Bön för Norge

Ibland blir det så enkelt men samtidigt, eller kanske just därför, så svårt. Då är det skönt att kunna luta sig mot andras ord. Att förmiddagens andakt skulle ha med Norgeattentaten att göra var på nåt sätt ganska självklart. Det visade sig vara helt rätt eftersom det fanns en sådan efterfrågan bland deltagarna. Lägger här ut texterna jag använde.

Ur ”bönboken – tradition och liv”:
Vårt samhälle har sorg
Mitt i vår vardagliga verklighet
har en olycka hänt, som delar
tiden i ett före och ett efter.
Ingenting kommer längre
att bli som förut. Vi kommer
inte att kunna glömma denna
dag. Vi får inte glömma den.
Nu måste vi hjälpas åt att låta
vår omtanke och kärlek flöda
över. Vi måste be om mod och
styrka att komma igenom. Vi
måste hjälpa varandra när vi
står uppgivna av förtvivlan
och frågor, och låta kärlek och
livskraft få växa ur det svåra.
Till detta hjälpe oss Gud.


1 Kor 13:4-13
Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå.
Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå.
Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad.
Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.
När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn
och tänkte som ett barn.

Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga.
Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte.
Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig
som Guds kunskap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.


Franciskus fredsbön
O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.

O gudomlige Mästare,
låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet