Igår kom SCB:s senaste opinionsmätning vilket är glädjande läsning för M, mindre rolig läsning för de övriga Allianspartierna (oppositionen lämnar vi därhän). Att M är så framgångsrika är förstås glädjande för dem men utan Fp, C och Kd kommer inte Alliansen att kunna fortsätta som hittills. Alla, inklusive M, är beroende av varandra. Jag tror det vore förödande om M fortsätter att roffa åt sig väljarstöd på bekostnad av de mindre
Allianspartierna. Inte minst för M själva.
Jag ser här två möjliga scenarier: Antingen åker ett (eller i värsta fall flera) parti(er) ur Riksdagen och risken för regeringsskifte blir stor såvida inte M är tillräckligt stort i sig självt. Möjligen ett drömscenario för dem men knappast troligt inom överskådlig tid. Eller också spricker Alliansen då småpartierna tröttnar på att agera stödpartier åt M. Inte alls någon trevlig utveckling. Detta skriver jag inte enbart som Folkpartist, även om jag naturligtvis önskar och hoppas att fler ska upptäcka liberalismens styrka, utan även ur ett rent demokratiskt perspektiv.
Det är viktigt att så många som möjligt kan känna sig representerade och det sker bäst genom att flera partier finns representerade där besluten fattas. För att det skall bli hanterbart tror jag dock det är viktigt med de spärrar som finns. Ju fler partier desto mer tungrott blir det, men också mer demokratiskt. I toerin skulle hela 25 partier kunna ta plats i riksdagen men det är naturligtvis varken önskvärt eller praktiskt möjligt. Dock tror jag det är lagom med det antal partier vi har idag. Möjligen med undantag av SD (och V), men respekten för demokratin gör att jag känner mig rätt komfortabel trots dessa partiers ”märkliga” åsikter. Är det så väljarna vill ha det så får vi helt enkelt respektera det.
Men vill Alliansen fortsätta styra och utveckla Sverige måste vi värna samarbetet och låta ALLA partier få samma möjligheter att utvecklas och växa. Jag har full förståelse för att M vill driva sin politik och att de gläds åt de stora opinionsframgångarna, men jag tror att de flesta (innerst inne) inser att samtliga fyra partier behövs och att det är viktigt med en någorlunda rimlig balans partierna emellan.
Det är ett faktum att det är först efter att Alliansen bildades som ett stabilt och långvarigt borgerligt styre blev verklighet. Senast det begav sig (1976-1982) var det skakigt och olika regeringsblidningarna avlöste varandra i rask takt. Men i och med att Alliansen bildades 2004 och segrade i valet 2006 bröts ett till synes i det närmaste evigt sossestyre. Det visade sig dessutom starkt och hållbart. 2010 blev, för första gången, en intakt borgerlig konstellation omvald. Låt oss ta vara på det förtroende som byggts upp under dessa år och utveckla samarbetet ytterligare. Det är långt till valet och S rasar i opinionen men vi kan inte slå oss till ro och invänta en promenadseger om knappt tre år. Särskilt inte som de små partierna är så små. De ligger rätt nära 4%-spärren (Kd t.o.m. under) och detta måste vi jobba på att ändra så snart som möjligt.
Valrörelsen är redan full gång (startar i princip redan dagen efter valet) och bara med gemensamma krafter kan vi se till att få en tredje mandatperiod. Detta torde även ligga i M:s intresse!
För att se de exakta siffrorna kan ni gå till i princip vilken dagstidning som helst, här får ni ett exempel: NA
Blogg: Staffan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar