Om knappt en timme inleds riksdagsåret, med upprop och talmansval. De flesta av oss skulle nog önska en annan valutgång och en annan sammansättning av riksdagen, men det är bara att gilla läget. Vi kan tycka vad vi vill om SD men drygt 1/20 väljare attraheras uppenbarligen av deras politik, åtminstone så pass att de är beredda att rösta på dem, och det måste vi respektera.
Att S valt att utmana Alliansens talmanskandidat, sittande talman Per Westerberg, innebär att SD omedelbart kommer att få ett avgörande inflytande i Riksdagen, något som båda blocken varit väldigt tydliga med att de inte vill medverka till. Men den situation som valjarna satt oss i mäste nu hanteras och jag hoppas att det kommer att ske så smidigt som möjligt.
S har så klart all rätt i världen att agera på det sätt de gör, men att i valrörelsen gå ut och så extremt tydligt distansera sig från SD genom att lova att ALDRIG (under några som helst omständigheter) göra sig beroende av SD, för att sedan vid första bästa tillfälle göra just det, är inte särskilt trovärdigt.
Å andra sidan kommer inte heller Per Westerberg att kunna väljas utan stöd av en eller flera av oppositionens (inkl SD) ledamöter. Så oavsett hur det går om ett par timmar så kommer detta riksmötes första sammanträde att lämna efter sig en mer eller mindre besk bismak...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar