Nu har det blossat upp en fråga som i omfattning vida överstiger nedläggningen av WUC men som sannolikt inte kommer få bråkdelen så stor uppmärksamhet. Sju av Svenska kyrkans församlingar i Örebro föreslås bilda ett enda gemensamt pastorat fr.o.m. årsskiftet 2014.
Jag har stor respekt för de elever, lärare, föräldrar och politiker (jag var en av dem) som stred för WUC:s bevarande men i det nu aktuella fallet omfattas samtliga enheter inom Örebro Kyrkliga samfällighet och 10 000 människor berörs, direkt eller indirekt.
Den splittring som fanns inom stiftsstyrelsen (6 ja, 5 nej) stämmer till eftertanke. Vari ligger problematiken? Låt oss titta på de fyra punkter stiftsstyrelsen anför som motiveringtill beslutet*;
Det första skälet anges vara ekonomiska och organisatoriska fördelar samt att det inte finns konkreta förslag på hur övergripande verksamhet skall organiseras. I slutändan oroas man för att den pastorala verksamheten skall få stryka på foten.
Det är klart att en omorganisation påverkar men det behöver ju inte bli negativt. Redan idag är vissa församlingar nettogivare och andra mottagare i det utjämningssystem som finns. Varför är det plötsligt inte OK att vara solidarisk med de ekonomiskt svagare församlingarna? Den pastorala verkligheten behöver inte krossas bara för att samfälligheten gör det, låter vi bara Kristus vara Kristus så kommer kyrkan säkert att överleva, men det kommer att bli kännbart för de som berörs.
Det andra skälet man anför är de diakonala utmaningarna och det faktum att den sociala strukturen ser väldigt olika ut i olika delar av Örebro.
Detta anser jag vara ett mycket bra argument! Dock är det inte självklart att det krävs ett stort pastorat för att vi skall kunna hjälpas åt. Jag tror att vi även i framtiden måste samarbeta över församlingsgränserna och se till att varje församling (oavsett antal pastorat), drar sitt strå till stacken på det sätt som just den församlingen är bäst på!
Det tredje skälet man anför är att ”gemene man” inte bryr sig så mycket om de geografiska församlingsgränserna utan söker sig till verksamhet som intresserar dem eller vill vara i samma församling som sina kompisar.
Detta argument köper jag rakt av! Många har ingen aning om vart församlingsgränserna går och i den mån de vet spelar det inte så stor roll om det man efterfrågar finns i en annan församling än den egna. Faktum är att jag trots att jag är ersättare i såväl samfällda kyrkofullmäktige som Mikaels kyrkoråd inte hade en aning om att Mikael och Nikolai församlingar inte gränsar till varandra, förrän helt nyligen. Även om jag visste det hade det inte spelat någon roll. Jag har som sagt min kyrkopolitiska hemvist i Mikaels församling men är ungefär lika engagerad i Den gode herden kapell i Brickebacken (Almby församling). Om just detta är ett argument för att göra ett stort flerförsamlingspastorat av Örebro är jag dock inte helt säker på. I så fall borde exempelvis hela Stockholm eller hela Göteborg vara ett enda gigantiskt pastorat.
Det fjärde skälet man anför är ömsesidig tillit.
Detta är ett viktigt argument och handlar inte bara om tilliten mellan de enskilda församlingarna, jag upplever att den finns idag, utan det handlar även om tilliten mellan församlingarna och stiftet. Den är inte lika självklar.
Den konflikt som detta skapat och det faktum att 11 personer (i djup splittring) avgör sju församlingar öde måste hanteras på ett bra och respektfullt sätt. Ett sätt att reparera en del av skadan och börja arbetet med att läka det sår som finns kan vara att lyfta frågan till Stiftsfullmäktige eller t.o.m. göra det till en valfråga!
*Ej kopierat från stiftsstyrensens psotokoll utan egna sammanfattningar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar