De senaste veckorna har jag varit mer eller mindre engagerad i eller intresserad av två parallella frågor – den S-ledda majoritetens märkliga prioriteringar och den föreslagna pastoratsförändringen. Det är spännande hur olika man kan se på samma sak!
Den S-ledda majoriteten anser uppenbarligen att enorma trafiklösningar och ”gratis” bio för gymnasister är viktigare än en väl fungerande utbildning (nedläggningen av WUC) och läromedel till grundskolan eller frukt till lärare (köpstopp). Detta protesterar Fp, med rätta, kraftigt mot!
Igår kom handlingarna till nästa veckas kyrkofullmäktige. Den stora frågan är hur vi som fullmäktige skall ställa oss till den föreslagna sammanläggnigen av de nuvarande församlingarna/pastoraten till ett enda stort pastorat. Jag ska naturligtvis inte föregå fullmäktiges sammanträde men med tanke på den i vissa delar ganska infekterade konflikt som uppstått, mellan de som stöder stiftstyrelsens förslag och de som anser att tre av församlingarna skall på bli fria och självständiga, är det en inte altför vågad gissning att debattem kommer att bli rejäl.
Som av en händelse är helgens och den kommande veckans tema "Enheten i Kristus". Texterna handlar om att liksom Herren är en skall vi vara ett. Att döma av insändarreaktioner och livedebatter så lär det inte bli mycket av en(ig)het på tisdag. Jag tror inte vi skall tolka Johannes som att ett pastorat är det enda rimliga, men jag tror det är viktigt att vi går in i debatten med öppna och ödmjuka sinnen där vi lyssnar på varandra och tar till oss varandras argument. Att vi sen (med största sannolikhet) kommer till olika slutsatser och att alla inte kan bli nöjda får vi helt enkelt hantera.
Detta förhållningssätt bör prägla alla diskussioner, såväl kyrkliga som politiska. Vän av ordning påpekar säkert att det tillhör sakens natur att majoritet och opposition är oense. Det är naturligtvis sant men det innebär inte (borde inte innebära) att den som har "fel" uppfattning skall kölhalas. Offentlig debatt är bra men att jag inte skulle tåla att man säger emot (vilket jag anklagats för) är felaktigt, ja t.o.m en lögn! Jag är öppen för att diskutera, det är härskarteknikerna jag är allergisk mot! Ifrågasätt mig gärna men gör det ödmjukt och med respekt, inte på ett dömande eller mästrande sätt!
Svaret på rubrikens fråga är förmodligen beroende på vem man frågar men vad vi borde kunna vara överens om är att alla bör få komma till tals (i såväl samhälle som kyrka), utan att bli nertryckt eller dumförklarad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar