Idag fick vi äntligen lite goda nyheter inför valet. Gapet mellan blocken har minskat rejält! Dock är det fortfarande långt kvar. Betydligt längre än det var vid samma tidpunkt inför förra valet 2010. Det återstår m.a.o mycket arbete och vi kan inte nöja oss med att trenden är positiv.
Många skulle säkert säga att det är typiskt politiker att jubla i medvind och vifta bort dåliga mätningar med att det är långt kvar till valet och att det är den enda opinionsmätning som gäller. Det är naturligtvis helt sant att det är valet som gäller och jag tar verkligen inte ut något i förskott, mycket hårt arbete återstår, men jag konstaterar att väljarna inte verkar ha bestämt sig slutgiltigt och att mycket kan hända fram till valdagen.
En och annan (många?) inom oppositionen skulle säkert önska att vi bara ger upp och inser att det är kört. Men varför skulle vi göra det? Det är inte kört förrän den sista vallokalen stänger och rösterna räknats. Först då vet vi hur väljarna vill att Sverige/regionerna/kommunerna skall styras de kommande fyra åren!
När det ser som mest hopplöst ut är det viktigt att påminna sig om att ingenting är omöjligt. Jag väljer bilden av den ursinnigt spurtande Charlotte Kalla, som vägrade ge upp hoppet om medalj bara för att utgångsläget var riktigt riktigt uselt. Att ta in 25 sekunder på fem km borde inte var möjligt, men bevisligen går det. Och följaktligen borde det vara fullt möjligt att minska glappet till oppositionen successivt under de kommande månaderna, för att spurta förbi dem dagarna innan valet (om inte förr).
Kan Kalla, kan Allansen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar