Ibland blir det så enkelt men samtidigt, eller kanske just därför, så svårt. Då är det skönt att kunna luta sig mot andras ord. Att förmiddagens andakt skulle ha med Norgeattentaten att göra var på nåt sätt ganska självklart. Det visade sig vara helt rätt eftersom det fanns en sådan efterfrågan bland deltagarna. Lägger här ut texterna jag använde.
Ur ”bönboken – tradition och liv”:
Vårt samhälle har sorg
Mitt i vår vardagliga verklighet
har en olycka hänt, som delar
tiden i ett före och ett efter.
Ingenting kommer längre
att bli som förut. Vi kommer
inte att kunna glömma denna
dag. Vi får inte glömma den.
Nu måste vi hjälpas åt att låta
vår omtanke och kärlek flöda
över. Vi måste be om mod och
styrka att komma igenom. Vi
måste hjälpa varandra när vi
står uppgivna av förtvivlan
och frågor, och låta kärlek och
livskraft få växa ur det svåra.
Till detta hjälpe oss Gud.
1 Kor 13:4-13
Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå.
Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå.
Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad.
Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.
När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn
och tänkte som ett barn.
Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga.
Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte.
Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig
som Guds kunskap om mig.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
Franciskus fredsbön
O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.
O gudomlige Mästare,
låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.
Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet
tisdag 26 juli 2011
måndag 11 juli 2011
Juholts dilemma – daggmask till frukost OCH samarbete med SD eller daggmask till frukost OCH ett femte jobbskatteavdrag
Det blev inget ”Almedalen utifrån”-bloggande i år, kanske för att det är mellanvalsår och inte lika spännande som i fjol. Det mest spektakulära var nog när den vanligtvis så seriöse och småtorre Christer Fuglesang sluddrande påstod sig inte vara det minsta påverkad av en kraftig överdos av nåt slags homeopatika. Det tog uppenbarligen inte livet av honom (tack och lov) men tydligt påverkad var han i alla fall. Och trovärdigheten fick sig en rejäl knäck. Men rent politiskt verkar inte årets Almedalsvecka ha varit någon höjdare.
Det kanske mest intressanta var nog den rävsax Håkan Juholt trasslade in sig i. En rävsax inga paraplyer i världen lär skydda mot (med association till hans kongresstal i mars).
I valet mellan att samarbeta med SD och det femte jobbskattavdraget skulle han alltså välja daggmask till frukost. Det valet finns inte! För att stoppa jobbskatteavdraget är han ju beroende av SD! Nu säger säkert vän av ordning: ”Ja men Alliansen är ju i minoritet”. Och så är det ju men regeringen sätter agendan, lägger förslag som oppositionen har att förhålla sig till och reagera på. För att de skall kunna sätta press på regeringen, kanske t.o.m. fälla den, krävs att HELA den samlade oppositionen (inkl. SD) röstar emot. Jag är hemskt ledsen Håkan men så är det!
Oavsett vad han till slut väljer, samarbete med SD för att stoppa jobbskatteavdraget eller acceptera en politik han egentligen ogillar skarpt, står trovärdigheten på spel! Frågan är ju vad som svider minst???
(Om han sen väljer att toppa med daggmaskfrukost är upp till honom)
Det kanske mest intressanta var nog den rävsax Håkan Juholt trasslade in sig i. En rävsax inga paraplyer i världen lär skydda mot (med association till hans kongresstal i mars).
I valet mellan att samarbeta med SD och det femte jobbskattavdraget skulle han alltså välja daggmask till frukost. Det valet finns inte! För att stoppa jobbskatteavdraget är han ju beroende av SD! Nu säger säkert vän av ordning: ”Ja men Alliansen är ju i minoritet”. Och så är det ju men regeringen sätter agendan, lägger förslag som oppositionen har att förhålla sig till och reagera på. För att de skall kunna sätta press på regeringen, kanske t.o.m. fälla den, krävs att HELA den samlade oppositionen (inkl. SD) röstar emot. Jag är hemskt ledsen Håkan men så är det!
Oavsett vad han till slut väljer, samarbete med SD för att stoppa jobbskatteavdraget eller acceptera en politik han egentligen ogillar skarpt, står trovärdigheten på spel! Frågan är ju vad som svider minst???
(Om han sen väljer att toppa med daggmaskfrukost är upp till honom)
torsdag 23 juni 2011
Att vara liberal är att vara kluven
som den tidigare FP-ledaren Gunnar Helén uttryckte det.
Enligt dagens NA siktar den avhoppade Sverigedemokraten David Kronlid på Moderaterna eller Folkpartiet (http://na.se/opinion/ledare/1.1256129-valkommen-kronlid-).
Jag säger inte JA, men jag säger inte heller ett definitivt NEJ. Jag tror inte att avhoppat kom spontant eller beror på något häftigt uppblossande konflikt, iaf inte att döma av rapporteringen i samband med avhoppat. Jag hoppas dock att han har omdöme nog att noga överväga ett ev. partibyte. Och att det parti han till slut väljer får rimliga chanser att avgöra om man är välkommen eller inte. Det är stor skillnad mellan mitt eget hoppande mellan M och Fp (det var åren i M som lärde mig att jag ÄR (social)liberal), och klivet mellan SD och FP (eller M).
Jag håller inte för uteslutet att det KAN vara möjligt men det är VÄLDIGT VÄLDIGT stort och kan knappast göras "över en natt". Det måste dessutom vara ömsesidigt. Huruvida det är eller kan komma att bli det återstår att se!
F.ö. hoppas jag att denna ev. huvudvärk kan få vänta tills efter sommaren...
Enligt dagens NA siktar den avhoppade Sverigedemokraten David Kronlid på Moderaterna eller Folkpartiet (http://na.se/opinion/ledare/1.1256129-valkommen-kronlid-).
Jag säger inte JA, men jag säger inte heller ett definitivt NEJ. Jag tror inte att avhoppat kom spontant eller beror på något häftigt uppblossande konflikt, iaf inte att döma av rapporteringen i samband med avhoppat. Jag hoppas dock att han har omdöme nog att noga överväga ett ev. partibyte. Och att det parti han till slut väljer får rimliga chanser att avgöra om man är välkommen eller inte. Det är stor skillnad mellan mitt eget hoppande mellan M och Fp (det var åren i M som lärde mig att jag ÄR (social)liberal), och klivet mellan SD och FP (eller M).
Jag håller inte för uteslutet att det KAN vara möjligt men det är VÄLDIGT VÄLDIGT stort och kan knappast göras "över en natt". Det måste dessutom vara ömsesidigt. Huruvida det är eller kan komma att bli det återstår att se!
F.ö. hoppas jag att denna ev. huvudvärk kan få vänta tills efter sommaren...
måndag 20 juni 2011
Kom igen nu S. Nu är (om)valet vunnet – det är dags att lämna besked!
Efter att ha läst Staffan Wermes (Fp) debattartikel i dagens NA frågar jag mig för väl tusende gången (minst): Hur skall alla dessa fina löften finansieras?
Det kan ju låta som en typisk oppositionspolitikers envist upprepande mantra. Men jag är faktiskt inte bara det, jag är medborgare också! Och jag tycker att vi har rätt att få veta.
Faktum är att jag vid otaliga tillfällen under (om)valrörelsen försökte få svar på detta. Utan att lyckas. Det enda man fick var diverse olika varianter på temana ”Det fixar vi” och ”Vi har visat förr att vi klarar det”. Men inte ett ord om HUR!
Nu är (om)valet vunnet – nu är det dags att ge besked! Medborgarna har faktiskt rätt att veta.
Jag ger er gärna chansen att visa att jag har fel men så länge majoriteten med S i spetsen inte berättar hur de skall göra och framförallt hur alla fantastiska mångmiljonlöften skall finansieras, kommer jag att fortsätta oroa mig för ansvarslöshet och (s)kattechock!!!
Det kan ju låta som en typisk oppositionspolitikers envist upprepande mantra. Men jag är faktiskt inte bara det, jag är medborgare också! Och jag tycker att vi har rätt att få veta.
Faktum är att jag vid otaliga tillfällen under (om)valrörelsen försökte få svar på detta. Utan att lyckas. Det enda man fick var diverse olika varianter på temana ”Det fixar vi” och ”Vi har visat förr att vi klarar det”. Men inte ett ord om HUR!
Nu är (om)valet vunnet – nu är det dags att ge besked! Medborgarna har faktiskt rätt att veta.
Jag ger er gärna chansen att visa att jag har fel men så länge majoriteten med S i spetsen inte berättar hur de skall göra och framförallt hur alla fantastiska mångmiljonlöften skall finansieras, kommer jag att fortsätta oroa mig för ansvarslöshet och (s)kattechock!!!
tisdag 14 juni 2011
Varför så gnälliga det var ju det här ni ville!?!
Sedan det nya styret i Örebro presenterades för en vecka sedan har protesterna haglat. Man hävdar att detta inte var vad man önskade. Man det kanske är precis tvärtom just detta man ville?
Kanske ser ut som ett första klassens hjärnsläpp, men tänk efter. Redan i höstens valrörelse var Lena Baastad (S) extremt tydlig på att hon inte kunde tänka sig att leda en minoritet beroende av SD. Att så inte behövt bli fallet, eftersom det finns inte mindre än fem andra partier att göra upp med i varje enskild fråga, verkar ingen ledande sosse vilja ta till sig. Alltså återstår förhandlingar med andra partier för att om möjligt hitta en rimlig konstellation. Att det till slut landade på ett samarbete med C och KD kan tyckas märkligt eftersom även de varit väldigt tydliga med vad de ville, fortsatt koalitionsstyre.
Dock var det denna politiska situation och dessa politiker väljarna röstade fram. Man hade säkerligen inte räknat med dessa konsekvenser och detta resultat men ”som man bäddar får man ligga”, eller rättare sagt; som man röstar blir det!
Kanske ser ut som ett första klassens hjärnsläpp, men tänk efter. Redan i höstens valrörelse var Lena Baastad (S) extremt tydlig på att hon inte kunde tänka sig att leda en minoritet beroende av SD. Att så inte behövt bli fallet, eftersom det finns inte mindre än fem andra partier att göra upp med i varje enskild fråga, verkar ingen ledande sosse vilja ta till sig. Alltså återstår förhandlingar med andra partier för att om möjligt hitta en rimlig konstellation. Att det till slut landade på ett samarbete med C och KD kan tyckas märkligt eftersom även de varit väldigt tydliga med vad de ville, fortsatt koalitionsstyre.
Dock var det denna politiska situation och dessa politiker väljarna röstade fram. Man hade säkerligen inte räknat med dessa konsekvenser och detta resultat men ”som man bäddar får man ligga”, eller rättare sagt; som man röstar blir det!
tisdag 7 juni 2011
Det är inte möjligt!!!
Att Lena Baastad skulle bli KSO visste vi (dessvärre) redan på valnatten. Att det skulle krävas nån form av samarbete var också tydligt, såvida inte SD skulle få en ovälkommen vågmästarroll. Man skulle iofs kunna tänka sig ett slags ”ad hoc-styre”, dvs att S sökte stöd hos andra partier i varje enskild fråga men det skulle knappast funka rent politiskt och retoriskt, åtminstone inte om man till varje pris vill utestänga SD, för oavsett var man de facto landar i varje enskild fråga skulle man säkert få en debatt kring möjligheten att denna samarbetspartner skulle kunna vara SD och den risken är man uppenbarligen inte beredd att ta.
Därför är det logiskt, men också olyckligt att det blir ett blocköverskridande samarbete de kommande åren. Inte minst ut väljarsynpunkt. S gick till val på att regera tillsammans med V och Koalition Örebro gick till val på att fortsätta regera tillsammans. Förutsatt väljarnas stöd såklart!
Jag vill inte spekulera i vem/vilka som är mest svikna, V eller de koalitionspartier som nu tvingas till opposition, men konstaterar att de stora förlorarna är väljarna vilka trodde på den argumentation som var i valrörelsen och förväntade sig just den konstellation (S+V eller koalitionen) som fick flest mandat. Att många redan nu är besvikna visar kommentarerna till artikeln.
Den fråga samtliga inblandade måste svara på nu blir därför: Varför, hur kunde det bli såhär???
Därför är det logiskt, men också olyckligt att det blir ett blocköverskridande samarbete de kommande åren. Inte minst ut väljarsynpunkt. S gick till val på att regera tillsammans med V och Koalition Örebro gick till val på att fortsätta regera tillsammans. Förutsatt väljarnas stöd såklart!
Jag vill inte spekulera i vem/vilka som är mest svikna, V eller de koalitionspartier som nu tvingas till opposition, men konstaterar att de stora förlorarna är väljarna vilka trodde på den argumentation som var i valrörelsen och förväntade sig just den konstellation (S+V eller koalitionen) som fick flest mandat. Att många redan nu är besvikna visar kommentarerna till artikeln.
Den fråga samtliga inblandade måste svara på nu blir därför: Varför, hur kunde det bli såhär???
onsdag 25 maj 2011
Varför så sur Baastad?
Enligt dagens NA har sonderingar kring makten påbörjats, med alla partier utom Fp (och SD). Det har jag svårt att förstå!
Att SD inte är ett alternativ överhuvudtaget är vi alla överens om, deras nationalistiska utgångspunkter står milsvitt från alla andra partiers. Men varför nobba Fp – per definition?
Om det är möjligt (eller ens önskvärt) med ett sådant samarbete kan jag inte bedöma i dagsläget, allt beror ju på vad ev. förhandlingar resulterar i, men att stänga dörren bara för att det förekommit en del mindre lämpliga inslag i valrörelsen tyder på allt annat än gott ledarskap!
Väljarna gav oss ett valresultat vilket kräver förhandlingar och överenskommelser över blockgränsen, såvida inte SD skall få avgörande inflytande i kraft av vågmästare, men det har ju Lena Baastad varit extremt tydlig med att hon ALDRIG kan tänka sig!!! Därför krävs nu konstruktiva och förutsättningslösa diskussioner med ALLA partier (utom SD) – för Örebros bästa. Stridsyxorna borde grävts ner redan på valnatten och de misstag/felsteg, kanske t.o.m. övertramp, som gjordes läggas på historiens skräphög.
Om Lena Baastad vill vara den starka ledare som Örebro behöver borde hon föregå med gott exempel. Sondera alla möjligheter och se vad som är möjligt och realistiskt. Vad ev. förhandlingar resulterar i återstår sedan att se. Men det som borde vara ledstjärnan är Örebros och Örebroarnas bästa, inte gamla oförrätter!
Att SD inte är ett alternativ överhuvudtaget är vi alla överens om, deras nationalistiska utgångspunkter står milsvitt från alla andra partiers. Men varför nobba Fp – per definition?
Om det är möjligt (eller ens önskvärt) med ett sådant samarbete kan jag inte bedöma i dagsläget, allt beror ju på vad ev. förhandlingar resulterar i, men att stänga dörren bara för att det förekommit en del mindre lämpliga inslag i valrörelsen tyder på allt annat än gott ledarskap!
Väljarna gav oss ett valresultat vilket kräver förhandlingar och överenskommelser över blockgränsen, såvida inte SD skall få avgörande inflytande i kraft av vågmästare, men det har ju Lena Baastad varit extremt tydlig med att hon ALDRIG kan tänka sig!!! Därför krävs nu konstruktiva och förutsättningslösa diskussioner med ALLA partier (utom SD) – för Örebros bästa. Stridsyxorna borde grävts ner redan på valnatten och de misstag/felsteg, kanske t.o.m. övertramp, som gjordes läggas på historiens skräphög.
Om Lena Baastad vill vara den starka ledare som Örebro behöver borde hon föregå med gott exempel. Sondera alla möjligheter och se vad som är möjligt och realistiskt. Vad ev. förhandlingar resulterar i återstår sedan att se. Men det som borde vara ledstjärnan är Örebros och Örebroarnas bästa, inte gamla oförrätter!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)