Vårdnadsbidraget - kvinnofälla eller valfrihetsreform?

Att diskutera vårdnadsbidraget med en Kristdemokrat är som att diskutera skattesänkningar med en sosse. Det går liksom inte. De försvarar det in absurdum och man riskerar att pådyvlas konstiga åsikter av typen ”nedvärdera moderskapet” och ”misstro mot (invandrar)kvinnors förmåga att tänka själva och göra självständiga fria val”. Det är inte bara absurt det är helt fel! Jag är övertygad av att människor, även kvinnor (oavsett bakgrund) kan tänka själva och fatta egna beslut, men det är ett faktum att endast en liten del av dem som finns i målgruppen har tagit del av bidraget. Av dem som utnyttjat reformen är en stor majoritet kvinnor, ungefär 1/3 har utländsk bakgrund. Statistiken hittar du här. Om det innebär att invandrarkvinnor är hemma i större utsträckning än svenska kvinnor har jag inte kunnat utläsa men att kvinnorna är i en så kraftig majoritet visar med all önskvärd tydlighet att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla, för såväl svenska som invandrade kvinnor. Ambitionen må vara hur god som helst men om det motverkar de grundläggande principer om jämställdhet mellan könen och integration av invandrare som vårt samhälle vilar på är det inte bra! Dessutom cementeras gamla strukturer och gamla föreställningar om att kvinnans plats är i hemmet och att mamma är bättre än pappa. Att fördelningen mellan kvinnor och män är så skev visar att det är mer ett ”kvinnobidrag” än ett ”föräldrabidrag” vilket ytterligare minskar vårdnadsbidragets legitimitet. Det är inte OK att på detta sätt cementera gamla strukturer. Kvinnor måste få samma möjligheter som män på arbetsmarknaden och invandrares hjälp till integration får inte motverkas på detta sätt. Att många drabbas av sämre karriärmöjligheter och lägre pension stärker ytterligare tesen att detta är en dålig reform. Istället bör man satsa på jämställdhetsfrämjande åtgärder såsom pappamånader, jämställdhetsbonus och attitydpåverkan. Inte minst arbetsgivare måste bli mer positivt inställda till att pappor är hemma med sina barn och att de ibland VABar. Självklart får människor göra som de vill men om deras val motverkar övergripande syften vi gemensamt, genom politiska beslut, kommit överens om skall det inte sanktioneras av staten!