning vilket är glädjande läsning för M, mindre rolig läsning för de övriga Allianspartierna (oppositionen lämnar vi därhän). Att M är så framgångsrika är förstås glädjande för dem men utan Fp, C och Kd kommer inte Alliansen att kunna fortsätta som hittills. Alla, inklusive M, är beroende av varandra. Jag tror det vore förödande om M fortsätter att roffa åt sig väljarstöd på bekostnad av de mindre
Allianspartierna. Inte minst för M själva.

Jag ser här två möjliga scenarier: Antingen åker ett (eller i värsta fall flera) parti(er) ur Riksdagen och risken för regeringsskifte blir stor såvida inte M är tillräckligt stort i sig självt. Möjligen ett drömscenario för dem men knappast troligt inom överskådlig tid. Eller också spricker Alliansen då småpartierna tröttnar på att agera stödpartier åt M. Inte alls någon trevlig utveckling. Detta skriver jag inte enbart som Folkpartist, även om jag naturligtvis önskar och hoppas att fler ska upptäcka liberalismens styrka, utan även ur ett rent demokratiskt perspektiv.

Det är viktigt att så många som möjligt kan känna sig representerade och det sker bäst genom att flera partier finns representerade där besluten fattas. För att det skall bli hanterbart tror jag dock det är viktigt med de spärrar som finns. Ju fler partier desto mer tungrott blir det, men också mer demokratiskt. I toerin skulle hela 25 partier kunna ta plats i riksdagen men det är naturligtvis varken önskvärt eller praktiskt möjligt. Dock tror jag det är lagom med det antal partier vi har idag. Möjligen med undantag av SD (och V), men respekten för demokratin gör att jag känner mig rätt komfortabel trots dessa partiers ”märkliga” åsikter. Är det så väljarna vill ha det så får vi helt enkelt respektera det.

Men vill Alliansen fortsätta styra och utveckla Sverige måste vi värna samarbetet och låta ALLA partier få samma möjligheter att utvecklas och växa. Jag har full förståelse för att M vill driva sin politik och att de gläds åt de stora opinionsframgångarna, men jag tror att de flesta (innerst inne) inser att samtliga fyra partier behövs och att det är viktigt med en någorlunda rimlig balans partierna emellan.

Det är ett faktum att det är först efter att Alliansen bildades som ett stabilt och långvarigt borgerligt styre blev verklighet. Senast det begav sig (1976-1982) var det skakigt och olika regeringsblidningarna avlöste varandra i rask takt. Men i och med att Alliansen bildades 2004 och segrade i valet 2006 bröts ett till synes i det närmaste evigt sossestyre. Det visade sig dessutom starkt och hållbart. 2010 blev, för första gången, en intakt borgerlig konstellation omvald. Låt oss ta vara på det förtroende som byggts upp under dessa år och utveckla samarbetet ytterligare. Det är långt till valet och S rasar i opinionen men vi kan inte slå oss till ro och invänta en promenadseger om knappt tre år. Särskilt inte som de små partierna är så små. De ligger rätt nära 4%-spärren (Kd t.o.m. under) och detta måste vi jobba på att ändra så snart som möjligt.

Valrörelsen är redan full gång (startar i princip redan dagen efter valet) och bara med gemensamma krafter kan vi se till att få en tredje mandatperiod. Detta torde även ligga i M:s intresse!

För att se de exakta siffrorna kan ni gå till i princip vilken dagstidning som helst, här får ni ett exempel: NA

Blogg: Staffan

Hur ska vi kunna undvika broder 4%?

Visst är det glädjande att det går bättre för Alliansen, även om skillnaderna från tidigare mätningar i de flesta fall är små och det därmed är svårt att säga om det egentligen hänt någonting alls (inslag börjar 26.06). Dock finns det smolk i glädjebägaren, nämligen att de små allianspartierna, framförallt Kd, balanserar farligt nära eller t.o.m. under 4%-spärren. Det är inte bra och stämmer till eftertanke, hur ska vi se till att alla partierna får ett tillräckligt stöd för att alliansen ska kunna fortsätta i regeringsställning?

Det kanske finns de som hoppas på att vi ska få se ”broder 4%” i det kommande valet, dvs. samma fenomen som tidigare förekom inom vänstern (fast då kallades det Kamrat 4%), att man stödröstar på Kd för att garantera att de blir kvar i riksdagen. Det hoppas inte jag.

Jag hoppas vi kan skapa ett debattklimat som tillåter alla partier att ta den plats de förtjänar och att vi tillsammans kan få förnyat förtroende efter valet. Men det kräver att inte minst M släpper ifrån sig en del mediautrymme och låter de mindre partierna ta mer plats. Som de säger i Alvedonreklamen:
"Är man stor måste man vara snäll"!

Det är valresultatet som räknas!

Så brukar ofta politiker avsluta sina kommentarer till opinionsmätningar, särskilt om de är dåliga för det egna patiet/den egna alliansen(koalitionen) och även om jag inte är nån stor fan av klyschor så känns det faktiskt ganska relevant just nu. Utifrån den senaste veckans olika opinionsundersökningar är det omöjligt av ens gissa hur det kommer att gå. Det enda vi kan se är en indikation på att gapet mellan blocken minskar i takt med att dueller/debatter avverkas. Men vad det betyder i slutändan återstår att se!