Jag förstår att insändarskribenten ”Anni” i dagens NA inte vågar stå för det hon skriver utan väljer signatur, eftersom den dryper av fördomar och intolerans. Hon påstår att ”inte en enda” busschaufför talar svenska. Detta kan knappast kallas en överdrift utan ren och skär lögn! Jag håller det inte för otroligt att de hennes son frågade är invandrare eftersom många av dem som kör buss kommer från andra länder, men att dessa inte skulle kunna göra sig förstådda ställer jag mig starkt frågande till. Många bryter, vissa ganska kraftigt, det är sant, men ingen av dem jag träffat har varit obegripliga.
Jag kan förstå om det är läskigt att komma till en ny, och betydligt större stad, och att man därför kan behöva fråga sig fram. Jag är själv dalkulla, uppväxt på landet utanför Falun och efter en mellanlandning i Arboga (också pyttelitet jämfört med Örebro) tyckte jag det var superläskigt att lämna detta trygga invanda för bl.a. Stockholm och senare Örebro, men att fråga sig fram är varken farligt eller svårt. Om man bara är öppen för ev. brytningar och verkligen vill förstå så är det oftast inga större problem. Jag vet naturligtvis inte vad som sas på bussarna mellan Vivalla och Rockgymnasiet, men även om det låtit som i rubriken hade jag inte reagerat alls utom med besvikelse över att inte få den information jag efterfrågade.
För den delen av kritiken kan jag hålla med om. Vill man åka nån annanstans är man vanligtvis gör är det alldeles för ofta chauffören inte vet vilken linje man skall byta till. Detta är dock inte unikt för invandrarna inom denna yrkeskår utan generellt. Visst finns de som kan svara men alltför många kan det inte. Och DET tycker jag borde vara ett baskrav. Att chaufförerna kan linjenätet och vet vart de skall hänvisa vilsna resenärer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar